Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en utredning kring oönskade graviditeter bland unga och hur dessa kan förebyggas.
Den 24 september 2002 presenterade Epidemiologiskt centrum vid Socialstyrelsen abortstatistiken för årets sex första månader. Den visade på en fortsatt ökning av tonårsaborterna till 3 295, vilket motsvarar 25,5 aborter per 1 000 kvinnor och år i åldersklassen upp till 19 år. Detta innebär en nästan 25-procentig ökning jämfört med samma period förra året. Sedan 1997 har antalet tonårsaborter ökat med hela 50 procent.
Detta får som konsekvens att om ökningen håller i sig under hela 2002 (vilket tidigare års statistik visar att den brukar göra och ofta intensifieras något) kommer ca 2 200 fler tonårsflickor att ha tvingats genomgå abort i år jämfört med för bara sju år sedan.
Även om själva abortingreppet i dag till största delen kan anses vara säkert för kvinnan, är detta ändå inte en situation man önskar någon ung kvinna. Inte minst utifrån emotionella och psykologiska aspekter är denna upplevelse något som bör besparas det stora flertalet.
Många instanser hade hoppats på att lanseringen av s k dagen-efter-piller skulle leda till ett minskat antal tonårsaborter. Dagen-efter-piller är idag receptbefriade och finns tillgängliga på apotek och på kvinno- och ungdomsmottagningar. Men trots att försäljningen mångfaldigats har detta alltså inte lett till ett färre antal aborter. Samma trender har man kunnat se i bland annat Norge och i Storbritannien. Den 17 juli 2002 publicerade The Scotsman följande siffror framtagna av dr David Paton vid Nottingham University angående de engelska förhållandena: Mellan 1992 och 2000 ökade antalet ungdomar under 16 år som besökte ungdomskliniker med 143 procent och antalet distribuerade dagen-efter-piller till dem med 248,8 %. Hos åldersgruppen 16–19 år ökade distributionen med 321,5 %. Antalet tonårsflickor som blev gravida var trots detta konstant medan antalet aborter ökade. Samtidig ökade förekomsten av könssjukdomar hos flickor 16–19 år med 58,3 procent. (The Scotsman 17 juli 2002)
Detta tyder på att samhället inte kan förlita sig på att lättillgänglighet till dagen-efter-piller automatiskt leder till färre aborter. Men vad är det då som kan leda till färre tonårsaborter? Tyvärr är svensk forskning på detta område så gott som obefintlig. När ansvariga instanser idag söker svar på frågan om hur de kan bidra till att minska antalet oönskade graviditeter bland unga kvinnor (och män) finns det därför mycket lite vägledning. Det finns till exempel ingen samlad bild av vilken roll ungdomsmottagningar och sex- och samlevnadsundervisningen i skolan spelar.
Mot bakgrund av detta bör en utredning tillsättas med ansvar att undersöka vilka faktorer som bidrar till att antalet oönskade graviditeter ökar bland tonårsflickor och vilka åtgärder som behöver vidtagas för att minska desamma.
|
Stockholm den 23 oktober 2002 |
|
|
Mikael Oscarsson (kd) |
Annelie Enochson (kd) |