Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att FN:s barnkonvention implementeras i hela samhället.
Sverige var ett av de drivande länderna vid utformningen av barnkonventionen och en av de första nationer som ratificerade den. I vårt land trädde konventionen i kraft den 2 september 1990.
Regeringen har, i Nationell strategi för barnkonventionen, föreslagit att konventionen på olika sätt bör tas upp i utbildningar för de yrkesgrupper som ska arbeta med barn (detta för att genomföra FN:s konvention om barnets rättigheter). Det är angeläget att FN:s barnkonvention får genomslag hos den personal som dagligen träffar barnen.
Konventionen utgår ifrån att barndomen har ett värde i sig och att barn är en utsatt grupp i samhället med särskilda behov av omvårdnad och skydd, som också innefattar ett rättsligt skydd. Konventionen tillerkänner barn grundläggande medborgerliga, politiska, ekonomiska och kulturella rättigheter. Den bygger på fyra principer:
att barnet har rätt till likvärdiga villkor,
att barnets bästa ska beaktas vid alla beslut,
att barnet har rätt till liv och utveckling,
att barnet har rätt att säga sin mening och få den respekterad.
Det är nu över 10 år sedan Sverige anslöt sig till barnkonventionen. Ändå är det alltför många inom viktiga yrkesgrupper som kommer i kontakt med barn, t.ex. lärare och jurister, som inte känner till vilka rättigheter barn har enligt FN:s barnkonvention. Okunskapen är stor om innebörden i barnkonventionen och tillämpning av denna. Att regeringen föreslagit i den nationella planen att konventionen bör tas upp i utbildningar, har i praktiken tolkats som att man inte måste ta upp den. (Snarare har det tolkats som ”bör ej tas upp”).
Okunskapen leder till att barns rättigheter kränks i vårt samhälle. Detta innebär skyldigheter för oss vuxna att gemensamt se till att genomföra FN:s konvention om barnets rättigheter i ord och handling.
För att vi i Sverige ska leva upp till intentionerna i FN:s barnkonvention behövs kunskap om barnkonventionen som en obligatorisk del i utbildningar för alla yrkesgrupper som kommer i kontakt med barn. Ordet ”bör” i den nationella planen ska bytas ut mot ”ska”.
Barn måste göras delaktiga i sina rättigheter och därför måste man skriva in undervisning i barnkonventionen i läroplanerna så att barnen får kunskap om konventionen. Önskvärt är också att göra FN:s barnkonvention tillgänglig för alla – på olika språk, på kassett och i punktskrift.
Stockholm den 22 oktober 2002 |
|
Monica Green (s) |
|
Helene Petersson (s) |
Marina Pettersson (s) |
Kerstin Andersson (s) |
Carina Adolfsson Elgestam (s) |
Veronica Palm (s) |
Anders Ygeman (s) |