Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av personkretsindelningen i LSS (lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade).
Varje år hjärnskadas genom olyckor över 20 000 personer, ofta i samband med olyckor i trafiken eller på arbetsplatsen. Därtill kommer ett stort antal som skadas på grund av sjukdomar i hjärnan, t.ex. stroke. En hjärnskada kan ha olika omfattning och svårighetsgrad, och får ofta djupgående konsekvenser. Satsningar på kompetent och väl utbyggt akut omhändertagande innebär att många liv räddas. Men cirka 2 000 personer får allvarliga och bestående skador som de lever med resten av sina liv.
Hjärnskador kan ge både fysiska, psykiatriska och kognitiva funktionsnedsättningar. Fysiska/motoriska funktionsnedsättningar kan innebära olika former av förlamningar eller svårigheter att kontrollera kroppens rörelser. Kognitiva funktionsnedsättningar kan innebära nedsatt förmåga vad gäller exempelvis minne, kommunikation, initiativ, vakenhet, inlärning, planering, omvärldsuppfattning, omdöme och koncentration. Psykiatriska funktionsnedsättningar innebär emotionella störningar, maniska eller depressiva tillstånd eller aggressivitet, störd emotionell kontakt med omvärlden.
Gemensamt för en stor andel skadade är att de hamnar i social isolering och svår ensamhet på grund av sina funktionshinder. Möjligheten till insatser genom LSS och LASS har inneburit en mycket positiv förändring för många hjärnskadade, som har fått ett nytt och bättre liv.
Den nuvarande lagstiftningen innebär dock att många personer med förvärvade hjärnskador inte omfattas av insats 10 i 9 § LSS, nämligen rätten till ”daglig verksamhet för personer i yrkesverksam ålder som saknar förvärvsarbete och som inte utbildar sig”. För att få tillgång till denna insats krävs att man bedöms tillhöra personkrets 2 enligt 1 § LSS som nu omfattar ”personer med betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom”.
Begåvningsmässigt funktionshinder kan beskrivas som nedsatta prestationer i psykologiska testsituationer avsedda att bedöma vad som kallas intelligens, och omfattar inte alla de störningar som inträffar vid hjärnskador och leder till social inkompetens och isolering.
Ett kognitivt funktionshinder innebär en bredare definition, som även omfattar personer med normalt IQ men med skador som hindrar att denna intelligens kan användas på ett rationellt sätt.
Nuvarande skrivning innebär i många kommuner att personer med kognitiva funktionshinder ställs utan möjlighet att få tillgång till daglig verksamhet. Det är dessutom viktigt att se skillnaderna i behov för dessa olika grupper utifrån deras funktionshinder.
Jag vill, som också framförts av Riksföreningen Hjärnkraft, att en översyn görs av personkretsindelningen i LSS i syfte att inkludera kognitiva funktionshinder i enlighet med vad som anförts ovan.
|
Stockholm den 18 oktober 2002 |
|
|
Kenneth Johansson (c) |