Motion till riksdagen
2002/03:So473
av Inger Davidson (kd)

Uppföljning av vården vid §12-hem och HVB-hem


Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen begär att regeringen snarast återkommer med en redogörelse till riksdagen för hur uppföljning och utvärdering av vården vid § 12-hem samt den vård som följer efter en sådan vistelse fungerar.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en utvärdering av den behandling som ges vid s.k. HVB.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av välutbildad behandlingspersonal.

Motivering

Ungdomar som tas om hand för tvångsvård har svåra sociala problem, som ofta har sin grund i att de på olika sätt blivit svikna av de vuxna under sin uppväxttid. ”Svek från alla håll och kanter”, som en ung pojke uttryckte saken. När det gått så långt att de blir föremål för tvångsvård är det nödvändigt att den vården verkligen tillgodoser högt ställda krav på stabilitet, kontinuitet och att det går att visa att den leder till goda behandlingsresultat. Ungdomarna får inte än en gång uppleva att de blir svikna, denna gång av vuxna som företräder samhället.

Man kan tycka att det vore en självklarhet att vården följdes upp noggrant och utvärderades för att kunskapen om metoder och behandlingssätt skulle kunna förfinas och bästa möjliga resultat uppnås. Tyvärr är så inte fallet.

År 1994 skrev jag en motion där jag efterlyste bättre uppföljning och utvärdering av vården vid § 12-hemmen. I socialutskottets betänkande 1994/95:SOU26 konstateras att ”Statens institutionsstyrelse (SIS) delar motionärens inställning att behandlingsforskningen om utsatta ungdomar är eftersatt” och ”Socialstyrelsen instämmer i kritiken över bristen på uppföljning och utvärdering av placeringar på s k § 12-hem, men anser att de initiativ som hittills har tagits av Socialtjänstkommittén och SIS bidrar till förändringar i den riktning som motionären avser”. Motionen avslogs.

Nu, åtta år senare, kommer nya rapporter om hur dålig uppföljningen och utvärderingen är både när det gäller § 12-hemmen och de s k HVB, hem för vård och boende, som är en frivillig behandlingsform för omhändertagna barn och ungdomar. Kunskaperna om effekten av behandling i § 12-hem och andra behandlingsformer är fortfarande mycket begränsad. Detta är i första hand oacceptabelt för de ungdomar som varit föremål för behandlingen eller kommer att bli det, men också för att vård av detta slag är mycket kostsam.

En studie som gjorts på Socialhögskolan i Stockholm visar att behandlingspersonalen ofta har låg utbildning. Att vårda och behandla ungdomar med så stora och komplicerade problem som det handlar om i dessa fall kräver välutbildad och erfaren personal. Det är troligen den viktigaste faktorn för hur utfallet av vården blir.

Stockholm den 23 oktober 2002

Inger Davidson (kd)