Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att vidta åtgärder för att minska spelmissbruket.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att medel från skattedelen av eller på omsättningen på spel skall avsättas till en fond som bekostar vård av spelmissbrukare.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att spelanordnare görs skyldiga att avsätta pengar till forskning om spelmissbruk.1
1Yrkandena 2 och 3 hänvisade till KrU.
Spelberoendet betraktas inte som en sjukdom i Sverige, trots att det kan till del jämföras med alkoholism eller narkomani. Undersökningar från andra västländer visar att 1,5–4 % av den vuxna befolkningen är beroende av spel.
Beroendet leder alltför ofta till att individer och familjer kommer in i svåra sociala såväl som ekonomiska problem. Det finns idag behandlingsmetoder som kan rädda tillbaka människor till ett normalt liv igen. Dessa behandlingar kostar emellertid pengar. Oftast är det kommunernas socialnämnder som av samhällets organ först kommer i kontakt med ovan relaterade problem. Socialnämnderna i sin tur har oftast knappa ekonomiska resurser att ta fram för att hjälpa individer att lösa problemen som uppstått. Samtidigt är alla medvetna om att stora pengar dras in till statskassan i form av spelskatter. Rimligen borde en del av dessa pengar avsättas för att hjälpa människor som får problem i samband med spel.
Samhället totalt måste alltså enligt vår uppfattning hjälpa till för att färre människor ska råka in i beroendet av spel och speciellt stötta det samhälliga organ som främst kommer i kontakt med människor som råkat in i spelberoendet, nämligen kommunernas socialnämnder.
Vi anser att det är av stor vikt att det som orsakar ett problem också ges en skyldighet att så långt möjligt hjälpa till att eliminera detsamma. Vi anser att medel från skattedelen av eller på omsättningen vid spel skall avsättas till en fond som bekostar vård av spelmissbrukare. (Detta skulle hjälpa landets socialnämnder.) Vi anser också att spelanordnare bör göras skyldiga att avsätta pengar till forskning om spelmissbruk.
|
Stockholm den 21 oktober 2002 |
|
|
Eskil Erlandsson (c) |
Sofia Larsen (c) |