Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett nationellt projekt mot narkotika med utgångspunkt från Kumlamodellen.
Polis och socialarbetare talar idag om att vi har en knarkvåg i Sverige. Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning har presenterat en mycket oroande rapport om drogutvecklingen bland unga i Sverige. Fler dricker mer och fler missbrukar piller och fler provar knark. De yngres inställning till knark och droger är också mer tillåtande idag än tidigare.
Narkotikan är alltså en av de faror som inte minst våra ungdomar utsätts för. Det behövs gemensamma, nationella initiativ och resurser för att ytterligare förhindra spridning av narkotika. Det behövs också mer informationen om narkotikans negativa effekter. Insatser som syftar till att minska efterfrågan på narkotika har stor betydelse för den framtida drogutvecklingen. De metoder som har effekt används i alltför liten utsträckning, och det saknas kunskap och resurser att nå utsatta barn och ungdomar. Det behövs gemensamma krafttag för att minska droganvändningen i Sverige.
I Kumla kommun har man sedan ett år tillbaka tillämpat en enkel men effektiv arbetsmetod för att bekämpa distribution och användning av narkotika bland ungdomar. Under tiden har tillgången till och användningen av narkotika bland ungdomar reducerats till i dagsläget ett minimum i kommunen.
Detta har skett genom att kommunen haft två fältarbetare verksamma. Fältarbetarna har arbetat under den sociala nämnden, men har haft direkt samarbete och kontakter med polis och skolor i kommunen. Fältarbetarna har i hög grad arbetat uppsökande ute i miljöer där ungdomar vistas och där risken finns att narkotika hanteras. De har arbetat förebyggande ute i skolor och på allmänna samlingsplatser. Fältarbetarna har genom sitt arbetssätt också kunnat identifiera de individer som redan har narkotikaproblem, och lämpliga åtgärder har kunnat sättas in från samhällets sida.
Fältarbetarna har haft ett långtgående samarbete med närpolisen i kommunen, vilket lett till en stark synergieffekt när det gäller att minimera narkotikahanteringen. Samarbetet mellan fältarbetare och polis har lett till att det blivit obekvämt att handla med narkotika i Kumla. Detta har gjort att vårdåtgärder m.m. satts in för identifierade missbrukare samt att narkotikabruket bland ungdomar minskat rejält. Alla tecken tyder på att de miljöer ungdomar rör sig i för närvarande är fria från illegal narkotikaförsäljning. Även bråk, misshandel och förstörelse har drastiskt minskat under året och sommaren.
En invändning skulle kunna vara att Kumlamodellen för narkotikabekämpning innebär att man tränger ut problemet till andra kommuner genom det lokala arbetssättet. Narkotikatrafiken söker sig till andra platser där det är bekvämare att hantera drogerna. Men just därför är det viktigt att Kumlamodellen får en spridning och i tillämpliga delar blir ett arbetssätt över hela landet. Ett nationellt projekt för att minska droganvändningen bland unga borde därför initieras. Projektet skall ha sin utgångspunkt från ”Kumlamodellen”. Detta bör ges regeringen till känna.
Kumla kommun är en kommun på 206 kvadratkilometer med 19 000 invånare. I större kommuner behöver arbetet måhända struktureras på annat sätt, men grundtanken, att prioritera uppsökande fältarbetere i intim samverkan med polis och socialförvaltning, borde vara generellt tillämplig.
|
Stockholm den 18 oktober 2002 |
|
|
Sofia Larsen (c) |