Vården och omsorgen ska utgå från den enskilda människans behov och utövas i enlighet med patientens önskemål och aktiva val. Människors förmåga att skaffa sig kunskap om och påverka sitt hälsotillstånd ska vara vägledande för organisationen av hälso- och sjukvården. Alla ska ha möjlighet att, utifrån sina behov, välja personlig kontakt, vårdinrättning och omsorgsform. Enskilda människors ekonomiska förutsättningar får aldrig avgöra vårdinsatsen. Hälso- och sjukvården ska finansieras med gemensamma medel.
Den medicinska och tekniska utvecklingen ger förutsättningar för att mer vård och eftervård ska kunna ske i hemmet. Avancerad sjukvård i hemmet bör utvecklas i samarbete med primärvården. Vården ska grundas på medicinsk kompetens – och utövas i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet.
Ojämlika levnadsvillkor ökar hälsoskillnaderna och därför måste folkhälsoarbetet vara en central del i allt samhällsarbete. Alla beslutsnivåer måste vara beredda att klarlägga riskfaktorer och ta ansvar för att förbättra miljön inom sitt ansvarsområde. Det lokala arbetet är betydelsefullt för att förebygga ohälsa. Satsningar på att få bort ohälsosamma miljöer minskar hälsoklyftorna. Därmed blir folkhälsoarbetet lönsamt både på kort och lång sikt. Människor söker livskvalitet som inte grundar sig på ekonomisk lycka, utan snarare på välbefinnande. När människor har makt över sina liv och ser möjligheter till förändringar är risken för ohälsa mindre. Därför ska allt politiskt arbete genomsyras av hälsoaspekter.
Ett decentraliserat samhälle, som grundas på människors aktiva deltagande, ger de bästa förutsättningarna att minska ohälsa. Patienter har rätt att bemötas med respekt och värdighet. Många människor känner att de inte har mod eller tillräcklig kunskap för att kunna ifrågasätta eller signalera att de är missnöjda eller inte har bemötts med respekt. Rätten att bemötas med värdighet måste alltid gälla. Hälso- och sjukvården måste alltid vara lyhörd för medborgarnas önskemål och signaler. Centerpartiet har gått i spetsen för att öka anslagen till landsting och kommuner. Pengarna från försvarsöverenskommelsen är det senaste initiativet som visar att det går att prioritera vård och omsorg. Genom Centermiljarderna, sammanlagt 8 miljarder åren 2002–2004, görs nu viktiga satsningar på primärvården, till vård och omsorg om äldre, till hjälp för psykiskt sjuka och till att korta köerna och öka mångfalden. Vi går nu vidare mot en mer hälsoinriktad hälso- och sjukvård och presenterar förslag.
Centerpartiet ser allvarligt på det faktum att regeringen inte tillräckligt offensivt engagerar sig i det förebyggande folkhälsoarbetet. Nationella folkhälsokommittén tillsattes 1995 och strategier och mål för att minska ohälsan har presenterats, men kommitténs arbete har ännu inte resulterat i vare sig fastställda mål eller konkreta förslag.
Centerpartiet föreslår att en nationell vårdgaranti skall införas. Förslaget presenteras i följande motion.
1 Sammanfattning 1
2 Innehållsförteckning 3
3 Förslag till riksdagsbeslut 5
4 Inledning 8
5 Folkhälsa 8
6 Regional och social klyvning 8
6.1 Vård- och omsorgspolitik 9
6.2 Hälso- och sjukvård 9
6.3 Områden aktuella för utveckling 9
7 Så går vi vidare 10
7.1 En mer hälsoinriktad sjukvårdspolitik 10
7.2 Nationella folkhälsokommittén 10
7.3 Mål 11
7.4 Den ökande ohälsan 11
8 Centerpartiets förslag 12
8.1 Strategi för folkhälsoarbetet 12
8.2 Mat, hälsa, kost och idrott 12
8.3 Kvinnor och ohälsa 13
8.4 Tydligare folkhälsosyn i lagstiftning 14
8.5 Forskning kring social gemenskap 14
8.6 Alkohol, tobak och narkotika 15
8.6.1 Alkoholpolitikens inriktning 15
8.6.2 Internationellt samarbete 15
8.6.3 Skolan och ANT-undervisning 15
8.6.4 Narkotikaklassning 16
8.6.5 Internet 16
8.6.6 Sprutbyte 16
8.6.7 Tobak 17
8.7 Ätstörningar 17
8.8 Patientperspektivet 17
8.8.1 Etik 17
8.8.2 Patientmakt 18
8.8.3 Öppna kvalitetsregistren för medborgarna 18
8.8.4 Second opinion 19
8.9 Förbättrad tillgänglighet 19
8.10 Nationell vårdgaranti 19
8.11 Vårdgarantin innebär att 20
8.12 Valfrihet i vården 20
8.13 Plats och närhetsgaranti på BB 21
8.14 Permanent finansiell samordning 21
8.15 Ökad mångfald 21
8.16 Stoppa stopplagen 22
8.17 Lättare att få F-skattsedel 22
8.18 Uppdelad upphandling och utmaningsrätt 23
8.19 Längre avtalstider 23
8.20 Samverkansavtal 23
8.21 Bättre uppföljningssystem 24
8.22 Läkemedel 24
8.23 Utbildning av personal och konsumenter 24
8.24 Felanvändning 25
8.25 Systematiska studier på olika grupper 25
8.26 Fortbildningsansvaret 26
8.27 Högkostnadsskydd 26
8.28 Kostnadsfria läkemedel i hemsjukvården 26
8.29 Läkemedelsavfall 27
8.30 Arbetsplatskod och förskrivarkod 27
8.31 Avmonopolisering av Apoteket AB 27
8.32 Alternativmedicin 28
8.33 Nationellt hälsonät 29
8.34 Biomedicin 30
8.35 Personal 31
8.36 Förbättrad tandhälsa 32
8.36.1 Avgifter 32
8.36.2 Högkostnadsskydd 32
8.36.3 Tandvård för äldre 33
8.36.4 Barn- och ungdomstandvård 33
8.36.5 Mångfald 34
8.36.6 Personal 34
8.37 Avskaffa den s.k. 67-årsregeln för privata vårdgivare 34
Riksdagen beslutar att ställa sig bakom Nationella folkhälsokommitténs föreslagna folkhälsomål.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram konkreta förslag till hur folkhälsomålen kan uppnås.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om mål för hälso- och sjukvården.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ett hälsojusterat BNP-mått.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om att utveckla metoder för hälsokonsekvensanalyser.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om ett vidgat kvinnoperspektiv i folkhälsoforskningen.
Riksdagen begär hos regeringen översyn av lagstiftningen som reglerar insatser av folkhälsokaraktär.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om initierandet av ett forskningsprogram om den sociala gemenskapens betydelse för folkhälsan.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en fortsatt restriktiv hållning från WHO:s sida vad gäller att implementera alkoholpolitik som bidrar till ökad folkhälsa.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige inom EU aktivt skall verka för att övriga EU-länder inför en restriktivare narkotikapolitik.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det är preparatets verkan som skall avgöra när olika kemiska preparat narkotikaklassas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om granskning av Internetannonser.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att varje landsting skall kunna lämna in ansökan till Socialstyrelsen och efter prövning ges möjlighet att starta upp sprutbytesprojekt i den egna regionen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förbud mot rökning i restauranglokaler eller andra serveringsställen skall införas från den 1 januari 2004.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om öppna kvalitetsregister.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om patientanpassade journaler.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förslag till utvidgad second opinion.
Riksdagen beslutar om införandet av en nationell vårdgaranti i enlighet med vad i motionen anförs.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om plats- och närhetsgaranti på BB.
Riksdagen beslutar att upphäva stopplagen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa utmaningsrätt för anställda i offentlig sektor.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om längre avtalstider i upphandling.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om samverkansavtal.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om bättre uppföljningssystem.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om smartkort.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kontinuerlig vidareutbildning för förskrivare, hälso- och sjukvårdspersonal och konsumenter.
Riksdagen begär hos regeringen förslag om ett åtgärdspaket för att motverka felanvändning av läkemedel.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökade systematiska studier kring läkemedelseffekter på olika grupper i samhället.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en gemensam fond för fortbildning.
Riksdagen begär hos regeringen en utredning i syfte att se över konsekvenserna av införandet av ett samlat högkostnadsskydd.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kostnadsfria läkemedel inom den avancerade hemsjukvården.
Riksdagen begär hos regeringen förslag om ett åtgärdsprogram för läkemedel ur miljösynpunkt.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att läkare som inte har en fast arbetsplats eller står utanför hälso- och sjukvården bör förses med en särskild kod i syfte att kunna förskriva subventionerade läkemedel.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om avmonopolisering av Apoteket AB.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett uppdrag till statens beredning och utredning att utvärdera alternativa behandlingsmetoder.
Riksdagen begär hos regeringen att riktade resurser avsätts för att bygga upp ett kompetenscentrum och för att möjliggöra egna forskningsprojekt inom alternativmedicin.
Riksdagen begär hos regeringen en utredning gällande alternativmedicinska metoder.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om förbättring av patientens rättigheter att välja behandlingsmetod.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförts om att förändra lagstiftningen för alternativmedicinska behandlingar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om gemensamma nordiska insatser för att utveckla telemedicinen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett hälsonät.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om personalförsörjningen inom vård och omsorg.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökade möjligheter till kompletterande utbildning för invandrare verksamma inom hälso- och sjukvårdsområdet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att avgifterna för tandvård på sikt bör harmoniseras med hälso- och sjukvårdens finansiering.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om att behandling av inflammationer, infektioner samt provtagning inom tandvården skall kosta lika mycket som liknande behandling inom sjukvården.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att högkostnadsskyddet bör förstärkas så att det ger ett stöd till personer som är i behov av omfattande tandvård oavsett ålder.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökat förebyggande arbete för barn till föräldrar med utländsk bakgrund.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till riktade insatser till ungdomar.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ett åtgärdsprogram för att långsiktigt säkra personalförsörjningen inom tandvården.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att påskynda arbetet inom EU för att nå ett amalgamförbud samt att forskningen inom området intensifieras.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att avskaffa 67-årsgränsen vad gäller ersättning för privatpraktiserande läkare, m.fl.
1 Yrkande 21 hänvisat till FiU.
Trygghet omfattar i hög grad även miljön i både fysisk och psykisk mening, välbefinnande och trivsel – i vardagen, i boendet, i barn- och ungdomsåren, i skolan och utbildningen, i arbetslivet och när man blir äldre. Hälsa är mycket mer än ett medicinskt begrepp, det omfattar hela människans upplevelse av sin egen situation. Ett hälsoperspektiv på livskvalitet innebär andra faktorer än de rent medicinska, exempel är den fysiska miljöns utformning samt strävan att minska stress och lindra konflikter. Förbättrad folkhälsa är ett angeläget rättviseprojekt för att motverka de ojämlika villkoren och förutsättningarna vad gäller hälsa.
I takt med ökande stress ökar också riskerna att individen drabbas av ”utbrändhet”, av ohälsa och utslagning. Folkhälsoarbetet måste förbättras så att alla stimuleras till en sund livsföring. Samhället måste stärka individen så att den enskilde kan bestämma över sin vardag och styra över sin tid. Det handlar också om att förändra attityder och synsätt så att förebyggande hälsoarbete blir en lika viktig del i vardagen som arbete och produktion.
Kunskapen om samband mellan livsvillkor och hälsa ökar. Det finns idag en allt större medvetenhet om att en god folkhälsa är en gemensam utmaning för alla samhällssektorer. Folkhälsa är ett gemensamt ansvar. Det handlar om att stärka den sociala gemenskapen och tryggheten, att den enskilde ska ha makt över sitt liv. Det handlar om social och ekonomisk rättvisa, om en god miljö som också har utrymme för återhämtning. Vi måste formulera mål för folkhälsoperspektivet bortom de materiella målen.
Folkhälsoinsatser handlar både om att förebygga sjukdom och att främja hälsa. De insatser som medborgarna gör själva som enskilda individer, som föräldrar, bland släkt och vänner, inom frivilliga organisationer och som deltagare i det demokratiska vardagsarbetet är av stor betydelse för folkhälsoutvecklingen. Det är angeläget att samhället bedriver aktiva folkhälsoinsatser för att motverka kommersiella hälsohot. Samhället kan genom framsynta åtgärder underlätta för den enskilde att leva ett hälsosamt liv.
För Centerpartiet innebär en god folkhälsa friska människor och små skillnader i hälsa mellan olika grupper i befolkningen. För att effektivt kunna nå detta är det angeläget att kunna följa hälsoläget, utveckla kunskap om såväl hälsans som ohälsans bestämningsfaktorer och sedan också genomföra åtgärder som behövs för att förbättra folkhälsan. Hittills har de regionala hälsoskillnaderna inte uppmärksammats i tillräcklig utsträckning. Det är därför angeläget att öka kunskapen om vad de stora geografiska skillnaderna i hälsa beror på och vilka samhällsinsatser som kan motverka skillnaderna. Ojämlika levnadsvillkor ökar hälsoskillnaderna bland medborgare och därför måste folkhälsoarbetet vara en central del i allt samhällsarbete. Alla beslutsnivåer måste vara beredda att kartlägga eventuella riskfaktorer och ta ansvar för att förbättra miljön inom sitt område. På detta sätt kan folkhälsoarbetet bli lönsamt både på kort och lång sikt.
Den solidariska skattefinansieringen av den svenska hälso- och sjukvården anser Centerpartiet skall ligga fast. Centerpartiet anser att vården och omsorgen ska kännetecknas av omtanke, värdighet och respekt. Primärvården, basen i svensk hälso- och sjukvård, måste fungera. Patientens eget inflytande skall öka och man ska kunna välja sjukhus i hela landet om inte vården kan ges vid närmaste sjukhus inom angiven tid. Självbestämmande och valfrihet kräver en mångfald av vårdgivare, och alternativa driftsformer såsom t ex privata, kooperativa, ideella och offentliga bör därför stimuleras.
När Centerpartiet gick in i försvarsuppgörelsen 1998, var vår bestämda uppfattning att försvarsmiljarderna skulle omfördelas till vården, eftersom dess resursbehov är mest eftersatta. Därför tillförs nu vård och omsorg ytterligare 8 miljarder kronor. Centerpartiet har aktivt påverkat vilka områden som är adekvata för insatser, allt utifrån lokala förutsättningar.
De nya resurserna skall hjälpa primärvården att utveckla sin förebyggande kompetens och nyckelroll. Den nära vården skall nå alla individuellt och patienten skall ha inflytande över vården. Distriktsköterskornas roll och framtidens sjukvård måste stärkas.
Den psykiatriska vården skall utvecklas och förbättras. Landstingen och kommunerna skall i samverkan utveckla stödet till barn, ungdomar och vuxna med psykisk problematik. Landstingens omhändertagande av personer med neuropsykiatriska tillstånd skall förbättras. Tillgången till läkarmedverkan för psykiskt funktionshindrade i kommunal verksamhet skall säkras. Efter psykiatrireformen i mitten på nittiotalet har antalet utslagna i Sverige ökat. Tankar om integration blev en verklighet av ohälsa, självmord och utanförskap.
Säkra väl fungerande vårdkedjor inom äldrevården. Den medicinska kompetensen i särskilda boendeformer och i hemsjukvården skall förbättras. Läkarmedverkan i fråga om allmänmedicin och geriatrik skall garanteras. Kommunernas stöd till anhöriga bör förstärkas. Vårdens kvalitet i livets slutskede skall särskilt uppmärksammas.
Självbestämmande kräver mångfald av vårdgivare, både privata, kooperativa, ideella och offentliga vårdgivare. Olika driftsformer skall stimuleras.
De mest utsatta områdena inom hälso- och sjukvården har nu lyfts fram via Centermiljarderna, och ger förutsättningar för utveckling. Nu går vi från mer traditionella vård- och omsorgssatsningar till en mer hälsoinriktad hälso- och sjukvård. Människor söker livskvalitet, som inte grundar sig på ekonomisk lycka utan snarare på välbefinnande. När människor har makt över sina liv och ser möjligheter till förändringar är risken för ohälsa mindre. Därför ska allt politiskt arbete genomsyras av hälsoaspekter. Ett decentraliserat samhälle, som grundas på människors aktiva deltagande, ger de bästa förutsättningarna att minska ohälsa. Folkhälsoarbetet ska vara en central del i allt samhällsarbete. Alla beslutsnivåer måste vara beredda att klarlägga riskfaktorer och ta ansvar för att förbättra miljön inom sitt ansvarsområde. Det lokala arbetet är betydelsefullt för att förebygga ohälsa. Satsningar på att få bort ohälsosamma miljöer kan minska hälsoklyftorna. Därmed blir folkhälsoarbetet lönsamt både på kort och lång sikt.
Centerpartiet har i denna motion valt att ta upp ytterligare områden inom hälso- och sjukvården såsom bemötandefrågor, förbättrad tillgänglighet, ny teknik och forskning, ökad patientmakt, alternativa behandlingsmetoder, ökad mångfald, läkemedel samt den framtida personalförsörjningen inom vård och omsorg.
1995 beslutade regeringen att tillsätta en kommitté med uppgift att utarbeta nationella mål för hälsoutvecklingen. Nu har slutbetänkandet presenterats. Där återfinns 19 hälsopolitiska mål för hur man skall förbättra folkhälsan. Centerpartiet anser att regeringen skall ställa sig bakom Nationella folkhälsokommitténs föreslagna folkhälsomål. Detta bör riksdagen besluta om.
Trots att kommittén presenterat sitt arbete med uttalade mål, har regeringen inte kommit med några konkreta förslag på hur man minskar ohälsan. Centerpartiet anser att regeringen skall lägga fram konkreta förslag till hur folkhälsomålen kan uppnås.
Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om att regeringen lägger fram konkreta förslag på hur folkhälsomålen uppnås.
Alla människor både i stad och på landsbyggd skall har rätt till närhet till vård och omsorg, Människor skall oavsett kön och ålder och ekonomiska resurser erbjudas vård och omsorg av hög kvalitet på likvärdiga villkor. Mål för hälso- och sjukvården är att den skall stärka människors trygghet genom att kunna erbjuda hög kvalitet och vara på lika villkor, samt gälla alla skeden i livet. Vård och omsorg skall ges var och en efter behov. Vad som ovan anförts om mål för hälso- och sjukvården bör ges regeringen till känna.
Ökad sjukfrånvaro, långtidssjukskrivningar och förtidspensioneringar har under de senaste åren utvecklats till ett av de största hoten mot svensk ekonomi. Sedan 1997 har ohälsan i arbetslivet ökat oavbrutet och sedan valet 1998 har enbart socialförsäkringskostnaderna (sjukersättningar och förtidspensioner) uppgått till 400 miljarder kronor. För 2002 beräknas kostnaderna för sjukförsäkringar och förtidspensioner uppgå till 120 miljarder kronor. Ökningen fortgår utan att vi ännu ser några tecken på en vändning. Sjukersättningen beräknas stiga till 49.709 miljoner kronor för 2002. Det är ersättningar för i genomsnitt fem veckor per anställd och år. Särskilt alarmerande är naturligtvis den dramatiska ökningen av långtidssjukskrivningar som står för större delen av transfereringarna.
De statliga utgifterna för ohälsan ger inte hela bilden av den samhällsekonomiska kostnaden. Utifrån beräkningar som gjorts av Jan Rydhs utredning om sjukförsäkringen kan arbetsgivarnas utbetalningar av sjuklön uppskattas till drygt en tredjedel av statens sjukpenningsutbetalningar. I år skulle, med lite förenklade antaganden, utbetalningarna av sjuklön därmed landa på runt 15 miljarder kronor. En annan aspekt på sjukfrånvaron är de samhällsekonomiska kostnaderna. Det handlar om värdet av de varor och tjänster som de sjukskrivna och förtidspensionerade skulle ha producerat om de varit på jobbet. Till det kommer kostnaderna för att skola in vikarier. Samhällsekonom Claes Malmquist, ekonomidirektör i Jämtlands läns landsting, har uppskattat de samhällsekonomiska kostnaderna för sjukfrånvaro till i storleksordningen 250 miljarder kronor per år.
Hälsa och livskvalitet är intimt förknippade. Som betyg för livskvaliteten i vårt samhälle är de stegrande sjukskrivningstalen beklämmande. Sverige är ett land där fler och fler mår dåligt, och den aspekten är naturligtvis minst lika viktig som de ekonomiska. Att bryta denna utveckling är en central uppgift för att lyfta Sveriges ekonomi samt öka resurserna till och tillgången till kvalificerad och erfaren personal i skolan, vården och omsorgen.
Ett målmedvetet folkhälsoarbete innebär att grundläggande strukturer i samhället måste förändras. Människors lika rätt och värde ska vara utgångspunkten. Samhället är starkt centraliserat och 1900-talets sociala ingenjörskonst har inte varit inriktad på att upptäcka funktioner som ger förutsättningar för social gemenskap, utan har till stor del ägnats åt det socioekonomiska synsättet. Centerpartiet vill vända perspektivet och utgå från människan och den nära omgivningen. Ett decentraliserat samhälle ökar förutsättningarna för människors inflytande. En överblickbar närmiljö har stor betydelse för hälsans utveckling. Mekanismer och funktioner i det lokala samhället kan fungera som drivkrafter i folkhälsoarbetet. Enkla metoder för att skapa trivsel i närmiljön måste utvecklas.
Folkhälsoarbetet bör genomsyra allt samhällsarbete och de politiska besluten grundas på principen om en hållbar hälsoutveckling och att människor ges möjlighet att leva ett hälsosamt liv. Ekonomisk tillväxt innebär inte med automatik förbättrad social utveckling, om stora grupper av befolkningen inte får del av de växande resurserna. Nationalräkenskaperna bör därför inkludera positiva respektive negativa effekter på folkhälsan, dvs. ett hälsojusterat BNP-mått. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om ett hälsojusterat BNP-mått.
I arbetet för goda hälsovillkor utgör sunda arbetsmiljöer, bra bostäder och trygga livsmiljöer viktiga hörnstenar. Här ingår en välkomnande och säker yttre miljö, en säker trafikmiljö, goda möjligheter till friluftsliv, fysisk aktivitet och motion samt hälsosamma matvanor. Sunda och säkra livsmedel är mycket viktigt för människors hälsa och välbefinnande, inte minst för våra barn. Livsmedel framställda på ett etiskt och ekologiskt riktigt sätt är en livskvalitetsfråga. Den ständigt pågående debatten kring livsmedelssäkerhet visar att ett förebyggande livsmedelsarbete måste prioriteras. För att stärka folkhälsan krävs ökad fysisk aktivitet i skola och arbetsliv.
Folkhälsoarbetet måste utgå från den enskilde individen och dennes vilja. Skillnaden i hälsoutveckling hos olika grupper kan förklaras med att människor har olika levnadsbetingelser. De sociala skillnaderna måste därför minska. Även de stora regionala skillnaderna i hälsa mellan människor i olika landsdelar och inom stad och län måste också minska. Även ojämlikheten i hälsa mellan kvinnor och män måste bli mindre. Det krävs ökade insatser för att uppmärksamma och förbättra kvinnors ogynnsamma hälsoutveckling. Folkhälsoarbetet ska också inriktas på att utveckla mekanismer för social gemenskap och integrering av funktioner i lokalsamhället. Ensamhet, osäkerhet och utanförskap skapar dåliga miljöer som har en negativ påverkan på människors fysiska och psykiska hälsa. Ofta är det enkla mekanismer eller träffpunkter som gör att människor känner ökad trivsel och därmed mår bättre.
Ett lyckat folkhälsoarbete kräver enligt fler aktörer ett mer genomgripande sektorsöverskridande arbete. Alla beslutsnivåer måste vara beredda att göra insatser för att klarlägga riskfaktorer och för att förbättra miljön inom sitt ansvarsområde. Centerpartiet vill betona vikten av arbetet på lokal nivå. Enskilda individer, föreningar, bostadsföretag, kommuner och landsting har alla möjlighet att påverka och förbättra den lokala miljön. Det behövs också mer systematiska åtgärder från statens sida för att folkhälsoarbetet ska få genomslag. Den nationella nivån har ett ansvar att utveckla strategier för preventiva åtgärder för enskilda sjukdomar och för att förändra grundläggande strukturer som påverkar folkhälsan.
Centerpartiet vill också betona vikten av att det före viktiga beslut görs en omfattande analys av vad beslutet kan få för betydelse för hälsoutvecklingen, motsvarande vad som redan i dag görs på miljöområdet. Metoder för hälsokonsekvensanalyser bör utvecklas. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om att utveckla metoder för hälsokonsekvensanalyser.
Kvinnor har högre sjukfrånvaro än män. Riksförsäkringsverkets prognos av sjukfrånvaron för 2001 beräknade den ”kvinnliga” andelen av den betalda sjukfrånvaron till 64 miljoner sjukdagar mot 39 miljoner ”manliga”. Det torde motsvara ett bortfall av ungefär 240.000 kvinnliga årsarbeten mot 150.000 manliga.
Detta förhållande har sannolikt en nära koppling till ojämlikheten mellan kvinnor och män i arbetslivet och i hemlivet. Kvinnor är överrepresenterade i yrken där arbetstagarna upplever sig ha liten kontroll över uppgifter och tid. Färre kvinnor är chefer och fler arbetar direkt med ansträngande uppgifter dagligen, antingen fysiskt eller psykiskt. Då kvinnor i högre utsträckning dubbelarbetar, är det också de som drabbas hårdast.
Kunskapen är sämre vad gäller prevention, rehabilitering och behandling av kvinnors ohälsa och det kan bidra till utslagning eller längre sjukskrivningar än vad som annars skulle vara möjligt. Kvinnoperspektivet i folkhälsoarbetet glöms ofta bort. Analyser av och forskning kring hälsoutvecklingen har ofta begränsats till specifika kvinnosjukdomar och psykiska problem. Folkhälsoarbetet måste vidgas för att belysa kvinnors situation ur andra perspektiv. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om ett vidgat kvinnoperspektiv i folkhälsoforskningen.
Det regelverk som bildar underlag för tillsyn av patientvården och som samtidigt innehåller föreskrifter kring patientsäkerhet, har ingen motsvarighet i fråga om folkhälsoområdet. Medan exempelvis smittskyddslagen också reglerar insatser av befolkningskaraktär finns inga motsvarande uppdrag vad gäller prevention och befolkning. Centerpartiet efterlyser en översyn av lagstiftningen som reglerar insatser av folkhälsokaraktär. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om en översyn av lagstiftningen som reglerar insatser av folkhälsokaraktär.
Nationella folkhälsokommittén anger i sitt slutbetänkande insatser för en utvecklad social gemenskap som en av huvudkomponenterna i framtidens folkhälsopolitik. En viktig del i folkhälsoarbetet är därför att utveckla ”mekanismer” för social gemenskap och integrering av funktioner i lokalsamhället. Huvudsyftet med en framsynt folkhälsopolitik ska vara att underlätta för människor att leva ett bra liv. Samhällen med väl utvecklade sociala nätverk underlättar, skapar trygghet och värme och innebär därmed också att människor mår bättre. Och omvänt: Ensamhet, osäkerhet och utanförskap försvårar för människor att leva ett bra liv. Bristfälliga miljöer påverkar människors hälsa negativt, både fysiskt och psykiskt.
Familj, anhöriga och vänner har stor betydelse för hälsan. Det sociala stödet påverkar såväl det emotionella välbefinnandet som levnadsvanor typ rökning, alkoholkonsumtion samt kost- och motionsvanor. Medan politiken ägnat stort intresse åt materiella aspekter på social trygghet, har uppmärksamheten kring faktorer som skapar bättre förutsättningar för eller stärker det sociala ”kittet” i samhället varit blygsam.
Centerpartiet anser därför att riksdagen bör initiera ett omfattande forskningsprogram om den sociala gemenskapens betydelse för folkhälsan. Enligt vår uppfattning behövs ny kunskap om social integration och vilka mekanismer som påverkar människors livsvillkor och levnadssätt. Forskningsprogrammet bör har ett underifrånperspektiv. Utgångspunkten bör vara det sociala livets stödjepunkter, familjen, de sociala nätverken och närmiljön. Det bör bland annat ta fasta på de informella strukturerna, frivilligheten, föreningslivet och folkbildningen. Det bör väva in kulturverksamheters betydelse, framför allt när individer är självverksamma och aktiva. Forskningsprogrammet bör omfatta idéhistoriker, beteendevetare, medicinare, antropologer m.m. för att ge den tvärsektoriella kunskap som efterfrågas. Vad som ovan anförts om initierandet av ett forskningsprogram om den sociala gemenskapens betydelse för folkhälsan bör ges regeringen till känna.
Narkotikan breder ut sig alltmer och debutåldern blir allt lägre. Nu krävs krafttag och målet om ett narkotikafritt samhälle måste ligga fast. För detta krävs ett flertal åtgärder: attitydpåverkande, opinionsbildande insatser, förebyggande insatser, begränsad tillgänglighet till nakotikapreparat, alkoholfria uppväxtmiljöer, uppskjuten debutålder, stöd till föräldraansvaret, bättre vård och behandling, samt insatser för att komma åt den illegala narkotikahandeln. Särskilt angeläget är det att få ungdomar att helt avstå från tobak, alkohol och narkotika. Det finns ett starkt samband mellan tobak, alkohol och narkotikaanvändning. Det är viktigt att dessa politikområden förs samman och att insatser genomförs.
I ett framtida Europa måste alkoholdödligheten, särskilt vad beträffar unga, reduceras. Sverige bör agera för en fortsatt restriktiv hållning från WHO:s sida när det gäller att implementera en alkoholpolitik som bidrar till ökad folkhälsa. Vad som ovan anförts om en fortsatt restriktiv hållning vad gäller att implementera alkoholpolitik som bidrar till ökad folkhälsa bör ges regeringen till känna.
Narkotikaproblematiken har ökat även globalt, vilket innebär att det finns ett stort behov av ett internationellt samarbete. Sveriges engagemang internationellt bör intensifieras, vi bör tillsammans med andra länder utveckla strategier för att minska problemen med narkotikaandvändning. Centerpartiet stödjer Narkotikakomissionens förslag om att Sverige inom EU i första hand skall prioritera frågor som rör illegal europeisk produktion samt förebyggande insatser. Många EU länder har en liberalare syn på narkotika och narkotikaanvändning än vad Sverige har. Vid ett internationellt arbete är det viktigt att Sverige står fast vid en fortsatt restriktiv narkotikapolitik och att vi aktivt verkar för att övriga EU-länder inför en restriktivare narkotikapolitik. Detta bör ges regeringen till känna.
Skolan är den viktigaste arenan för drogprevention eftersom skolan når alla kategorier av barn och ungdomar. Här finns också de bästa förutsättningarna att tidigt observera avvikande beteende och vidta åtgärder. De viktigaste förutsättningarna för ett framgångsrikt drogpreventivt arbete är att detta präglas av flexibilitet, långsiktighet och en struktur som gör att insatserna utgår från ett socialt helhetsperspektiv. Skolan måste förstärka sina insatser för att ge elever ökad information om goda matvanor och sunda levnadsvanor i övrigt. Ökat utrymme för fysisk aktivitet och friluftsliv i skolan är nödvändigt.
Skolverket har granskat undervisningen om ANT ( alkohol, narkotika och tobak) och om andra droger vid 83 skolor. Kritik har riktats mot undervisningen så till vida att inspektörerna menar att nuvarande drogundervisning till och med fått motsatt effekt. Skolverket anser att då undervisningen koncentrerats på att tala om risker i stället för förändrade beteenden så har man snarare sporrat eleverna att själva testa droger.
Alla högstadie- och gymnasieelever har rätt till en bra ANT-undervisning som ska leda till att ungdomar avstår från att testa olika droger. Ett nytt undervisningsmaterial har nyligen tagits fram och uppföljningen av skolornas drogundervisning måste förbättras. Positiva exempel på bra ANT-undervisning måste ockå lyftas fram. På en del orter får unga rabatter i den lokala butiken genom att lova att inte dricka alkohol eller pröva narkotika och på andra orter anslås pengar till en gemensam klassresa om eleverna lovar att vara drogfria. Lokalt engagerade ungdomar och vuxna är viktiga i det drogförebyggande arbetet, men det är viktigt att skolan ger alla elever en bra ANT-undervisning.
Det är många olika droger som florerat under höstern och vintern, heroin, ecstacy, amfetamin, GHB m.fl. GHB är idag klassad som narkotika och redan har dess efterföljare kommit som inte är narkotikaklassificerade. Drogmissbrukare är uppfinningsrika och det hjälper inte med narkotikaklassning för en speciell kemisk sammansättning. Det har på senare år visat sig att olika typer av läkemedel missbrukas som narkotika. Det måste därför vara preparatets verkan som ska avgöra när olika kemiska preparat narkotikaklassas. Detta bör ges regeringen till känna.
På Internet förmedlas adresser och det annonseras öppet om flera olika droger som kan beställas med leverans inom 48 timmar. Det krävs ett intensifierat samarbete för att motverka drogförsäljning över Internet och vi måste åstadkomma ett internationellt samarbete inom området. Det måste också ske en översyn av de varor som erbjuds i Internetannonser och lagstiftas om vad som är lovligt och inte. Vad som ovan anförts om Internet bör ges regeringen till känna.
Socialtjänst, polis, hälso- och sjukvård och skola i kommunerna har mycket god kännedom om hur alkohol- och narkotikaandvändningen ser ut i den egna regionen. De vet var insatser behövs och hur man ska nå de människor som drabbats. Ytterst ansvarig för vård av missbrukare är kommun och landsting. Inom olika landsting ser problemen och förutsättningarna olika ut. Sprututbytesprojektet i Malmö och Lund visar på positiva resultat, men varje landsting ska ha möjlighet och befogenheter att besluta om hur man vill lägga upp sin egen vård. Därför ska det finnas möjlighet för fler landsting att starta liknande projekt om de så önskar. Centerpartiet anser att varje landsting ska ha möjlighet att ansöka till Socialstyrelsen och efter prövning ges möjlighet att starta upp sprutbytesprojekt i den egna regionen. Detta bör ges regeringen till känna.
Tobaken representerar idag det enskilt största hälsohotet. Varje år beräknas 8 500 svenska medborgare dö av tobaksrelaterade sjukdomar, varav den passiva rökningen står för 500 dödsfall. Det förebyggande arbetet främst bland barn och ungdomar vad gäller alkohol, narkotika och rökning måste intensifieras.
Restauranger och kaféer ska vara rökfria. Även dessa lokaler ska omfattas av den grundregel om rökfritt som gäller för andra lokaler dit allmänheten har tillträde. Det bör dock öppnas en möjlighet att tillåta rökning i någon eller några delar av lokalerna som särskilt avsätts för detta. Centerpartiet anser att ett förbud mot rökning i restauranglokaler eller andra serveringsställen skall införas från den 1 januari 2004. Detta bör ges regeringen till känna.
Antalet ätstörningar har ökat kraftigt, särskilt bland unga kvinnor. Det finns ett samband mellan ätstörningar och krav på idrottsprestation liksom med kroppsfixering. Det är viktigt att samhället motverkar dessa typer av skönhets- och kroppsideal. Skolhälsovården har en viktig funktion då den tidigt möter ungdomar med problem. Det finns idag lite forskning kring ungdomars ätstörningar. Det behövs ytterligare resurser till forskningen inom detta område. Centerpartiet kan inte acceptera att det inte finns vårdplatser eller tillräcklig kunskap att behandla dessa sjukdomar. Det är av yttersta vikt att professionell vård finns tillgänglig tidigt i sjukdomsskedet.
Det finns två viktiga etiska principer som skall ligga till grund för hälso- och sjukvården. Den första är männikskovärdesprincipen som anger att alla människor har samma mänskliga rättigheter och samma rätt att få dem respekterade. Ingen människa är förmer än någon annan, och med bakgrund av detta får sjukvården inte prioritera sina insatser utifrån en människas personliga egenskaper eller funktion i samhället. Den andra principen anger att resurserna skall satsas på de områden som har störst behov, och särskilt beakta dem som inte kan göra sin stämma hörd.
Det arbete som utförs inom hälso- och sjukvården är enastående. Men verkligheten för personalen präglas av trötthet och stress. Vårdpersonalen uttrycker känslan av maktlöshet och känslan av att de inte räcker till. Det är inte endast medicinska landvinningar som gör att en människa blir frisk, utan även den del av vården som kallas omvårdnad: den mänskliga handen som tar hand om en annan människa. Vi vet att bemötandet av den vårdade är betydelsefullt för tillfrisknandet. Känslan av trygghet och ett värdigt bemötande är en nödvändig del i rehabiliteringen som de traditionella medicinska insatserna. Vi måste ge vårdpersonalen möjligheter till att ta tillvara och utveckla omvårdnadspotentialen i hälso- och sjukvården, som är så betydelsefull för en människas tillfrisknande.
Varje människa strävar efter frihet att kunna forma sitt eget liv. Människor strävar även efter känslan av såväl inre som yttre trygghet. Trygghet är grunden för verklig frihet och därför är det så viktigt att varje människa känner detta inför sin och sina anhörigas kontakt med hälso- och sjukvården. Kvaliteten blir bättre genom en samlad kompetensbedömning där individen själv står i centrum. Genom att ge patienten ökat inflytande över rehabiliteringsprocessen stärks individens egen position, vilket i sin tur har hälsomässiga mervärden. Ohälsa och utslagning förebyggs när människor har makt över sitt eget liv.
Patienter som vill utnyttja sin valfrihet vid val av vårdgivare, måste ha rätt att ta del av vårdarbetets resultat och kvalitet. Landstingen/regionerna skall stå på medborgarnas och patienternas sida så att detta blir möjligt. Därför är krav på valfrihet i vården ett led i arbetet att stärka patientens ställning. Patienternas önskan om mer makt och inflytande över den egna vården kommer att ställa krav på hälso- och sjukvården.
Ett steg mot den konsumentmakt som samhället i många andra sammanhang eftersträvar är att kvalitetsregistren blir tillgängliga för vårdsökande. Därför bör kvalitetsregistren öppnas. Sannolikt måste då kvalitetsregister om vårdens kvalitet i behandlingsarbetet utformas på annat sätt än den nuvarande. Därför bör ett särskilt kvalitetsregister upprättas med det tydliga syftet att vara patienternas hjälp vid deras val av vårdgivare. Vad som ovan anförts om öppna kvalitetsregister bör ges regeringen till känna.
Patientanpassa vårdens journaler
Journalhanteringen inom vården är en angelägen fråga som har diskuterats under många år. Kravet på värnandet av den personliga integriteten har varit det tyngst vägande skälet emot väsentliga förändringar. Trots detta kan vi konstatera att felbehandlingar sker därför att alla journalhandlingar inte finns tillgängliga vid akuta operationer och besök i sjukvården. I vissa länder har man infört journaler på s.k. smartkort vilket innebär att patienten kan ha sin journal i själva patientbrickan. Patientinformationen finns dessutom förvarad på säkert sätt hos patientens ordinarie vårdgivare. Genom smartkort främjar vi valfriheten eftersom den stärker säkerheten för patienten vid akuta besök hos okända vårdgivare. Vad som ovan anförts om att patientanpassa vårdens journaler bör ges regeringen till känna.
I den nuvarande lagstiftningen gäller rätten till s.k. second opinion enbart patienter med en livshotande eller särskilt allvarlig sjukdom eller skada. Centerpartiet anser att alla patienter ska ha rätt till en second opinion. I dagsläget inhämtar vissa patienter kompletterande bedömningar genom att själva kontakta en annan läkare. Andra patienter litar till fullo på den bedömning som den medicinska personalen givit och på de behandlingar som erbjuds. Det förekommer relativt ofta att läkaren tar initiativ till en förnyad bedömning, främst i situationer när läkaren bedömer att det inte finns någon terapi eller om en mycket ingripande riskfylld behandling föreslås. I andra fall är det beroende på om patienten själv eller anhörig uttryckt önskemål att få diskutera sjukdomen och behandlingen med en annan läkare. Detta sker dock helt på läkarens villkor. Centerpartiet anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag om rätt till second opinion för alla patienter. Detta bör ges regeringen till känna.
Tillgängligheten till hälso- och sjukvården måste förbättras. För att detta ska bli möjligt krävs mer resurser, men framför allt förnyelsearbete samt en vård- och tillgänglighetsgaranti. Även rehabelitering och permanent finansiell samordning är nödvändigt.
Centerpartiet har presenterat ett konkret förslag om en nationell vårdgaranti.
Förslaget är enligt följande:
Den nationella vårdgarantin innebär att alla har en uttalad rätt att få vård inom senast tre månader efter det att behovet fastslagits. Den nationella vårdgarantin skall omfatta alla medicinskt motiverade behandlingar.
Vi föreslår att kravet på att hälso- och sjukvård skall ges i tid, skrivs in i hälso- och sjukvårdslagen. På så sätt får den nationella vårdgarantin det stöd i lag som gör att patienten kan ställa krav på sjukvårdshuvudmannen.
Vårdgarantin omfattar prioriteringsgrupp 2 och 3. Patienter inom prioriteringsgrupp 1 har alltid företräde till vård genom akutsjukvård eller på annat sätt.
För att den nationella vårdgarantin skall kunna genomföras måste personalens kreativitet tas till vara genom bättre möjligheter till ökat inflytande och en mångfald av vårdgivare.
kontakt garanteras med vårdcentral/primärvården samma dag som kontakten tas
besök hos distrikts- eller husläkare senast inom fem dagar efter att kontakten tagits. Då vårdgarantin är fullt genomförd: inom 48 timmar
besök hos annan specialist inom två månader
behandling inom tre månader efter det att beslut om sådan fattats
när inte det ”egna sjukhuset” kan ge vård i tid skall patienten erbjudas vård efter eget val inom det egna landstinget, i ett annat landsting eller hos en annan vårdgivare. Det åligger hemlandstinget att se till att patienträttigheten uppfylls. Det är landstingets skyldighet att både informera patienten om hennes rättigheter samt bistå med den praktiska hjälp som kan behövas
patienten vid inställd operation eller behandling av andra skäl än medicinska skall kunna kompenseras ekonomiskt vilket bör belasta den ansvariga klinikens egen budget
den nationella vårdgarantin omfattar alla medicinskt motiverade diagnoser och skall vara fullt genomförd inom två år.
Den vårdgaranti vi föreslår ersätter inte eller står i motsats till valfrihet i vården.
Patientens valfrihet skall inte vara bunden till ”det egna” sjukhusets möjligheter att ge vård i tid. Valfriheten skall omfatta hela landet och får inte begränsas till ett geo-grafiskt eller administrativt område.
Vi vill därför att patienten skall ha rätt till:
fritt val av distriktssköterska, läkare, sjukgymnast, barnmorska och arbetsterapeut
fritt val av vårdcentral, sjukhus eller motsvarande
”second opinion” (få en förnyad oberoende medicinsk bedömning).
Förslaget om en nationell vårdgaranti innebär också en ändring i hälso-och sjukvårdslagen. I 2 a § hälso- och sjukvårdslagen, HSL, uttrycks de krav som särskilt skall ställas på hälso- och sjukvården, som att vården skall vara av god kvalitet, vara lätt tillgänglig, bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet och främja goda kontakter mellan patienten och hälso- och sjukvårdspersonalen. Inget sägs uttryckligen om att vården skall ges i tid. Vi anser att hälso- och sjukvårdslagen skall slå fast kravet att hälso- och sjukvården skall ges i tid. På så sätt får den nationella vårdgarantin det stöd i lag som gör att patienten kan ställa krav på sjukvårdshuvudmannen. Riksdagen bör besluta om att införa en nationell vårdgaranti i enlighet med vad i motionen anförs.
Det är viktigt med trygghet såväl före, under som efter en förlossning. På vissa håll i landet lägger landstingen ner BB-avdelningar med långa avstånd som följd. På andra platser, till exempel i Stockholm, råder brist på förlossningsplatser och framförallt brist på barnmorskor. När de som ska föda, i värsta fall, tvingas åka från sjukhus till sjukhus och inte veta vart man ska, då har det gått för långt. Platsgaranti och närhetsgaranti på BB, där man senast två månader innan förlossningen ska ha besked om var den ska ske, och där restiden till förlossningen inte ska överstiga två timmar. Vad som ovan anförts om plats- och närhetsgaranti på BB bör ges regeringen till känna.
Individer som drabbats av ohälsa måste erbjudas rehabilitering, och det är angeläget med ett samarbete och samordning mellan de sektorer som kan erbjuda hjälp. Det är dags att öppna upp för nytänkande kring rehabilitering. Hög kvalitet nås genom en samlad kompetensbedömning där individen själv står i centrum. Vi måste öppna upp mellan olika myndigheter, där det idag råder vattentäta skott. Finansiell samordning av hälso- och sjukvården, socialtjänsten och socialförsäkringen underlättar samarbetet så att vi kan åstadkomma ökad hälsa och minskade sjukskrivningar. Efter motion från Centerpartiet har riksdagen beslutat att ställa sig bakom att skyndsamt återkomma till riksdagen med förslag om en permanent finansiell samordning. Samordningen skall ske med utgångspunkt från de lokala förutsättningarna.
Hälso- och sjukvården är en grundläggande del av den svenska välfärden. Idag står sjukvården inför en rad problem. Inom några år kommer behoven av hälso- och sjukvård sannolikt se annorlunda ut samtidigt som resurserna är begränsade. Många regioner och landsting har problem med ekonomin. För att lösa detta krävs stor förnyelse och utveckling av såväl organisation som verksamhet. Sjukvården har stora problem att rekrytera samt behålla personal, samtidigt finns en negativ inställning till privat verksamhet som skulle kunna vara en lösning på framtidens personalförsörjnings- problematik. Den offentliga vården klarar inte längre av att i tillräcklig omfattning möta medborgarnas krav på hälso- och sjukvård.
Det motstånd som finns mot att privata alternativ får etablera sig inom den gemensamt finansierade vårdens ram, motverkar mångfalden i vården. Därmed förhindras även individens rätt att själv bestämma över vilken vårdform man vill använda sig av. Självbestämmande för patienten kräver en mångfald av vårdgivare, både privata, kooperativa, ideella och offentliga vårdgivare. Fler vårdgivare kan innebära ökad närhet för patienten och en decentraliserad vårdstruktur.
Centerpartiet ser inga hinder med att företag inom vården tillåts gå med vinst. Vinstgivande företag investerar i både kunnande och ny teknik samtidigt som företaget genererar ett ekonomiskt tillskott i verksamheten. Erfarenhetsutbyte mellan olika vårdgivare genererar nya idéer och utvecklar verksamheten. Marknadslösningar får inte innebära att lägsta pris är den enda utslagsgivande faktorn. Andra, inte minst kvalitativa faktorer, måste väga lika tungt. Genom att stimulera anställda inom vårdsektorn att starta företag i olika företagsformer öppnas möjligheten för nya vårdgivare. Rådande hierarkier inom vården ska få stå tillbaka för teamarbete och ökat informationsflöde mellan vårdgivare och patient. Framtidens sjukhus kan då innehålla flera entreprenörer och vårdgivare som tillsammans bildar en sjukhusenhet. Regeringen bör inte begränsa möjligheterna för sjukvårdshuvudmännen att träffa avtal med entreprenörer. Det bör avgöras av varje landsting eller kommun i enlighet med det kommunala självstyrets principer.
Riksdagen har beslutat om en tillfällig stopplag som innebär en inskränkning i landstingens/regionernas rätt att överlämna driften av akutsjukhus till den som avser att driva verksamheten med syfte att skapa vinst åt ägare eller motsvarande intressent.
Centerpartiet ställde sig inte bakom beslutet om stopplagen. Vårt främsta skäl var och är att detta beslut skall fattas av landsting/regioner. För Centerpartiet är det kommunala självstyret viktigt. Stopplagen skall därmed upphävas. Riksdagen bör fatta beslut om att upphäva stopplagen.
Sjukvårdspersonal med entreprenörsambitioner möter flera svårigheter på vägen mot det egna företaget. De är bland annat beroende av att de blivande uppdragsgivarna är villiga att ingå ett samverkansavtal. Eftersom själva antalet uppdragsgivare inom vården och omsorgen är få, blir det problem med att erhålla en F-skattsedel eftersom den beviljas utifrån en bedömning av antalet uppdragsgivare. Ett moment 22 försvårar för mindre vårdentreprenörer, exempelvis en legitimerad sjuksköterska, att etablera sig. Detta förklaras av att näringsverksamhet föreligger enligt 21 § komunalskattelagen när verksamhet bedrivs i vinstsyfte yrkesmässigt och självständigt. Självständighets- och vinstkriterierna avgör om inkomsterna ska hänföras till tjänst eller till näringsverksamhet. Antalet uppdragsgivare och självständigheten gentemot dessa är av betydelse vid bedömningen. Regelverket hindrar således sjuksköterskor att starta eget, eftersom det i stort sett endast finns två uppdragsgivare: landstingen och/eller kommun. Konsekvensen blir att den blivande företagaren har svårt att få F-skattsedel på grund av att självständighetskriteriet inte anses uppfyllt.
Centerpartiet förespråkar uppdelad upphandling som gör det möjligt för små entreprenörer att delta i konkurrensutsättning av offentlig verksamhet. Förbättrade möjligheter att ställa miljökrav i upphandlingen stärker också lokala entreprenörers möjligheter att konkurrera.
Vidare vill Centerpartiet införa utmaningsrätt för anställda i offentlig sektor som vill ta över driften av den egna enheten. Om en sådan utmaning är mer effektiv än den nuvarande driften, bör den som regel beviljas. Vad som ovan anförts om utmaningsrätt bör ges regeringen till känna.
Korta avtal om 2–3 år hämmar konkurrensen mellan vårdgivarna och gör att många inte vågar satsa på att etablera sig som företagare. Då det saknas andra finansiärer än sjukvårdshuvudmännen blir risktagandet avsevärt större för företagare inom vårdsektorn. För företagaren inom vårdsektorn finns, vid en utebliven förlängning av uppdraget efter avtalstidens slut, ingen alternativ uppdragsgivare att vända sig till. Då återstår bara avveckling av verksamheten. Viljan till nyinvesteringar i verksamheten avtar därför kraftigt mot slutet av avtalsperioden. Anbudsförfarandet inom hälso- och sjukvården behöver förändras. Dagens system för upphandling enligt lagen om offentlig upphandling är alltför fokuserat på priset och det gynnar de stora vårdbolagen. Parametrar som kvalitet, kompetens, kontinuitet, flexibilitet, patient- och lokalkännedom måste i större utsträckning vägas in vid upphandlingen. Vidare bör förutsättningarna för ”avknoppning” till nya företagsbildningar förbättras. För att stimulera anställda inom den offentliga hälso- och sjukvården att ta över verksamheter och driva dessa i egen regi bör direktupphandlingen underlättas eller att de på annat sätt kan få ett första kontrakt. Vad som ovan anförts om längre avtalstider i upphandling bör ges regeringen till känna.
Även andra legitimerade vårdgivargrupper utöver läkare och sjukgymnaster ska ha möjlighet att bedriva verksamhet som enskild vårdgivare och finansieras av landstinget. Detta kan till exempel gälla legitimerade sjuksköterskor, barnmorskor och psykologer. För patienternas bästa måste vi skapa bättre samverkan mellan offentlig och privat vård och öka vårdutbudet. Vi måste också skapa enhetliga och klara regler när det gäller etablering för enskilda vårdgivare med offentlig finansiering. Vi måste utforma ett nationellt ersättningssystem för alla kategorier av enskilda vårdgivare på liknande sätt som idag gäller för läkare och sjukgymnaster. Detta är en garanti för att den eftersträvade mångfalden som är till gagn för patienterna kan uppnås och att långsiktighet, kontinuitet och småskalighet bevaras inom den privata vårdsektorn. Centerpartiet anser att riksdagen bör stimulera sjukvårdshuvudmännen att i ökad utsträckning utnyttja denna typ av avtal inom hälso- och sjukvården. Det kan ske genom att lagstiftningen utformas så att den medger ett större mått av förhandlingsutrymme mellan sjukvårdshuvudmannen och den enskilde vårdgivaren, men att avtalet fortfarande betraktas som ett utflöde av offentligrättslig lagstiftning. Detta bör ges regeringen till känna.
En vanlig invändning mot konkurrensutsättning i den offentliga vården är att det politiska inflytandet minskar. I praktiken innebär möjligheten att jämföra och att koncentrera sig på huvuduppgiften att styrbarheten istället ökar.
Om upphandling sker genom konkurrens ges de offentliga företrädarna nya effektiva instrument för att fastställa kvalitetskrav, följa upp och utvärdera resultat och därmed kunna jämföra olika vårdgivares och andra aktörers verksamhet. Det ger ökad styrbarhet åt de politiskt förtroendevalda som befolkningsföreträdare. Såväl myndigheter som vårdgivare och sjukvårdshuvudmän är beroende av att tillförlitlig statistik av hög kvalitet finns tillgänglig. Jämförbara nationella nyckeltal bör därför utarbetas. Socialstyrelsen bör, tillsammans med sjukvårdshuvudmännen, intensifiera arbetet med nyckeltal som ger möjlighet till jämförande analyser mellan sjukvårdens institutioner i hela landet. Vad som ovan anförts om bättre uppföljningssystem bör ges regeringen till känna.
Läkemedlen är en viktig del av vård och behandling. Det är nödvändigt att de används på ett effektivt, säkert och ändamålsenligt sätt. En rad åtgärder bör vidtas för att förhindra att läkemedelsförmånen försämras ytterligare.
Som framgått av den s.k. Helsingborgsstudien finns stora mervärden att hämta både för vården, finansiärerna och patienterna om de läkemedelsrelaterade hälsoproblemen kan minimeras. Ett sätt att förbättra läkemedelshanteringen är att införa s.k. smartkort i vården, vilket innebär att patienten kan ha sin journal i själva patientbrickan. Vad som ovan anförts om s.k. smartkort bör ges regeringen till känna.
En förutsättning för effektiv och kvalitetssäker läkemedelsandvändning är fortbildning av förskrivarna, annan hälso- och sjukvårdspersonal men även av konsumenterna. Hälso- och sjukvårdspersonal som skriver ut läkemedel måste kritiskt kunna granska förskrivningen av läkemedel och på så sätt se till så att patientperspektivet alltid blir utgångspunkten.
Genom att öka förskrivarnas, övrig vårdpersonals och inte minst konsumenternas kunskaper om läkemedel och deras biverkningar minskar riskerna för feldosering med skadlig utgång. Centerpartiet anser att förskrivare, hälso- och sjukvårdspersonal och konsumenter bör ha möjlighet till kontinuerlig vidareutbildning. Vad som ovan anförts om kontinuerlig vidareutbildning för förskrivare, hälso- och sjukvårdspersonal och konsumenter bör ger regeringen till känna.
Felanvändning leder till onödiga kostnader för såväl patienten, hälso- och sjukvården som för samhället. Enligt uppgifter har en studie i Norge visat att 18 % av dem som avlider på sjukhus, avlider på grund av läkemedel. Denna utveckling kan förebyggas genom att kontinuerligt vidareutbilda och informera förskrivare, hälso- och sjukvårdspersonal och konsumenter om läkemedelsförskrivning och eventuella biverkningar av läkemedel. Flödet av läkemedel är omfattande, mer än 1 000 ton förbrukas i Sverige varje år. Vi behöver veta mer om varför läkemedel förskrivs, hur de används och hur det kommer sig att patienter avstår från läkemedelsbehandling och vilka eventuella hälsoekonomiska vinster som en läkemedelsbehandling kan medföra. Det finns uppgifter som visar att 10 % av de intagna på medicinkliniker ligger där på grund av felmedicinering eller övermedicinering. Regeringen bör återkomma med ett åtgärdspaket för hur man tillsammans med landstingen kan motverka felanvändning av läkemedel och istället uppnå en effektiv, säker läkemedelsandvändning för konsumenterna. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om ett åtgärdspaket för hur man tillsammans med landstingen kan motverka felanvändning av läkemedel.
Kvinnoperspektivet är starkt eftersatt inom hälso- och sjukvården. Trots vetskapen om skillnader i ämnesomsättningen mellan kvinnor och män behandlas de lika i bland annat kliniska studier. Då männen inte har några störande hormoncyklar har resultaten ansetts lättare att tolka. Detta innebär att de som faller utanför normen riskerar feldosering med biverkningar.
Då de äldre utgör den största användargruppen och är överrepresenterade i statistiken över skador på grund av läkemedel, är även de en grupp som måste prioriteras vid utökad forskning på läkemedel. Även barnperspektivet saknas inom den kliniska läkemedelsforskningen. Centerpartiet ställer sig därför bakom EU:s senaste förslag om att ytterligare stimulera läkemedelsforskningen för barn. Områden där det är särskilt angeläget att utveckla fler barnläkemedel mot bland annat övervikt, lever och tarmsjukdomar och smärta. Barn är inte miniatyrupplagor av vuxna. Då de är i ständig utveckling blir det extra viktigt att de kliniska studierna av läkemedel även sker på olika åldersgrupper.
Centerpartiet anser att de systematiska studierna kring läkemedelseffekter på olika människor skall utökas, så att läkemedelsbehandlingarna på sikt blir säkrare och risken för onödiga skadeverkningar minskar. Detta bör ges regeringen till känna.
För att säkra regelbunden fortbildning av förskrivare och hälso- och sjukvårdspersonal har man i USA infört en modell som innebär att samtliga läkemedelsföretag avsätter finansiella medel till en särskild fond för fortbildning. Genom en sådan typ av gemensam fond, där alla läkemedelsföretag tar ett samlat ansvar för fortbildning läggs en grund för långsiktig hållbarhet inom läkemedelsindustrin, där patientperspektivet blir den självklara utgångspunkten. Ett sådant system bör även prövas i Sverige. Detta bör ges regeringen till känna.
Allt fler olika behandlingar och läkemedel införs som medicinskt motiverade behandlingmetoder för den enskildes hälsa; de ingår dock inte i högkostnadsskyddet. Reglerna för högkostnadsskyddet behöver ses över. Genom ett samlat högkostnadsskydd blir det mer överblickbart för patienten, en genomgripande översyn av systemet är därför nödvändigt.
En utredning skulle kunna se över de regionala skillnaderna, vilka grupper av patienter som hamnar utanför skyddet, vilka nya behandlingar och åtgärder som är kopplade till ohälsa och vilka konsekvenserna blir av ett samlat högkostnadsskydd för den enskilde och för samhället. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om en utredning kring konsekvenserna av ett samlat högkostnadsskydd.
Idag skrivs många sjuka människor ut till hemsjukvården. Denna utveckling förespråkar Centerpartiet då det finns stora hälsomässiga mervärden i att få vård i närheten av vänner och familj och på en plats där man känner sig trygg. Då hemsjukvården tar över patienter som vid sjukhusvistelse skulle fått sin medicin kostnadsfritt, borde så även gälla inom hemsjukvården. Vad som ovan anförts om kostnadsfria läkemedel inom den avancerade hemsjukvården bör ges regeringen till känna.
Varje år kasseras även 800 000 ton läkemedel. I Socialstyrelsens rapport ”Läkemedel i miljön” diskuteras hälsohotet från läkemedelsrester. Antibiotika kan vara svårt att bryta ner, detta kan i vissa fall leda till att rester av antibiotika finns i dricksvatten och livsmedel som i sin tur påverkar överkänsliga personer. Senaste tiden har det skett en ökning av användandet av hormonella läkemedel som alltmer ses som ett miljöproblem. Östrogena ämnen som kommer ut i våra sjöar och hav påverkar fiskens reproduktionsmöjlighet. Vissa narkosgaser har visat sig medverka till nedbrytning av ozonskiktet. Enligt Centerpartiet är det angeläget att öka kunskapen och kontrollen av läkemedel ur miljösynpunkt. Regeringen bör därför snarast återkomma med ett åtgärdsprogram om läkemedel ur miljösynpunkt. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om ett åtgärdsprogram för läkemedel ur miljösynpunkt.
Uppföljning av användning och förskrivning av läkemedel skall förbättras. Användningen av någon form av arbetsplatskod eller motsvarande på recept har stor betydelse för möjligheterna att följa upp förskrivning och användning av läkemedel.
När riksdagen beslutade om den nya läkemedelsförmånen diskuterades de så kallade arbetsplatskoderna som har betydelse för utskrivning av subventionerade läkemedel. Riksdagens beslut innebar att bl.a. de läkare som saknar fast arbetsplats, t.ex. pensionerade läkare, inte kommer att kunna förskriva läkemedel med subvention. Den arbetsinsats som dessa läkare gör och som sannolikt har avsevärd betydelse för att avlasta hälso- och sjukvården går därmed förlorad. Förslaget ger också en åldersdiskriminerande effekt. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med förslag till ett system med arbetsplatskoder eller motsvarande som omfattar alla förskrivare. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om ett system med arbetsplatskoder eller motsvarande som omfattar alla förskrivare.
Sverige är det enda land i hela OECD som har monopol på apoteksverksamhet. Runt om i vårt land är apotekstätheten låg, och bor man på landsbygd kan det vara långt till närmaste apotek. Statliga utredningar visar att det finns stora välfärdsvinster med att avskaffa Apotek AB:s monopol och istället ge licensierade butiker och apotek möjlighet att kunna sälja såväl receptbelagda som receptfria läkemedel. En avmonopolisering av Apoteket kommer på sikt leda till ökad tillgänglighet samt lägre läkemedelskostnader för den enskilde. Centerpartiet anser att Apoteksbolagets monopol bör avvecklas. Detta bör ges regeringen till känna.
WHO presenterade i maj månad 2002 en global plan för samverkan mellan skolmedicin (västerländska medicinen) och den traditionella medicinen (österländska) och uppmanar de olika medlemsländerna att integrera de olika kulturerna i varje lands hälsosystem. Det finns ett stort intresse för alternativmedicinsk verksamhet i Sverige. Det är angeläget att samhället på olika sätt uppmärksammar detta. Samhället har ansvaret att tillgodose att berättigade medborgarintressen kring kvalitet och säkerhet också gäller det alternativmedicinska området. Jämfört med den etablerade medicinen har dock utvärderingsinsatserna beträffande de alternativa behandlingsformerna varit blygsamma. Därför måste staten se till att särskilda resurser ställs till förfogande för kvalitetsarbete och utvärdering inom detta område. Statens Beredning för medicinsk Utvärdering (SBU) bör få ett särskilt uppdrag att utforma förslag till hur alternativmedicinska metoder kan utvärderas. Härigenom kan tillgodoses att också godkända alternativtmedicinska metoder uppfyller motsvarande kvalitetskrav. Riksdagen bör hos regeringen begära att SBU ges i uppdrag att utforma förslag till hur alternativmedicinska metoder kan utvärderas.
Det finns en rad hinder förknippade med forskning och utveckling rörande alternativmedicinen. För att öka antal forskare och forskarkompetens krävs att särskilda resurser avsätts för att bygga upp ett kompetenscentrum och för att möjliggöra egna forskningsprojekt. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om att särskilda resurser avsätts för uppbyggnad av kompetenscentrum och för att möjliggöra egna forskningsprojekt inom alternativmedicinen.
Sedan Alternativmedicinkommittén arbetade under senare hälften av 1980-talet har mycket hänt som motiverar att en ny utredning tillsätts. En ny utredning bör bland annat analysera de ekonomiska och sociala konsekvenserna av alternativa metoder och se över lagstiftningen på området. I detta sammanhang bör också en översyn göras beträffande regelverket kring alternativmedicinsk behandling av barn. Dessutom bör frågor kring behov av utbildning samt behörighetfrågor belysas. Utredningen bör samarbeta med SBU i frågor kring vetenskaplig utvärdering av alternativa behandlingsmetoder. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om att en utredning gällande alternativmedicinska metoder tillsätts.
Kunskap kring alternativmedicinska behandlingsmetoder som bedöms uppfylla kvalitetskraven måste också komma hälso- och sjukvårdspersonalen till del så att de kan informera patienten om olika behandlingsalternativ. En öppenhet för alternativa behandlingsmetoder inom den ordinarie hälso- och sjukvården under kontrollerade former, minskar även riskerna för att människor skadas av oseriösa och skadliga behandlingar. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om att stärka patientens möjligheter att välja behandlingsmetod.
Enligt 2 kap. 1 § lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område skall hälso- och sjukvårdspersonal utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. I annat fall kan disciplinpåföljd eller annan påföljd åläggas enligt bestämmelserna i 5 kap. samma lag. Centerpartiet anser att lagstiftningen behöver förändras och att alternativmedicinsk behandling som uppfyller kvalitetskraven ska tillåtas inom hälso- och sjukvården som komplement till skolmedicinen. Vad som ovan anförts om att förändra lagstiftningen för alternativmedicinska behandlingar bör ges regeringen till känna.
En väg att vidga kunskapen i vården och göra den tillgänglig i hela landet är att satsa på en utbyggnad av hälsonät. Telemedicin är ett samlingsbegrepp för all typ av överföring av medicinsk information via telemedier, där det är minst två personer som på distans utbyter information med hjälp av ljud och bilder. Telemedicinen omfattar allt från videokonferenser och utbildning för vårdpersonal till läkarkonsultationer, avancerad hemsjukvård och distanskirurgi. Telemedicin öppnar helt nya möjligheter för utveckling av hälso- och sjukvården. Den är ett kommunikationsverktyg som kan påverka sjukvårdens struktur och arbetssätt i en positiv riktning – till fromma för patienter och personal. Rätt nyttjad kan tekniken ge förutsättningar för en decentraliserad sjukvård där varken kommun-, landstings- eller nationsgränser kan vara hinder för en högkvalitativ, trygg och säker vård.
Telemedicinen gör det möjligt att skicka röntgenplåtar eller bilder för konsultation till närmaste sjukhus eller till en specialist i en annan del av världen. Den möjliggör att på distans låta en läkare lyssna på hjärtat för att avgöra om det finns ett behov att flytta patienten till sjukhuset. Patienten får möjlighet att kommunicera med läkare från hemmet via TV-överföring och kan tryggt vistas i hemmet efter en svår operation. Telemedicinen utvecklar också ambulans- och helikoptersjukvården. Telemedicinen ger tillgång till specialistvård i hela landet samtidigt som specialister inte behöver oroas över att förlora sin kompetens om de arbetar långt ifrån det stora sjukhuset. Kunskapen och utvecklingsmöjligheter finns genom att kunskapsöverföring är möjlig över ”nätet”. Målet för projektet Nordunet 2 är att utveckla telemedicinslösningar för primärvården och etablera specialistnätverk. Centerpartiet anser att projektet bör implementeras i den svenska sjukvårdspolitiken och stödjas genom nationella satsningar. Detta bör ges regeringen till känna.
Centerpartiet vill satsa på ett nationellt hälsonät som, enkelt uttryckt, knyter samman alla vårdcentraler, äldreboenden, stora och små sjukhus samt privatkliniker. Ett väl utbyggt nationellt hälsonät gör det möjligt för alla som jobbar inom hälso- och sjukvården att kommunicera med varandra för konsultation och utbildning. Hälsonätet förbättrar möjligheten till vård i hemmen samtidigt som den internationella arenan blir en kontinuerlig kontaktyta för professionen. Ett nationellt hälsonät skulle förbättra möjligheterna till vård på lika villkor i hela landet. Vidare skulle de ge möjligheter att skapa en decentraliserad vårdstruktur samtidigt som hälso- och sjukvårdens resurser kan utnyttjas mer effektivt. Staten bör satsa på ett nationellt hälsonät för att samordna, utveckla, påskynda och vara ett stöd i de regionala projekten och den nationella samverkan som redan sker. Detta bör ges regeringen till känna.
Framtidens hälso- och sjukvård kommer präglas av stark IT-användning. IT kan skapa en helt ny valfrihet och ett inflytande för den enskilde patienten över dennes vårdsituation. Givetvis finns skillnader i möjligheten att utnyttja detta medium och det offentliga har en uppgift i att bevaka de svagastes rätt i sammanhanget. En av vårdens utmaningar i framtiden blir att ge hjälp åt en kunnig patient som har möjlighet att kommunicera med andra experter över hela vår värld. I en nära framtid kommer det också att ställas krav på utvärderingar av vårdinsatsers effektivitet men även av individuella vårdgivares resultat. Dessa resultat blir genom den nya tekniken tillgängliga för envar som har tillgång till Internet. IT kommer även att vara ett verktyg för omsorg i det egna hemmet genom till exempel direkt kontakt med vårdpersonal. Vidare kommer IT vara ett kraftfullt verktyg för kommunikation inom sjukvården såväl lokalt som globalt. En följd av detta är att kraven på säkerhet kommer att skärpas, och staten måste därmed ha det övergripande ansvaret för kontroll av alla IT-baserade system och tjänster inom sjukvården.
Såväl modern bioteknik som informationsteknik har viktiga värden att tillföra samhället för ökad livskvalitet. Båda för dock med sig risker som måste hanteras. Den moderna biotekniken innebär att vi kan förhindra sjukdomar som vi tidigare stod handfallna inför. Men det innebär också att människan kan förändra livets grundvalar. Bioteknik och förändringar av arvsmassa måste omgärdas av strikta etiska normer och diskuteras öppet. Förändring av arvsmassa som riskerar att spridas eller bli varaktig får endast tillåtas ytterligt restriktivt och under gemensam kontroll. Kunskap om och tillgång till arvsmassa skall vara öppen för alla och får inte monopoliseras.
Debatten kring stamcellsforskningen handlar om att det finns angelägna behov av nya medicinska behandlingsmetoder – både för att undvika att vissa sjukdomar uppstår och för att finna nya metoder för att kunna behandla. Förhoppningen är att i framtiden kunna behandla sjukdomar som medicinen idag står handfallen inför. Samtliga landsting i Sverige erbjuder idag provrörsbefruktning. Ett tiotal ägg tas först ut från kvinnans äggstockar. Äggen befruktas sedan i provrör och börjar dela sig. Efter ett antal delningar lägger läkarna in de ägg som bedöms fungera bäst i kvinnans livmoder, medan övriga ägg kasseras. Det är alltså dessa kasserade befruktade ägg (embryon) som Vetenskapsrådets ämnesråd föreslår ska få användas i stamcellsforskningen. Förslaget innebär således att forskarna skall få tillstånd att ta ut stamceller ur äggen innan de kasseras, och sedan försöka utveckla metoder för hur dessa celler ska behandlas (t.ex. med hormoner) för att ny vävnad ska kunna odlas fram. Centerpartiet ser en sådan forskning som relevant och angelägen.
Det är viktigt att allmänheten känner sig trygg i att den forskning som bedrivs också överensstämmer med god forskningsetik och att det finns goda möjligheter till insyn för allmänhet och allmänintresse. Sverige har en god forskningsetisk tradition. Det finns ett engagerat intresse för dessa frågor. Centerpartiet gör bedömningen att den svenska modellen med forskningsetiska kommittéer, där både lekmannaaspekter och forskningssynpunkter vägs samman, utgör en god garant för ansvarsfulla ställningstaganden i de enskilda ärendena. Frågan om den framtida stamcellsforskningen utgör inget undantag. Det är emellertid nödvändigt att de forskningsetiska regelverken lagstadgas.
Centerpartiet vill öppna upp för nytänkande om hur vården och omsorgen skall organiseras och effektiviseras på bästa sätt. Det är hög tid att utforma en strategi för hur man skall klara de kommande årens personalförsörjning inom vård och omsorg. Centerpartiet har föreslagit 70.000 volontärer till skola, vård och omsorg genom direktiv till Socialstyrelsen och Skolverket att uppmuntra volontärverksamhet. Volontärersättningen skall skattebefrias.
Personalen är vårdens och omsorgens viktigaste resurs och redan idag är den en bristvara. Situationen förvärras av långa sjukskrivningar och av att stora pensionsavgångar är nära förestående. Mellan 1996 och 1998 ökade antalet anmälda stresssjukdomar med nästan 100 %. Det största problemet för personal inom offentlig sektor är de hårda rationaliseringskraven samt frustration över en byråkratisk organisation vilket leder till att man som arbetstagare har minimala möjligheter att påverka sin situation. Vår gemensamma välfärd får inte skapas på bekostnad av att människor slits ut i förtid. Offentlig sektor är en tickande bomb, arbetsgivaren måste se den anställdes vilja att utvecklas som en värdefull tillgång som skall tas tillvara. Vidare bör vårdutbildningarna utökas och fler människor måste stimuleras till att söka till vårdutbildningarna. Vårdyrken kan uppvärderas genom förbättrad arbetsmiljö samt ökat inflytande. Vad som ovan anförts om personalförsörjningen inom vård och omsorg bör ges regeringen till känna.
Det är en grov misshushållning att många sjukvårdshuvudmän tvingas rekrytera läkare och specialister från andra länder, samtidigt som vi inte lyckats fånga upp den kompetens som redan finns hos många invandrare. Hinder i form av centralstyrda arbetsmarknadsdirektiv måste bort, så att vi regionalt får frihet att använda resurserna för att ge undervisning i svenska och komplettera det som saknas i deras vårdutbildning för svenska förhållanden. Det behövs mer samverkan mellan olika aktörer, landsting, länsarbetsnämnder, kommuner, Socialstyrelsen och andra centrala myndigheter för att välutbildad sjukvårdspersonal ska få möjlighet att komplettera sina utbildningar. Det behövs fler kurser i sjukvårdssvenska. Sparkraven på arbetsmarknadsmedlen får inte försvaga stödet till utländska läkare, sjuksköterskor och annan sjukvårdspersonal som har uppehållstillstånd i Sverige eller som rekryteras utomlands. Vad som ovan anförts om ökade möjligheter till kompletterande utbildning för invandrare verksamma inom hälso- och sjukvårdsområdet bör ges regeringen till känna.
I flera studier har det påvisats att en dålig tandhälsa också kan leda till allvarliga sjukdomstillstånd. Tänderna är en del av kroppen och påverkar människans totala hälsotillstånd. En studie vid Karolinska institutet visar att orala infektioner, i huvudsak parodontit, kan ha en kraftfull och mångsidig påverkan på förekomst och utveckling av systemiska tillstånd och sjukdomar. Till denna grupp räknas hjärt-kärlsjukdomar, diabetes, prematurt födda barn och luftvägssjukdomar. Globalt pågår nu ett intensivt forskningsarbete för att tydligare kartlägga sambandet mellan orala infektioner och allmänhälsa. Detta leder till en väsentlig utveckling och förnyelse av gränsområdet mellan odontologi och övrig biomedicin. Insikten växer om att munnen är en del av kroppen.
På sikt bör avgifterna för och finansieringen av tandvård harmoniseras med hälso- och sjukvårdens finansiering. Det finns i dagsläget flera förslag till lösningar. En möjlighet är att inkludera tandvården i hälso- och sjukvårdens högkostnadsskydd. En annan möjlighet är att bygga vidare på den nuvarande tandvårdsförsäkringen så att högkostnadsskyddet i den förstärks. I nuläget bör det nuvarande högkostnadsskyddet förstärkas för att ge ett stöd till personer som är i behov av omfattande tandvårdsbehov. Det är samtidigt angeläget att belysa och analysera de ekonomiska, organisatoriska och hälsorelaterade konsekvenserna av att inkludera tandvården i hälso- och sjukvårdens högkostnadsskydd. Vad som ovan anförts om att avgifterna för tandvård på sikt bör harmoniseras med hälso- och sjukvårdens finansiering bör ges regeringen till känna.
Det nuvarande stödet till patienter med höga kostnader för protetik och tandreglering är inte tillräckligt. Vuxna ska få möjlighet till regelbundna undersökningar, förebyggande åtgärder och övrig hälsobevarande tandvård samt viss infektions- och inflammationsbehandling till en rimlig kostnad. Behandling av infektioner och inflammationer (exempel tandvärk, tandlossning, och operationer som kan behövas efter en mindre lyckad rotfyllning) bör ske på samma villkor som behandling inom sjukvården. Det vill säga med samma avgift som sjukvården tillämpar. Vidare bör provtagning inom tandvården kosta lika mycket som en liknande provtagning inom sjukvården, dvs. rymmas inom patientavgiften. Centerpartiet anser att regeringen som ett första steg bör återkomma med förslag om att behandling av inflammationer, infektioner samt provtagning, skall kosta lika mycket som en liknande behandling inom sjukvården. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om att behandling av inflammationer, infektioner samt provtagning, skall kosta lika mycket som en liknande behandling inom sjukvården.
Samhällets stöd till vuxentandvård skall syfta främst till en bättre tandhälsa bland befolkningen, så att vårdbehovet och därmed kostnaderna för enskilda och samhället på sikt minskar. Stödet till vårdtagare inom vården och omsorgen samt förebyggande insatser för den övriga befolkningen har förbättrats samtidigt som vissa mer omfattande behandlingar har blivit dyrare. Patienter med höga kostnader på grund av sitt tandvårdsbehov måste få ett bättre skydd oavsett ålder. Det nuvarande högkostnadsskyddet bör förstärkas så att det ger ett stöd till personer som är i behov av omfattande tandvårdsbehov oberoende av ålder. Detta bör ges regeringen till känna.
Många äldre har problem med sin tandhälsa. Det är viktigt att de äldre kan behålla sin förmåga att tugga maten ordentligt. För äldre är näringsriktig kost av stor betydelse. All vårdpersonal bör i sin grundutbildning få kunskap om tandhälsans och kostens betydelse.
Insatser vad gäller förebyggande tandvård bör utökas. Särskilda insatser bör göras för att erbjuda barn till föräldrar med invandrarbakgrund och barn i utsatta områden ofta återkommande tandvård. Centerpartiet anser att det förebyggande arbetet mot barn till föräldrar med utländsk bakgrund bör utökas. Detta bör ges regeringen till känna.
Centerpartiet ser med stor oro på utvecklingen med att många ungdomar som lämnat den fria barn- och ungdomstandvården inte vidhåller sin kontakt med tandläkaren. Riktade insatser krävs för att nå ökad kunskap och ökat intresse hos ungdomar. I det nuvarande tandvårdsstödet finns en speciell ersättning för ungdomstandvård. I ett antal landsting har man infört en gratis undersökning, men det finns även landsting som, trots den extra ersättningen, tar en högre avgift för ungdomar än för vuxna. Den nationella ersättningen kommer därmed inte ungdomarna till del och syftet med ersättningen, som var att den skulle användas för uppsökande verksamhet, har inte nåtts. Det finns anledning att prova nya modeller för tandvårdssubventionen till ungdomar. Centerpartiet föreslår ökat grundbelopp. Centerpartiet anser att regeringen bör återkomma med förslag om riktade insatser till ungdomar samt en ökning av grundbeloppet. Detta bör ges regeringen till känna.
En förutsättning för att patienten ska ha möjlighet att själv avgöra sitt tandläkarval är att det finns privata tandläkare i hela landet. Det å andra sidan förutsätter att privata vårdgivare har möjlighet att, på lika villkor, konkurrera om att utöva barn- och ungdomstandvård, eftersom barn- och ungdomstandvården utgör en icke oväsentlig andel av all tandvårdskonsumtion. Enligt Centerpartiet är en ökad konkurrens inom barn- och ungdomstandvården av väsentlig betydelse för att öka den enskildes valfrihet och effektiviteten inom den kommunala sektorn. Lagstadgad rätt till valfrihet mellan offentlig och privat tandvård för barn och ungdomar bör införas. Det är av yttersta vikt att det finns möjlighet till konkurrens på lika villkor inom barn- och ungdomstandvården.
Ökad mångfald bland vårdgivare samt ökad konkurrens innebär stora välfärdsvinster. Alternativ till de offentliga vårdgivarna är viktiga inte bara för att få resurserna att räcka längre utan också för att säkra valfrihet åt patienterna. Det är av största vikt att rätta till den obalans i konkurrens som råder mellan offentlig och privat tandvård på grund av mervärdesskattereglerna. En första åtgärd är att ställa krav om särredovisning för folktandvårdens verksamhet. Centerpartiet anser att särredovisning av folktandvårdens verksamhet är en viktig del för att uppnå målet om konkurrensneutralitet.
Personalförsörjningen för framtidens tandvård måste säkras. Många tandläkare flyttar från Sverige och startar upp verksamhet i bland annat Norge och England. Detta blir särskilt påtagligt för svensk landsbygd, då man redan har stora svårigheter att rekrytera tandläkare. I England och Norge har tandläkaryrket en högre status och lönerna är betydligt högre än de är i Sverige. För att stoppa denna ström av utflyttande tandläkare, måste tandläkaryrket uppvärderas. Sverige saknar idag en framtidsinriktad tandsköterskeutbildning. Detta bör ses över så att framtidens tandvård tryggas. Centerpartiet har medverkat till att regeringen givits i uppdrag att redovisa förslag som innebär att åldersgränsen för att erhålla tandvårdsersättning avskaffas.
Centerpartiet anser att regeringen bör ges i uppdrag att tillsammans med berörda parter presentera ett åtgärdsprogram för att långsiktigt säkra personalförsörjningen vad gäller tandläkare och tandhygienister. Detta bör ges regeringen till känna.
Frågan om hur kvicksilver från amalgam påverkar en människas totala hälsotillstånd har länge diskuterats. Många människor uppger att de mår dåligt av amalgamet. Centerpartiet anser att ett amalgamförbud skall genomföras så snart som möjligt. Detta är särskilt angeläget vad beträffar barn. Även arbetet inom EU för att nå ett amalgamförbud måste påskyndas. Likaså måste forskningen inom området intensifieras. Detta bör ges regeringen till känna.
Samtidigt som stress och utbrändhet drabbar personalen inom hälso- och sjukvården, förvägras de mest erfarna och kompetenta företrädarna att utöva sitt yrke. Det handlar bland annat om de äldre privatpraktiserande läkarna som uppnått pensionsåldern, och deras möjlighet till ersättning. Förutom att detta är åldersdiskriminering, är det otillfredsställande att patienter tvingas leva med sjukdomar och besvär i onödan. Den s.k. 67-årsgränsen bör avskaffas, vad gäller ersättning för privatpraktiserande läkare m.fl. Vad som ovan anförts om 67-årsgränsen bör ges regeringen till känna.
Elanders Gotab, Stockholm 2002
|
Stockholm den 18 oktober 2002 |
|
|
Kenneth Johansson (c) |
|
|
Annika Qarlsson (c) |
Birgitta Carlsson (c) |
|
Sofia Larsen (c) |
Birgitta Sellén (c) |
|
Margareta Andersson (c) |
Jan Andersson (c) |