Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om etiska riktlinjer vid stamcellsforskning.
Kristdemokraterna hyser stor respekt och tillit till den medicinska forskningen. Forskningen skapar framtidstro och förhoppningar om en morgondag då mänskligt lidande kommer att kunna trängas tillbaka och alltflera individers livskvalitet förbättras.
Det är således angeläget att forskningsanslagen är av respektabel omfattning och att forskningen i görligaste mån är fri från statlig styrning. De värden som är fundamentala för demokratin ska självfallet utgöra ramar för all forskning. Respekten för människovärdet, för individens integritet, får inte kränkas.
Det är varje demokratis plikt att deklarera vilken människosyn som ska vara normerande för forskning, lagstiftning och praxis. Den viktiga rätten att fritt forska om vad som helst innebär således inte en rätt att forska hur som helst eller mer precist, få experimentera på vad eller vem som helst. Även forskningen är, liksom de samhälleliga verksamheterna i övrigt, underordnad till exempel respekten för de mänskliga rättigheterna och de etiska grundvärden vårt öppna och demokratiska samhälle vilar på. Historiska erfarenheter ger vid handen att ett tydligt ansvar vilar på alla aktörer i samhället att värna att mänskliga rättigheter och grundvärden inte sätts åt sidan inom eller i anslutning till forskningen – ett ansvar som blir än tydligare då starka ekonomiska intressen är involverade i beslut om forskningens inriktning. De politiska partierna kan, som viktiga demokratiska opinionsbildare, inte abdikera från sitt ansvar att belysa etiska dilemman där de förekommer.
Människovärdet – att människan är ett mål, ett subjekt och inte ett medel, ett objekt – måste, enligt kristdemokratisk uppfattning, respekteras alltifrån livets början till dess slut. Att avvika från denna hållning och att tolerera ointresse för eller rent av förakt för svaghet är att svika den människovärdesprincip som är den kristna etikens, vilken är en förutsättning för en levande demokrati. Den säkraste garantin för att kampen mot sjukdomar och lidande ska drivas med konsekvens och utan styrning från kommersiella intressen är att livet under alla stadier betraktas som okränkbart.
Stamcellsforskningen debatteras livligt i länder världen över. Det är angeläget att debatten är fri och öppen också i vårt land. Kristdemokraterna ser i grunden positivt på stamcellsforskningen. Men även denna forskning ska naturligtvis ske under reglerade former och på ett etiskt försvarbart och av myndigheter accepterat sätt.
Forskning på adulta stamceller uppfattas knappast i något land som kontroversiell. Dessa celler betecknas som multipotenta, d.v.s. kan utvecklas till flera olika celltyper, dock inte så många celltyper som de pluripotenta embryonala stamcellerna. Forskningen med adulta stamceller har snabbt gjort imponerande framsteg. Man har inlett kliniska försök med behandlingar av olika cancerformer, neurologiska sjukdomar, hjärt- och kärlsjukdomar, m.m. Det finns dock svårigheter att komma åt vissa av dessa stamceller. Ett exempel är att det är svårt och riskfullt att isolera levande hjärnstamsceller. De är också ömtåligare och därmed mer svårhanterade/svårodlade än embryonala celler. För alla stamceller, oavsett ursprung, som kommer från en donator (ej från individen själv) finns problem i form av avstötningsreaktioner.
Användningen av embryonala stamceller väcker helt andra och grundläggande etiska frågor.
Att jämställa embryonala stamceller med vilka andra celler som helst tyder på den djupaste okunskap eller på en vilja att undvika en seriös och angelägen debatt och påvisar tydligt hur viktig en lagreglering är. Sverige har i jämförelse med andra länder en avancerad embryonal stamcellsforskning och god tillgång på stamcellslinjer. I Sverige finns för närvarande ca 25 av ungefär 70 kända stamcellslinjer i världen.
En embryonal stamcell är ”multipotent”, d.v.s. kan utvecklas till ett flertal av kroppens vävnader. Denna utvecklingsförmåga kan dock även vara ett problem eftersom det gäller att kunna styra tillväxten rätt både vad gäller celltyp och vad gäller mängden celler som växer. Embryonala stamceller tas i dag från ett cirka fem dagar gammalt befruktat ägg som delat sig till ett drygt hundratal celler. De tas från ett embryo där livet således är tänt. Alla förutsättningar för en utveckling till en vuxen individ existerar. Ett embryo utvecklas inte till en människa utan som en människa. Forskningen är därför ett etiskt dilemma som uppfattas olika av olika aktörer beroende på vilken etisk och rättslig status man tillmäter det mänskliga embryot.
I Kristdemokraternas principprogram står följande: ”Rätten till liv är den grundläggande förutsättningen för övriga mänskliga rättigheter. Det absoluta och omedelbara människovärdet är således knutet till människans existens, från tillblivelsen till livets slut.” Detta är utgångspunkten för Kristdemokraternas ställningstagande i det etiska dilemma som stamcellsforskningen utgör, en utgångspunkt med klangbotten i kristen, naturrättslig och klassiskt liberal syn på individuella mänskliga rättigheter.
I ett internationellt perspektiv finns det ett flertal exempel på att det mänskliga embryot, såsom mänskligt liv i dess tidigaste skede, betraktas som skyddsvärt. Detta avspeglas i lagstiftningen i ett flertal europeiska länder med Tyskland i spetsen. Där finns sedan 1990 ett lagförbud mot forskning på embryon som antogs i bred enighet av förbundsdagen. Förbundsrepublikens president Johannes Rau (SPD) har i frågan uttalat: ”Man behöver inte vara troende kristen för att veta att vissa möjligheter och förehavanden som bio- och genteknik ägnar sig åt står i motsats till den grundläggande synen på det mänskliga livets värden. Denna syn på värden – som inte bara finns här i Europa – har utvecklats under många tusen år. Den ligger också till grund för den mening som ställs framför alla andra i vår grundlag: Människovärdet är oantastligt.”
Europarådskonventionen om de mänskliga rättigheterna och biomedicinen från 1997 anger villkor för forskning på embryon och förbjuder bland annat framställning av embryon för forskningsändamål.
I USA har som bekant Bushadministrationens ställningstagande i frågan inneburit att federala medel fortsättningsvis inte kommer att anslås till forskning som innebär destruktion av mänskliga embryon. Redan Clintonadministrationens National Bioethics Advisory Commission uttalade 1998 att ”till följd av etiska och moraliska frågeställningar föranledda av användningen av embryon för forskningsändamål vore det väsentligt mer önskvärt att utforska det direkta bruket av mänskliga celler från vuxna för att producera specialiserade vävnader eller vävnader för transplantation till patienter.”
Förutsättningen för embryonal stamcellsforskning är för närvarande in vitro – fertilisering, provrörsbefruktning. Nya metoder och kunskaper kan förhoppningsvis medföra att möjligheten att enbart befrukta det antal ägg som direkt ska användas för in vitro – fertiliseringen utvecklas. I så fall påverkas naturligtvis den embryonala stamcellsforskningen och bestämmelserna rörande densamma. En annan framtidsvision är att stamceller kan erhållas från embryon utan att skada embryot. Vissa forskare menar också att man i en inte alltför avlägsen framtid skulle kunna finna metoder att få fram individspecifika pluripotenta stamceller genom att sätta in en individs cellkärna (från t.ex. en hudcell) i en tom äggcell och sedan stimulera denna utan att det går vägen via totipotens och embryo. Kristdemokraterna ser det som mycket angeläget att dessa och andra mindre etiskt komplicerade forskningsvägar utvecklas.
Stamcellsforskningen – såväl den som sysslar med adulta som embryonala stamceller – väcker stora förhoppningar. Det ligger självfallet i alla medborgares intresse att sjukdomar som exempelvis Alzheimer, Parkinson och diabetes kan botas. Det torde emellertid finnas en risk att nämnda forskning presenteras på ett sådant sätt att förväntningar och förhoppningar inte står i rimlig proportion till hittills uppnådda forskningsresultat. Det bör understrykas att ingen idag vet när forskningen kan visa resultat som kan nyttjas praktiskt/kliniskt för att bota. Forskare har hittills inte kunnat visa att exempelvis embryonala stamceller som implanteras i en hjärna som skadats utvecklar rätt sorts celler.
Å andra sidan menar en i stort sett enig forskarkår att det idag inte går att uttala sig om vilka bidrag som embryonala, fetala respektive adulta stamceller kommer att ge i den fortsatta kunskaps- och teknikutvecklingen. Vetenskapliga genombrott är per definition svåra att förutse. Även när man önskar prioritera adult stamcells-forskning är detta sannolikt inledningsvis svårt utan parallell forskning på embryonala stamceller eftersom de senare förväntas kunna ge insikter kring stamcellernas utveckling och styrning som är nödvändig för att t.ex. minska risk för tumörbildning (okontrollerad växt). Detta är rimligtvis en förutsättning för lyckad klinisk användning, d.v.s. patientnytta.
Nedan följer de etiska riktlinjer för stamcellsforskning som Kristdemokraterna förordar ska gälla:
Forskning på adulta stamceller ska prioriteras. Detta bör bland annat beaktas när offentliga medel för forskning fördelas.
Kristdemokraterna förespråkar att riksdagen antar en ”nollvision” vad gäller användandet av mänskliga embryon med målet att de vetenskapliga metoderna ska utvecklas så att fullgoda alternativ till forskning på embryonala stamceller finns. I forskarvärlden diskuteras flera sådana olika lösningar, varav några finns refererade i texten ovan.
Forskning på embryonala stamceller ska endast tillåtas då forskningsmålet syftande till klinisk användning inom vården inte skulle kunna nås genom andra forskningsvägar som är grundade på vetenskap och beprövad erfarenhet. Medgivande från paret ska naturligtvis krävas.
Embryon får aldrig produceras för forskningsändamål.
Embryonal forskning ska accepteras endast om den sker under reglerade former och med offentlig insyn, vilket bland annat innebär att varje enskilt projekt ska prövas av en lagreglerad forskningsetisk kommitté.
Den embryonala forskningen måste kontinuerligt bli föremål för fortsatt etisk diskussion och problematisering i takt med att kunskapen växer och nya tekniker utvecklas.
Embryonal forskning ska i största möjliga utsträckning skyddas från oetisk kommersialisering.
Vid utveckling av metoderna för IVF ska strävan vara att befrukta så få ägg som möjligt förutom de som implanteras.
Stamcellsforskning som innefattar kloning av embryo ska inte tillåtas.
Med jämna intervall ska en utvärdering av den etiska kommitténs tillståndsgivning ske. Samtidigt ska en analys av forskningens utveckling göras, varvid de etiska aspekterna på forskningen skall ha en framträdande roll.
Stamcellsforskningen är idag ett kommersialiserat forskningsområde med starka och konkurrerande intressen där etiska överväganden inte alltid med självklarhet hamnar i förgrunden. Oetisk kommersialisering ska motverkas. Vetenskapssamhället står här inför stora krav. Det är nödvändigt att de personer som ingår i de etiska kommittéer som prövar de aktuella ärendena står helt fria i förhållande till alla intressen – kommersiella, patenträttsliga o.s.v. – som kan göra sig gällande i ärendet. Rollfördelningen ska vara tydlig.
De värden som är fundamentala för demokratin ska självfallet utgöra ramar för all forskning. Då den här aktuella forskningen på flera olika sätt berör grundläggande värden i vårt samhälle måste det råda fullständig öppenhet, offentlighet och insyn i verksamheten, som en förutsättning för att ett kunskapsbaserat samtal ska kunna föras bland medborgarna om dessa frågor.
|
Stockholm den 22 oktober 2002 |
|
|
Chatrine Pålsson (kd) |
|
|
Sven Brus (kd) |
Inger Davidson (kd) |
|
Helena Höij (kd) |
Dan Kihlström (kd) |
|
Kenneth Lantz (kd) |
Ulrik Lindgren (kd) |
|
Torsten Lindström (kd) |
Rosita Runegrund (kd) |
|
Olle Sandahl (kd) |
Gunilla Tjernberg (kd) |