Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förhandsprövningen vid tandsanering.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tandvård som ett led i en sjukdomsbehandling.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kraftfulla informationsinsatser om det stöd äldre och funktionshindrade är berättigade till.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kostnadsutvecklingen inom tandvården.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om möjligheten att förbjuda amalgam av miljöskäl.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förbud mot användning av amalgam på barn och unga.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om obligatoriskt biverkningsregister för dentalmaterial.
Det finns många skäl för att satsa på en god tandhälsovård för alla. Tänderna är ett betydelsefullt organ i kroppen. Att tänderna är en del av kroppen är ett synsätt som de flesta delar, men som ändå inneburit att tandvården har en särställning utanför den allmänna hälso- och sjukvården. För den enskilde har det betytt att det är stora skillnader i kostnaden för vård av tänderna i förhållande till den övriga kroppen. Vänsterpartiet har tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet tagit viktiga steg för ett högkostnadsskydd inom tandvården under den förra mandatperioden. Detta första steg har riktats till dem över 65 år.
Friska tänder har betydelse för det allmänna fysiska och psykiska välbefinnandet, för att kunna tillgodogöra sig mat, förhindra andra sjukdomar, t.ex. hjärtsjukdomar, och för det sociala samspelet. Dålig tandstatus kan påverka en människas hela livssituation.
Tandhälsan i Sverige har över lag förbättrats men det finns fortfarande regionala skillnader och skillnader mellan olika grupper av människor. Dessa skillnader slår även igenom bland barn och unga som ändå har en fri tandvård. Det visar på betydelsen av att fortsätta arbeta för att minska de sociala klyftorna för att uppnå en generellt högre grad av hälsa.
Slutbetänkandet av utredningen Tandvården till 2010 (SOU 2002:53) har nu överlämnats till regeringen för beredning. Vänsterpartiet avvaktar den beredningen och avstår därför från att i denna motion lyfta allmänna krav kring tandvårdsförsäkringen. Långsiktigt anser Vänsterpartiet emellertid att tandvårdsförsäkringen måste förstärkas ytterligare och ett högkostnadsskydd införas som omfattar alla.
Enligt den av riksdagen antagna tandvårdsreformen från 1999 ansvarar landstingen för den tandvård som behövs av medicinska skäl.
I de anvisningar sjukvårdshuvudmännen utfärdat med anledning av reformen finns en regel om förhandsprövning när det gäller utbyte av tandfyllningar med anledning av avvikande reaktion samt som ett led i medicinsk rehabilitering.
Vänsterpartiet anser det anmärkningsvärt att när en läkare med specialistkompetens i samarbete med en tandläkare gjort bedömningen att byte av tandfyllningar behöver göras så skall detta ytterligare förhandsprövas.
Vänsterpartiet utgår ifrån att den remitterande läkaren och tandläkaren har tillräcklig kompetens. Vi ställer oss därför frågande till varför landstingen skall överpröva den gjorda bedömningen.
Vänsterpartiet anser när det gäller tandsanering att bestämmelserna om överprövning inte är förenliga med den grundläggande idén om specialistläkares kompetens att avgöra behandlingsbehovet. Vänsterpartiet föreslår att den förhandsprövning som gäller vid försäkringskassorna även skall gälla vid tandsaneringar. Där finns en besvärsrätt som ger ökad rättssäkerhet. Detta bör ges regeringen till känna.
Patientnämnden i Stockholm har under år 2000 visat att patienter som haft väsentligt förhöjt tandvårdsbehov på grund av långvarig sjukdom eller funktionshinder drabbats av kraftigt försämrade villkor sedan tandvårdsreformen infördes. Det är problem som visat sig inte bara gälla Stockholm, som nämnts tidigare, utan frågan har väckts vid konferenser anordnade av Landstingsförbundet med syfte att skapa en samordning och samsyn. Det finns oklarheter i tolkning och tillämpning av dessa regler. RFV har i sin utvärdering visat på att det finns en skillnad mellan förväntat antal som har behov av detta stöd och det antal som faktiskt har begärt det. RFV tror inte att brist på information är en tillräcklig förklaring till detta. Det finns troligen flera förklaringar. Man anser bl.a. att långvariga sjukdomars och funktionshinders inverkan på tänder och omgivande vävnader har varit styvmoderligt behandlade i medicinsk utbildning och praxis. Det finns också skillnader i ett genusperspektiv när det gäller sjukdomar som främst drabbar kvinnor, t.ex. reumatiska sjukdomar och anorexi/bulimi, där tandvårdsförsäkringen i dag inte ger det stöd som erfordras.
Tandvården till 2010 (SOU 2002:53) behandlar dessa frågor och Vänsterpartiet anser att de förslag som där tas upp skyndsamt bereds. Vänsterpartiet anser att det är av vikt att en redan utsatt grupp inte kommer i kläm p.g.a. osäkerhet och oklarhet om reformens intentioner. Det är väsentligt att reglerna tolkas och tillämpas på ett likartat sätt över hela landet. Det bör även i det fortsatta reformarbetet övervägas att vidga målgruppen som omfattas av tandvård som led i en sjukdomsbehandling. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Vid uppföljningar av det särskilda stöd som tandvårdsreformen innebär för äldre i särskilt boende och funktionshindrade har det visat sig att många äldre och funktionshindrade inte känner till detta. Vänsterpartiet anser att detta är oacceptabelt och att kraftfulla informationsinsatser måste vidtas så att personal, äldre och funktionshindrade får kännedom om det särskilda stöd till nödvändig tandvård som dessa är berättigade till. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
I samband med de reformer som beslutats samt i utredningen om den framtida tandvården har uppföljningar genomförts om kostnadsökningarna inom tandvården. Det har visat sig att kostnaderna ökat kraftigt efter att prissättningen avreglerats. Initialt ansågs dessa kostnadsökningar rimliga då man antog att priserna varit för låga i förhållande till de faktiska kostnaderna. De uppföljningar som gjorts under 2002 visar att det finns stora skillnader regionalt i prissättning och att kostnaderna fortsätter att öka. Enligt utredningen Tandvården till 2010 riskerar den fria prissättningen reformernas genomslag och att en prisreglering bör övervägas.
Vänsterpartiet anser att det är mycket viktigt att följa prisutvecklingen och analysera de skillnader i kostnader som finns för likartade ingrepp. Vi delar utredningens uppfattning om att någon form av prisreglering bör övervägas men avvaktar tills vidare beredningen i Regeringskansliet av utredningen. Vänsterpartiet anser att RFV till dess bör få i uppdrag att följa upp kostnadsutvecklingen inom tandvården samt analysera orsakerna till skillnaderna i kostnader mellan olika tandläkare.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Dentalt amalgam har visat sig vara den största källan för kvicksilverexponering. Graden av exponering är mycket varierande och ibland i nivå med förhållandena inom kvicksilveranvändande industri. Riskvärderingen är emellertid svår och kontroversiell.
Kvicksilverånga kan frisättas från plombytan, tas upp i blodet och i viss utsträckning transporteras till hjärnan. Det finns även studier som visat att kvicksilver från amalgam kan passera över till foster via moderkakan.
Vilka risker kvicksilver som frigörs från amalgam har för människan har utvärderats vid ett flertal tillfällen. Dessa utredningar har inte kunnat påvisa något samband mellan amalgamfyllningar och hälsoeffekter. Det har inte heller kunnat konstateras att det inte har samband med hälsoeffekter.
Ett stort antal människor upplever besvär som sätts i samband med tandfyllningar av amalgam. Dessa besvär, oavsett om studier kunnat påvisa direkta samband eller ej, måste tas på allvar. De människor som drabbats har rätt till samma stöd och behandling som andra patienter. Det är inte orsaken till besvären som ska vara avgörande. Vänsterpartiet har tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet verkat för en resurssatsning till bl.a. Metallbiologiskt centrum för fortsatt och fördjupad forskning kring besvär relaterade till tandfyllningsmaterial.
Kvicksilvrets miljöskadlighet kan inte ifrågasättas och när det gäller amalgam så är det i dag ett icke subventionerat dentalmaterial. Hanteringen av amalgam leder till spridning av kvicksilver i miljön, dels via krematorier, dels via avfall från tandläkarmottagningarna.
Ett mål måste, enligt Vänsterpartiet, vara att kvicksilverhaltigt tandvårdsmaterial avvecklas. Det nu existerande EU-direktivet om medicintekniska produkter skapar i nuläget hinder för en sådan avveckling. Regeringen har aviserat att man undersöker möjligheten att förbjuda amalgam av miljöskäl. Riksdagens miljöutskott har uttalat att man förutsätter att det arbetet ska vara slutfört senast 2003. Vänsterpartiet delar miljöutskottets uttalande i den frågan.
Vad som ovan anförts angående förbud av kvicksilverhaltigt tandvårdsmaterial bör ges regeringen till känna.
I mars 1995 träffades en överenskommelse mellan Socialdepartementet och Landstingsförbundet som innebär att amalgam i princip inte ska användas som tandfyllningsmaterial på barn och unga. Undantag får ske när nyttan för den enskilda bedöms vara motiverad för ett avsteg från den principen. Exempel på detta kan vara att plastiska fyllningsmaterial inte håller för tuggbelastningen, hårt kariesangripna tänder och missbildade tänder.
I Västra Götalandsregionen har fler än 700 barn behandlats med amalgam trots att det i princip är förbjudet. Det har oftast handlat om utvecklingsstörda barn eller barn med mycket svår tandläkarskräck.
Vänsterpartiet anser att detta förfarande inte är acceptabelt då det berör redan utsatta barn. Vänsterpartiet anser att undantag inte ska få göras från förbudet mot amalgam som tandfyllningsmaterial på barn och unga.
Detta bör ges regeringen till känna.
Det är viktigt från folkhälsosynpunkt att hänsyn tas till amalgam och andra tandlagningsmaterial när det gäller miljö och kemikalier. Dessa material berör ju nästan 100 % av befolkningen.
Ansvaret för medicintekniska produkter har flyttats från Socialstyrelsen till Läkemedelsverket. Det finns en viss oklarhet om det frivilliga biverkningsregistret, som nu ligger i Umeå, kommer att återfinnas på Läkemedelsverket.
Vänsterpartiet anser att det är mycket viktigt med ett biverkningsregister för dentalmaterial. Förutom att det är angeläget att uppmärksamma nya dentalmaterial så behövs uppföljningar om amalgamanvändningen utifrån de diskussioner som pågår om farlighet kontra ofarlighet.
Vänsterpartiet anser att biverkningsregistret ska vara obligatoriskt mot bakgrund av att det nuvarande frivilliga registret inte fungerat fullt ut. Problemen kan kopplas till frivilligheten.
Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 21 oktober 2002 |
|
|
Gunilla Wahlén (v) |
|
|
Ingrid Burman (v) |
Ulla Hoffmann (v) |
|
Kalle Larsson (v) |
Elina Linna (v) |