Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om betydelsen av utbildningar för invandrarföräldrar.
Barn med utländsk bakgrund har en högre konsumtion av kroppssjukvård och hög förekomst av psykosociala problem, och ungdomar med utländsk bakgrund är överrepresenterade bland dem som är placerade enligt socialtjänstlagen eller lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU).
Orsakerna är många – ekonomiskt utsatt situation, arbetslöshet, bristande språkkunskaper etc. Dessutom är det påfrestande och förvirrande för dessa ungdomar att växla mellan två skilda normsystem – samhällets och föräldrarnas. Invandrarföräldrar är oftast inte tillräckligt upplysta om det svenska samhällets syn på uppfostran och tillämpande av barnkonventionen.
Svensk familjelagstiftning bygger på principen barnens bästa och betraktar ett barn som enskild individ med rätt till en personlig utveckling. I kulturer med gruppcentrerade ideologier uppfattas en familj som ett kollektiv som barnen är tvungna att inordna sig i. Detta leder till slitsamma konflikter, kulturella krockar och långvarigt lidande för ungdomar.
Invandrarföräldrar har svårt att finna sin roll som förälder i de nya omständigheterna och är inte alltid medvetna om de påtagliga risker som deras barn utsätts för genom att behöva leva med skilda, ibland diametralt motsatta normkrav. Det är samhällets uppgift att upplysa invandrarföräldrar om svensk lagstiftning, synen på uppfostran och de förväntningar som samhället har på föräldrarna.
Den krävs kraftiga satsningar på utbildningen för invandrarföräldrar i frågor om barnkunskaper och barnens rättigheter, svensk familjelagstiftning och svenska myndigheters arbetssätt. Genom att skapa förtroende och samsyn mellan det svenska samhället och invandrarföräldrar skapas förutsättningar för att tillgodose barnens bästa och skydda barnen från att hamna i utsatta situationer.
|
Stockholm den 6 mars 2003 |
|
|
Maria Hassan (s) |