Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förbättra vården för personer med epilepsi.
Personer som lider av neurologiska sjukdomar har de senaste åren fått vidkännas att det blivit alltmer komplicerat att få kontakt med en specialist för sina problem. Det kan handla om allt från oro för medicinering till information och till kunskap om hur man ska kunna leva sitt liv så att man undviker att få problem med sjukdomen. Samtidigt finns en del mer ”intressanta” neurologiska sjukdomar som t ex Parkinsons sjukdom och hjärnblödning. Fokus riktas oftast mot dessa sjukdomar, medan bland annat epilepsi fått stå tillbaka. Detta trots att personer med epilepsi kan ha mer eller mindre svåra problem i vardagen av sin sjukdom. En del kan leva relativt obehindrat av sjukdomen, andra kan behöva ha kontakt med sin läkare flera gånger per år, ibland flera gånger per månad. Nu förhindras detta ofta av att de flesta endast får möjlighet att träffa sin neurolog högst en gång per år. Den epilepsisjuke kan då vara hänvisad till sin husläkare eller annan läkare som inte är specialist inom detta område. Detta trots att man upplever allvarliga problem, som man inte får svar på hos husläkaren. De epilepsiteam som ibland funnits på våra större sjukhus har också fått vidkännas en allt större neddragning. Dessa har ibland fungerat som den enda möjligheten för epileptiker att kunna få svar på sina vardagsfrågor.
När det gäller rehabilitering har det också skett en allt större minskning. Personer med epilepsi som behöver neuropsykologiskt stöd får det mycket sällan och då har det ofta krävts mycket tjatande.
Allt detta är djupt otillfredsställande. Riksdagen bör därför tillkännage för regeringen att situationen inte är acceptabel och att åtgärder måste sättas in. Det behöver nödvändigtvis inte innebära ytterligare resurser. Det viktiga är att personer med epilepsi kan känna trygghet i att de får den vård som rimligen kan krävas.
|
Stockholm den 16 oktober 2002 |
|
|
Börje Vestlund (s) |