Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att ett förtydligande eller en komplettering av lagen i enlighet med vad som anförs i motionen måste göras när det gäller boende enligt LSS.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om god personalpolitik, kontroll i brottsregister och möjlighet till drogtester.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tillgång till ett specialiserat medicinskt team.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om MAS-anställda.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ordinationer och pedagogiska insatser skall utföras och följas upp.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om handikappinspektörer och återkommande, oanmälda kontroller.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om riktlinjer för tolkning av ordet integritet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om samordningsansvar.
1Yrkande 2 hänvisat till AU.
Psykiskt funktionshindrade människor som inte kan föra sin egen talan är en mycket utsatt grupp i vårt samhälle. Det finns lagar som ska se till deras intressen, men i praktiken är deras rättsosäkerhet stor. Många gånger sker övertramp för att människor alltför dåligt satt sig in i de funktionshindrades situation och funderar inte över vilka rättigheter de egentligen har. Enligt lag skall varje människa, oavsett handikapp eller inte, ha inflytande över sitt liv. Den som inte kan föra sin egen talan har i barndomen sina föräldrar och i vuxen ålder sin gode man som enligt lagen skall föra talan. Vi anser att de psykiskt funktionshindrades rättsskydd bör stärkas på en rad punkter. Men denna lag om brukarinflytande respekteras inte.
Man skulle kunna beskriva handikappvården som den sista odemokratiska ön i samhället. Både inom kommuner, gruppbostäder och dagverksamhet utövas maktmissbruk, och beslut fattas över den handikappades huvud.
Situationen är värst i gruppbostäder. Det finns t o m ett antal exempel på att man bara bestämmer sig för att stänga verksamheter och flytta över t.ex. äldre psykiskt funktionshindrade till äldreomsorgen.
Anhöriga och anhöriga gode män vittnar om att spännvidden är enorm när det gäller hur en gruppbostad betraktas. Ibland upplever de det nästan som fängelselikt där de som anhöriga eller anhöriga gode män först måste ringa och i princip be om lov för att få komma på besök. Det finns också gruppbostäder som fungerar fantastiskt där demokratin är total, där gruppbostaden verkligen betraktas som de boendes hem och att de (med hjälp av sina gode män) själva får bestämma i vardagen.
Detta är inte förenligt med LSS eller socialtjänstlagen. Man glömmer att gruppbostaden är de boendes hem och inget annat och där personalen skall vara deras stöd. Ett förtydligande eller en komplettering av lagen måste göras.
Det blir allt svårare att få tag på personal till vård och omsorg. Då är det särskilt viktigt att klargöra att man inte får göra avkall på kvalitet. Föreståndarens roll är mycket viktig, och hans eller hennes inställning präglar till stor del klimatet i gruppbostaden. Relevant utbildning och lämplighet är nödvändig, och en god investering.
Den här handikappgruppen är lika hjälplös som små barn. Därför krävs, liksom på daghem, möjlighet till kontroll i brottsregister och drogtester av personalen.
Skälig lönesättning och god personalpolitik är förstås viktig för att personal ska må väl, fungera väl i sitt jobb och vilja stanna kvar.
Många handikappgrupper saknar tillgång till specialiserat medicinskt team. Vuxna med autism har många gånger varken tillgång till psykiater eller medicinare inom landstingsvården. En helhetssyn är grundläggande. Det är t.ex. för den här gruppen viktigt att med psykiatrisk kompetens närma sig en person för att över huvud taget kunna ge den somatiska vård som behövs.
Medicinskt ansvarig sjuksköterska, MAS, måste självklart vara obligatorisk för alla boendekategorier. Privata företag som driver gruppboenden måste åläggas krav på fullvärdig MAS, vilket bör framgå i lag. Ordinationer och pedagogiska insatser skall utföras och följas upp.
När det gäller tillsyn som görs är besök t.ex. av länsstyrelsen anmälda i förväg. Alla som känner till att missförhållanden sker på ett ställe vet också att allt visas i en helt annan dager när inspektion görs. Det är därför viktigt att inrätta ett system med särskilda fristående handikappinspektörer. Behovet av ofta återkommande, oanmälda kontroller i alla former av boenden är skriande.
Det är nödvändigt att regeringen utger klara riktlinjer för hur begreppet integritet skall tolkas. Idag råder mycket ofta förödande vanvård under täckmantel av ett ”vi måste respektera individens integritet”. Individerna får därmed inte den hjälp de har rätt till och som deras handikapp kräver. Samtidigt begås ofta psykiska eller fysiska övergrepp beroende på att personal inte respekterar en normal integritet där det är fullt befogat.
Det råder oklarhet över var ansvaret ligger för olika problemområden. Vilken instans, och vilken befattning vid respektive instans, är ansvarig för vad när det gäller handikappvården i det svenska samhället?
Så länge ingen i realiteten ”äger” problemen bollas de olika separata problemen runt och ingenting görs för en långsiktig lösning. Det här måste åtgärdas genom ett tydligt ansvarsdekret.
|
Stockholm den 23 oktober 2002 |
|
|
Kerstin-Maria Stalin (mp) |