Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en restriktiv alkoholpolitik.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige inom ramen för EU skall verka för en restriktiv alkoholpolitik.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett tydliggörande av begreppet alkoholfritt.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om unga flickors och kvinnors alkoholmissbruk.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Skolverket bör få i uppdrag att utarbeta en strategi för tobaksprevention utifrån ungas eget engagemang.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tillsynen av försäljningen av tobak bör kompletteras med en tillsyn över leverantörernas ansvar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om metodutveckling inom den institutionella vården.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om alkoholrådgivning i kommunerna.
Riksdagen begär att regeringen ger Socialstyrelsen i uppdrag att genomföra en fördjupad analys av de undersökningar som gjorts om drogmissbruk i kombination med psykisk sjukdom.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en utvecklad forskning, uppföljning och analys av LVM och LVU samt att dessa analyser skall bedrivas med ett genusperspektiv.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av fortsatt forskning om missbruk i samband med graviditet.
1Yrkande 5 hänvisat till UbU.
Som droger räknar Vänsterpartiet alkohol, tobak, beroendeskapande läkemedel inklusive anabola steroider och narkotika. Det som bestämmer vad som anses vara bruk eller missbruk styrs ofta av kulturella och sociala traditioner. Och detta växlar mellan olika droger. Olika droger ger varierande typer av skador, såväl medicinska och sociala som psykiska. De farligaste egenskaperna är att de skapar beroende och ger skador både vid tillfällig och långvarig användning. Konsekvenserna drabbar både enskilda och samhället.
Alla människor kan bli beroende av droger men benägenheten att bli det växlar mellan olika individer. Den sociala situationen har stor betydelse när det gäller att avgöra vem som kommer att fastna i ett drogberoende. Den som är arbetslös och saknar stöd i sin omgivning löper avsevärt större risk att bli beroende av eller skadas av droger än den som lever i en mer gynnsam situation. Ett samhälle där stora grupper av ungdomar inte kan räkna med att få jobb och där det blir allt större sociala klyftor blir därför ett samhälle med mycket svåra drogproblem.
Drogers tillgänglighet har stor betydelse för hur många människor som kommer att utveckla ett beroende, Det finns ett mycket klart samband mellan hur lätt det är att få tag i exempelvis alkoholdrycker och risken för alkoholskador. Motsvarande samband återfinns också för andra droger.
Vänsterpartiets grundläggande syn på drogpolitiken är att det ska vara en restriktiv och solidarisk politik som bedrivs utifrån ett folkhälsoperspektiv.
Alkoholpolitiken i Sverige har genomgått stora förändringar under de senaste åren. Sverige har under många år bedrivit en restriktiv alkoholpolitik som medverkat till att totalkonsumtionen av alkohol varit lägre i Sverige än i de flesta andra jämförbara länder. Detta har i sin tur lett till att Sverige vid internationella jämförelser kunnat uppvisa en lägre andel alkoholskador och alkoholrelaterade sjukdomar. Denna positiva trend håller nu på att brytas.
Under senare år har den restriktiva alkoholpolitiken steg för steg luckrats upp. Viktiga alkoholpolitiska instrument som begränsningar av tillgänglighet och relativt höga alkoholskatter är satta under stark press. Beslut har tagits om lördagsöppet över hela landet, införselkvoterna håller successivt på att höjas, tullens och polisens möjligheter att ingripa vid smuggling och andra brott har försämrats, utbudet av restauranger med utskänkning av alkohol har ökat kraftigt och skattesänkningar har genomförts/aviserats. Utvecklingen är entydig: tillgängligheten på alkohol har ökat dramatiskt under senare år. Nu börjar också prisinstrumentet urholkas när alkoholskatterna sänks. För några år sedan genomfördes en skattesänkning på öl, nyligen sänktes även vinskatten och nu diskuteras återigen en skattesänkning på vin.
Utvecklingen på alkoholområdet är för Vänsterpartiet en viktig folkhälsopolitisk fråga. En mycket allvarlig trend under de senaste åren som nu blivit tydlig är en ökande totalkonsumtion i befolkningen. Denna utveckling kan i sin tur leda till fler alkoholrelaterade skador och sjukdomar. År 1996 räknar ledande forskare i Sverige med att svenska folket drack motsvarande 8,0 liter ren alkohol per invånare och år, inklusive svartspriten. 2000 hade den siffran stigit till 8,4 liter. Då hade ändå svartspriten minskat sin andel av såväl spritkonsumtionen som totalkonsumtionen av alkohol. Ökningen av totalkonsumtionen har inte mattats, utan nya rekordsiffror har uppvisats även i år.
Vi kan räkna med att omkring 6 000 personer varje år avlider i följderna av alkoholrelaterade skador och sjukdomar. Det finns alltså betydande risker för att vi med nuvarande utveckling kan få se högre dödlighetstal framöver.
Vänsterpartiet står bakom den alkokolpolitiska handlingsplan som beslutades om våren 2001. Vi står också bakom de ekonomiska resurser som finns kopplade till handlingsplanen.
I handlingsplanen pekas det ut en rad strategiska områden för att minska alkoholens medicinska och sociala skadeverkningar. Det är viktigt att satsa strategiskt och långsiktigt. Vi vill hålla frågan öppen om behov av ytterligare resurser och insatser i framtiden för att motverka en fortsatt ökad totalkonsumtion. Syftet är att förebygga skador inte minst bland ungdomar och att kunna erbjuda kvalitativ vård och behandling åt människor med missbruksproblem.
Totalkonsumtionsmodellen bygger på att den totala konsumtionen i en befolkning styr andelen alkoholrelaterad ohälsa, alkoholmissbruk, rattonykterhet och alkoholrelaterade dödsfall. Det innebär att högre totalkonsumtion ger ökad förekomst av ovanstående medicinska och sociala skadeverkningar.
I Sverige ökar totalkonsumtionen av alkohol. En aktuell rapport från Stockholms universitet (SoRAD) visar att svenskarnas nuvarande konsumtionsnivå är den högsta på 100 år. En utveckling som fortsatt även efter det att SoRAD levererade sin rapport. Under de senaste 5 åren har den totala konsumtionen ökat med 13 %. Både ökad försäljning på Systembolaget och ökad införsel har bidragit till den höga konsumtionen. Vid beräkningar bedömer forskare att en ökning av totalkonsumtionen på ca 3 % innebär att dödligheten ökar med 82 fall per år, polisanmälda fall av misshandel med 660 fall, fullbordade fall av mord och dråp med 4 fall och rattfylleriet med 2 200 fall.
Det är särskilt oroande med den nyligen avlämnade statistiken om att rattfylleriet ökat. Enligt Örjan Brodin, inspektör på Rikspolisstyrelsen, är det inga anmärkningsvärda skillnader, men det går åt fel håll. Det visar dessutom att myndigheternas informationskampanjer inte varit framgångsrika.
I anslutning till WHO-konferensen i Stockholm 2001 presenterades ett utkast till ECAS, European Comparative Alcohol Study. Resultaten som lades fram visade att de nordiska länderna, exklusive Danmark, har den lägsta alkoholkonsumtionen bland alla. Detta tillskrivs den strikta alkoholpolitik som förts. Klassiska alkoholrelaterade sjukdomar är också mer spridda i länder med hög genomsnittskonsumtion. Forskarna talade därför varmt för en restriktiv alkoholpolitik bl.a. när det gällde skattenivåer.
Vänsterpartiet anser att det är oerhört viktigt att Sverige strävar efter att behålla den traditionellt restriktiva alkoholpolitiken som bygger på ett folkhälsoperspektiv som innebär begränsningar i tillgänglighet och aktiv användning av prisinstrumentet. Det handlar ytterst om solidaritet människor emellan.
Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
I samband med Sveriges inträde i EU förespeglade EU-företrädarna att den svenska alkoholpolitiken skulle förbli intakt vid ett svenskt medlemskap. Vänsterpartiet varnade för att Sverige skulle tvingas anpassa sig till EU:s alkoholpolitiska linje vilken innebär att alkoholen betraktas som en näringsfråga, medan vi i Sverige mer sett den som i första hand en folkhälsofråga.Vi kan med facit i hand konstatera att de senaste årens förändringar och nedmonteringar av den svenska alkoholpolitiken har sin grund i EU-medlemskapet. Att talet om att alkoholpolitiken skulle kunna behållas intakt var felaktigt torde vara uppenbart.
Visst har det skett förändringar och visst har Sverige försökt driva på för att EU i högre grad ska se alkoholen som en folkhälsofråga. Men samtidigt urholkas i vårt eget land den restriktiva alkoholpolitiken, exempelvis genom den sänkta vinsskatten som var ett EU-krav. Krav på sänkt vinskatt har ånyo förts fram till Sverige från EU vilket får ses som mycket oroande mot bakgrund av den ökade totalkonsumtionen av alkohol. Införselkvoter har ökat och kommer att öka ytterligare vilket också är resultatet av EU-medlemskapet. Sverige har misslyckats med att bevara den egna politiken och nått ganska måttliga framgångar med att påverka övriga medlemsländer i svensk riktning.
Vid WHO-konferensen i Stockholm 2001, vilken var ett arrangemang i samband med det svenska ordförandeskapet, redovisades larmrapporter om unga människors alkoholvanor och alkoholskador i Europa. Bland yngre män, 15–29 år, är alkohol den vanligaste dödsorsaken och i vart fjärde dödsfall finns en koppling till alkohol. Sammantaget beräknar WHO att under 1999 dog 55 000 unga människor i Europa av alkoholrelaterade skador och sjukdomar. Om man då betraktar den svenska utvecklingen i förhållande till andra europeiska länder med en mindre restriktiv alkoholpolitik kan man konstatera att andelen alkoholrelaterade skador, sjukdomar, dödsfall med mera i dessa länder är betydligt högre. Det föranleder Vänsterpartiet att hävda att den svenska restriktiva alkoholpolitiken måste upprätthållas och att Sverige bör verka för att påverka EU i denna restriktiva riktning. Vänsterpartiet anser att Sverige inom ramen för EU-samarbetet aktivt bör driva på för att höja skatterna på alkoholhaltiga drycker, att tillgängligheten begränsas inte minst för ungdomar och att reglerna för trafiknykterhetsbrott skärps. Sverige bör dessutom inom ramen för EU-samarbetet verka för begränsning och i förlängningen avveckling av alkoholreklam och marknadsföring av alkohol i EU‑länderna.
Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Det finns fortfarande olika definitioner av vad som räknas som alkoholdrycker. Drycker från 2,25 volymprocent och nedåt räknas som lättdrycker, men är därmed inte alkoholfria. Folköl har en volymprocent från 2,25 upp till 3,5 och betecknas som en alkoholhaltig dryck. Vin och starksprit kan ha en volymprocent från 2,25 och uppåt.
Det råder i dag en allmän missuppfattning om att 2,25 volymprocent och därunder är alkoholfri dryck. Enligt Livsmedelsverket ska även drycker med en volymprocent på 2,25 och därunder märkas med alkoholstyrka. Det finns exempel på att detta inte efterlevs.
Utan en tydlig märkning riskerar människor som är allergiska mot alkohol eller som av andra skäl inte vill ha alkohol att ovetande konsumera alkohol. Det förekommer även att barn bjuds på cider som i vissa fall innehåller 2,25 volymprocent. Rapporter finns om att barn och unga även har kunnat berusa sig med hjälp av cider.
Vänsterpartiet anser att det behövs en tydligare definition av vad som skall få kallas alkoholfritt. Inom EU finns en sådan gräns som är 0,50 volymprocent. Vänsterpartiet anser att denna gräns även bör införas i Sverige.
Vänsterpartiet är medvetet om att det innebär att även lättöl (1,8–2,1 volymprocent) kommer att betraktas som alkoholhaltig dryck vilket innebär att det då kan vara olagligt att göra reklam för lättöl. En utredning bör tillsättas med direktiv att tydliggöra begreppet alkoholfritt mot den bakgrund som ges i motionen.
Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Historiskt finns en stark koppling mellan arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen och frikyrkorna. Kampen mot alkoholen och alkoholmissbruket handlade om att värna och politiskt mobilisera utsatta människor inom arbetarklassen. Vissa yrkesgrupper fick under 1800-talet delar av sin lön i alkohol. Resultatet blev i många fall social utslagning och lidande för familjerna. Inte minst kvinnorna drabbades hårt. Den gemensamma kampen blev ett arbete för jämlikhet och jämställdhet.
I dag skiljer sig dryckesmönstren väsentligt mellan olika grupper. Tidigare var både alkoholkonsumtionen och andelen högkonsumenter större i högre socialgrupper. Nu är dock männens totalkonsumtion tämligen lika, medan andelen högkonsumenter är större i de lägre socialgrupperna. Även bland kvinnorna har socialgrupperna närmat sig varandra.
En arbetare har i dag en högre risk för alkoholrelaterad dödlighet, något som kan sättas i samband med den ökade totalkonsumtionen. Vänsterpartiet anser därför att det är angeläget att studera och diskutera alkoholkonsumtion och dryckesmönster ur ett klassperspektiv.
Kvinnors och mäns missbruk av alkohol ser olika ut. Kvinnors alkoholvanor och missbruk betraktas fortfarande alltför ofta utifrån manliga normer, liksom villkor och behov bedöms utifrån manliga kriterier. Forskning, utveckling och insatser har främst ägnats männen och deras alkoholmissbruk. Kultur, normer, lagar och sanktioner har tidigare i stor utsträckning begränsat kvinnors alkoholkonsumtion. Ofta har skam förknippats med alkoholkonsumtion och kvinnor.
Kvinnornas totalkonsumtion av alkohol har alltmer närmat sig männens. Trots det är männens alkoholkonsumtion fortfarande ungefär dubbelt så stor som kvinnornas.
Kvinnor som missbrukar alkohol bedöms i flera avseenden hårdare än män med motsvarande problematik. Den sociala kontrollen är också betydligt hårdare. Detta kan ha en avhållande effekt men kan också innebära ett hårdare fördömande av den som dricker. Den fördömande attityden mot kvinnor som missbrukar alkohol finns hos både kvinnor och män.
Kvinnor som utvecklar ett missbruk blir ofta mycket socialt utsatta. Kvinnor har ofta ett dolt missbruk som kan pågå under en lång tid. När kvinnors alkoholmissbruk förvärras kan den sociala utslagningen ske mycket snabbt och dramatiskt.
Kvinnor med ett långt gånget missbruk utsätts ofta för våld och sexuella övergrepp.
Utslagningen ur viktiga sociala sammanhang som familj, övrigt nätverk, arbete och bostad går då oftare snabbare och mer definitivt än för männen.
Vänsterpartiet anser att det finns ett stort behov av forskningsinsatser när det gäller unga flickor och vuxna kvinnors alkoholvanor och missbruk. Det behövs också informationsinsatser till dem som arbetar med ungdomar samt till socialtjänst och sjukvårdspersonal.
Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Sambandet mellan alkohol och våldsbrott är mycket starkt, vilket bland annat visats i en rad rapporter från Brottsförebyggande rådet, BRÅ. Ett sådant nära samband gäller våld mot kvinnor i familjer eller i nära relationer där gärningsmannen är alkoholpåverkad. Eckart Kuhlhorn, ledande alkoholförskare, har uppskattat att upp emot 80 % av alla våldsbrott utförs av alkoholpåverkade personer, varav män är i kraftig majoritet.
Detta samband är viktigt att återkommande påminna om i samhällsdebatten. När åtgärder vidtas som innebär att alkoholen görs mer lättillgänglig och blir billigare, är risken överhängande för att andelen våldsbrott med berusade gärningsmän ökar. Det drabbar inte minst kvinnor och barn. De som förespråkar minskade restriktioner samt billigare och mer lättillgänglig alkohol, bör samtidigt kunna ge svar på hur de avser att motverka den ökade andelen våldsbrott som följer på en alkoholliberal politik.
Det pågår i vissa kretsar en kampanj för att legalisera vissa former av narkotika, som enligt liberaliseringsförespråkare betecknas som ”lätta droger”, t ex cannabis och marijuana. I Storbritannien har vissa parlamentsledamöter argumenterat utifrån att forskning ska ha påvisat att cannabis är mindre farligt än alkohol och att det skulle vara ett skäl för en legalisering. Vänsterpartiet avvisar alla sådana förslag som skulle innebära att illegala droger skall legaliseras. Att tillåta droger som i dag är illegala innebär enbart att marknaden utvidgas och att fler människor riskerar att bli drogberoende.
Vänsterpartiet har under föregående mandatperiod tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet lagt fram en handlingsplan för narkotikapolitiken som antagits av riksdagen. Det finns i dag avsatt resurser för genomförandet av handlingsplanen. Vänsterpartiet anser mot bakgrund av de stora behov som finns av både förebyggande arbete och behandling av narkotikamissbrukare att det kan finnas skäl för att tillföra ytterligare resurser.
Tobaksrökning dödade 100 miljoner människor under 1900-talet. Var fjärde rökare dör mellan 35 och 69 års ålder. Det är siffror som tagits fram av epidemiologen sir Richard Peto och som framfördes vid Cancerfondens internationella cancerkonferens i Stockholm i år.
Det råder ingen tvekan om att tobaksrökningens medicinska effekter – i synnerhet cigarettrök – ökar risken för de flesta icke smittsamma sjukdomar runt om i världen.
Trenden är att rökning minskar i industriländer men ökar i tredje världen.
Det alarmerande är den intensiva marknadsföring som inletts av tobaksindustrin som bl.a. riktar sig till unga vuxna. I Sverige har ett antal s.k. releasepartyn och annan indirekt reklam anordnats med syfte att marknadsföra tobaksprodukter. Ett EU direktiv har kommit som berör regleringar av tobaksreklam till förmån för ett fokhälsoperspektiv framför näringsintressen.
Vänsterpartiet anser att då tobaksrökningens skadeverkningar är av så allvarlig art ska marknadsföring och reklam i form av releasepartyn och annan indirekt reklam ej tillåtas.
Tobaksrök innehåller 4 000 olika kemikalier varav ett 50-tal har visats kunna förorsaka cancer. Forskningen har visat goda skäl att anta att följande sjukdomar antingen orsakas eller förvärras av rökning: cancer i ett flertal organ, långvarig obstruktiv lungsjukdom, högt blodtryck, stroke, Crohns sjukdom och benskörhet m.fl. allvarliga sjukdomar. Hälsorisker med rökning uppkommer även genom sidoröken från rökaren, s.k. passiv rökning. Därmed skulle det enligt forskare inom området innebära en positiv påverkan på hela befolkningens hälsotillstånd om tobaksrökning helt skulle upphöra.
Vänsterpartiet har tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet lagt fram en proposition som antagits i riksdagen där det beslutats att restauranger och serveringsställen ska vara rökfria senast den 1 januari 2004. Ett samarbete har inletts med restaurangbranschen för att uppnå detta på frivillig väg. Vi menar att om så inte sker bör en lag utarbetas redan under 2003 som kan träda i kraft den 1 januari 2004.
Det är oerhört viktigt med ett preventivt arbete riktat mot barn och unga. Ett lyckosamt projekt i den riktningen är ”En rökfri generation” som i Kronobergs län genomfört en kampanj med resultatet att antalet ungdomar som börjar röka nästan halverats. Den kampanjen visar på att information måste ges på ett sätt som tilltalar barn och unga. I det här fallet var det andra unga som stod för informationsarbetet och verkade som inspiratörer. Genom diskussioner om självförtroende, mod och grupptryck samt värderingsövningar försöker inspiratören att få unga att välja ett tobaksfritt liv.
Vänsterpartiet anser mot den bakgrunden att Skolverket bör få i uppdrag att utarbeta en strategi för tobaksprevention utifrån ungas eget engagemang. Detta bör riksdagen ge regeringen i uppdrag.
Det räcker inte bara med ett preventivt arbete för att minska tobaksrökningen. En bättre och effektivare lagstiftning är nödvändig. Dagens tobakslag har inte den verkan som den borde. Det krävs reglering av detaljhandeln, genom försäljningslicens, och en effektivare tillsyn. Säljtillståndet kan utformas motsvarande det serveringstillstånd som i dag finns när det gäller serveringstillstånd för alkohol. Det finns med en sådan utformning möjlighet att dra in ett tillstånd om vederbörande bryter mot reglerna. Tobak är en lättillgänglig vara och många barn och unga kan köpa tobak trots att förbud för minderåriga att köpa tobak finns.
Tillsynen över försäljningen bör kompletteras med en tillsyn över leverantörernas ansvar.
Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Missbruksproblematik kan förebyggas och behandling av beroendeproblematik kan ge goda resultat. Det är väl dokumenterat i vetenskapliga studier, nu senast i två volymer från Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU), ”Behandling av alkoholism‑ och narkotikaproblem, en evidensbaserad kunskapssammanställning”. SBU pekar i sin rapport om beroendevården på att det finns ett flertal psykosociala behandlingsmetoder och läkemedel som vetenskapligt dokumenterat visat sig vara effektiva mot missbruk och beroende av alkohol och narkotika. Flera andra metoder saknar däremot dokumenterad effekt eller har visat sig vara ineffektiva.
Vänsterpartiet anser att delar av beroendevården blivit eftersatt, både resursmässigt och ur ett metodutvecklingshänseende. Det har inte minst varit en följd av kommunernas svåra ekonomiska situation.
I rapporten från SBU visar det sig att det inte kan dras några säkra slutsatser om värdet av institutionsplaceringar. För narkotikamissbrukare medför institutionsvården att man får ett annat socialt beteende och att man stannar kvar i vård, men effekten är övergående. Däremot kan bättre resultat uppnås för narkotikamissbrukare som också har en psykisk sjukdom och för hemlösa.
Vänsterpartiet anser att det nu krävs en satsning i hela landet på beroendevården för att bevara och utveckla kvaliteten. Öppna vårdformer som arbetar ur ett helhetsperspektiv ska eftersträvas och insatser för barn och andra närstående intensifieras.
Samtidigt som inriktningen ska vara mot öppna vårdformer så måste en del av beroendevården finnas i institutionsform för dem som i annat fall riskerar liv och hälsa eller saknar förmåga att ta till sig öppnare former. Den institutionella vården behöver dock en utveckling av sina behandlingsmetoder.
Detta bör ges regeringen till känna.
SBU har visat i sin rapport om vård och behandlingsskador att alkoholskador kan förebyggas. De anser att det är väl dokumenterat att s.k. miniintervention – att identifiera riskfylld konsumtion m.m. – leder till minskad alkoholkonsumtion och därmed minskade alkoholskador. Enligt SBU är det en enkel metod, som dock inte används i den utsträckning som det finns behov och möjlighet till.
Även alkoholkommissionen framhåller öppna alkoholrådgivningar som den främsta vårdformen för tidiga insatser och individuellt förebyggande arbete.
Vänsterpartiet anser det vara angeläget med en väl utbyggd öppenvård i kommunerna. Kommunerna är de som har ansvaret för det förebyggande missbruksarbetet samt vård av alkoholmissbrukare. Vänsterpartiet anser att det bör utredas om kommunerna i socialtjänstlagen, eller på annat sätt, kan åläggas att tillhandahålla öppna alkoholrådgivningar, på liknande sätt som i dag gäller för familjerådgivning. Det finns goda exempel från en del kommuner, men alkoholrådgivningen är otillräckligt utbyggd i dag. Något som bl a bekräftas av föreningen för alkoholrådgivare. Eftersom förutsättningarna skiftar och regionala skillnader finns mellan kommunerna bör utredningen beakta möjligheten att mindre kommuner kan satsa på en gemensam mottagning.
Detta bör ges regeringen till känna.
En stor mängd människor med någon form av drogmissbruk har samtidigt en psykisk sjukdom, antingen som grundsjukdom eller som en följdsjukdom av missbruket. Det senare blir allt vanligare i samband med användning av s.k. partydroger som exempelvis ecstasy.
Traditionellt har missbruket och den psykiska sjukdomen behandlats var för sig. Ofta har människor inte fått någon behandling alls eftersom de olika huvudmännen inte kunnat enas om vem som har ansvaret och vilket behov som dominerar.
All forskning visar dock på att missbruk och psykisk sjukdom måste behandlas samtidigt om det ska bli någon effekt. I samband med utvärderingen av psykiatrireformen visade det sig att just denna grupp med s.k. dubbeldiagnos saknade det stöd och den behandling som de behöver. Det gällde såväl boendeformer som behandling.
Vänsterpartiet anser att människor med missbruksproblem och psykisk sjukdom är en av de mest utsatta grupperna i samhället. Regeringen bör därför ge Socialstyrelsen i uppdrag att genomföra en fördjupad analys av de undersökningar som gjorts för att utifrån dessa utforma förslag till åtgärder.
Detta bör ges regeringen i uppdrag.
Under våren 2001 kom Statens institutionsstyrelse (SiS) med en forskningsrapport vars innehåll var mycket allvarligt. Den angav att de tunga missbrukarna blir allt fler och att dessa i allt större utsträckning har psykiska problem. Där framgår också att det finns allvarliga brister när det gäller omhändertagandet både i vårdens initialskede och när det gäller uppföljningen. Det är således både landstingens psykiatriska vård och kommunernas uppföljning som har allvarliga brister. Riksdagens revisorer har framlagt en rapport som nu ska remissbehandlas, Med tvång och god vilja –vad gör Statens institutionsstyrelse. Rapporten riktar allvarlig kritik mot såväl tvångsvården av unga som tvångsvården av vuxna missbrukare på en rad punkter. Vänsterpartiet avvaktar beredningen av rapporten och utgår ifrån att regeringen snarast lägger fram förslag för förbättringar.
Vänsterpartiet kan även konstatera att det saknas ett genuspersperspektiv i de analyser som gjorts av tvångsvården, vilket är allvarligt. Kvinnor som har ett så avancerat missbruk att de blir föremål för tvångsvård lever ofta mycket destruktivt och utsätts många gånger för våld och sexuella övergrepp. Detta är viktigt att uppmärksamma i all vård och behandling.
Vänsterpartiet anser därför att det är viktigt med en utvecklad forskning, uppföljning och analys av LVM‑ och LVU‑vården samt att dessa analyser ska förses med ett genusperspektiv.
Detta bör ges regeringen till känna.
I den SBU‑rapport som vi tidigare hänvisat till kan Vänsterpartiet iaktta att det finns ett antal viktiga områden som kräver ytterligare forskning. Det ska först noteras att det är anmärkningsvärt att ett flertal behandlingsmetoder inte utvärderats utifrån ett genusperspektiv och att det saknas könsuppdelad statistik.
De områden Vänsterpartiet särskilt vill lyfta fram som angelägna att studera är missbruk i samband med graviditet samt effekterna av psykosociala och farmakologiska behandlingsmetoder för inte minst stora grupper narkotikamissbrukare.
Detta bör ges regeringen till känna.
Elanders Gotab, Stockholm 2002
|
Stockholm den 22 oktober 2002 |
|
|
Gudrun Schyman (v) |
|
|
Lars Bäckström (v) |
Mats Einarsson (v) |
|
Marie Engström (v) |
Owe Hellberg (v) |
|
Berit Jóhannesson (v) |
Sten Lundström (v) |
|
Rossana Valeria (v) |
Alice Åström (v) |
|
Gunilla Wahlén (v) |