Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om en översyn av lagstiftningen om tillstånd för alkoholservering samt att social- och alkoholpolitiska grunder ges större tyngd vid tillståndsgivning.
Serveringstillstånd för alkohol beviljas alltmera generöst. Tolkningen av lagstiftningen på området har kommit att ta mera hänsyn till de närings- och affärsmässiga principerna än de alkohol- och socialpolitiska. Den av många önskade effekten att man dricker på krogen under en viss social kontroll verkar mest ha lett till att man dricker på krogen, men i många fall utan tillräcklig kontroll. Samtidigt kan vi konstatera att stora utbildningsinsatser görs på olika håll i samverkan mellan samhälle och bransch för att motverka överträdelser och att detta har haft en gynnsam inverkan på många orter och restauranger. Denna positiva utveckling förtar dock inte allvaret i de överträdelser som sker.
Det positiva draget i utvecklingen av restaurangnäringen är att man skapat många små familjeföretag och som också starkt bidragit till att öka integrationen i samhället. Samtidigt har alkoholserveringen getts en så stark ekonomisk betydelse i restaurangnäringen att det är mycket svårt att klara en rimlig lönsamhet utan alkohol.
Den mera generösa tillståndsgivningen har medverkat till en inte obetydlig överetablering. Ökningstakten för serveringstillstånd har varit stor. År 1980 fanns knappt 4 000 tillstånd att servera någon form av alkohol, 1990 hade antalet växt till drygt 7 200 och år 2001 uppgår antalet till knappt 11 600.
Konkurrensen är hård, och då chansar många med att servera berusade eller underåriga för att klara sin verksamhet. Andra i branschen väljer att bryta mot gällande lagstiftning. Dåligt brandskydd, belamrade och låsta utrymningsvägar och skatteproblem är också vanligt förekommande avarter som upptäcks när myndigheterna genomför sina kontroller. Tillståndshavare som inte följer lagstiftningen utsätter de seriösa näringsidkarna för osjyst konkurrens. För att skapa en sund bransch bör en översyn av nuvarande lagstiftning ske.
När Sverige anslöt sig till Europeiska unionen fördes diskussioner om bland annat de svenska alkoholmonopolens berättigande. I de beslut som ligger till grund för de ställningstaganden som ledde fram till ett underlag för medlemskap noteras också möjligheten till vissa begränsningar av antalet serveringstillstånd som ett exempel på hur man kan förhålla sig för att begränsa alkoholskadorna. En sådan modell har prövats i andra medlemsländer och visar på möjligheten till att antalet beviljade tillstånd kan ställas i relation till antalet innevånare. Ett sådant system bidrar till en sundare lokal miljö för såväl samhälle som restaurangbransch.
Motiven för att slå ut konkurrenter genom lagöverträdelser begränsas och restaurangerna ges en ekonomisk bärkraft som inte enbart bygger på alkoholservering.
|
Stockholm den 23 oktober 2002 |
|
|
Göran Magnusson (s) |
|
|
Annelie Enochson (kd) |
Birgitta Carlsson (c) |
|
Tasso Stafilidis (v) |
Jan Björkman (s) |