Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av centraliserad sjukvård för döva.
Kunskaperna om dövas livsvillkor, problem och möjligheter är dåliga. Till stor del är detta en konsekvens av handikappet. De döva har svårt att föra sin talan eftersom de faktiskt använder ett annat språk än svenskan, nämligen teckenspråket. Alltför ofta tror vi hörande att teckenspråket kan ersättas med att man istället kommunicerar med en döv genom att denne läser på läpparna, att man skriver det man vill säga eller helt enkelt höjer rösten. Att vara döv är inte detsamma som när en hörande stänger av ljudet på TV:n. Det handlar om andra livsvillkor där kultur, historia och all kommunikation bärs av det egna hemspråket.
Gruppen barndomsdöva är stor men inte så stor att kunskaper om döva och deras problem finns på varje läkarstation, distriktssköterskemottagning eller akutintag. För att förstå en döv människas situation hjälper det inte med att dennes symtom avhandlas genom en teckenspråkstolk. Det krävs djupare kunskaper och insikter om den döves livsvillkor.
Varje landsting borde av både humanitära och ekonomiska skäl koncentrera sjukvårdsinsatser och kurativ hjälp för döva och gravt hörselskadade. Kunskaper och erfarenheter borde således samlas till ett eller möjligen två centrum i varje landsting. Ökad vårdkvalitet är viktigare än närhetsprincipen, har undersökningar genomförda av Sveriges Dövas Riksförbund (SDR) visat.
Gruppen dövas fysiska och psykiska ohälsa är större i jämförelse med gruppen hörande. Insatser måste därför göras för att på ett mer adekvat sätt möta de dövas särskilda behov. Några landsting driver projekt med centraliserad vård för döva. Resultaten är så goda att regeringen bör överväga att undersöka möjligheterna att dels permanenta dessa projekt, dels undersöka om centraliserad vård för döva bör finnas i varje landsting. För döva skulle en sådan förändring innebära väsentligt större trygghet, och de skulle på detta sätt kunna ges lika högkvalitativt bemötande i sjukvården som hörande.
|
Stockholm den 16 oktober 2002 |
|
|
Ulla Wester (s) |