Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om hemtjänst och hemsjukvård.
I kommuner med många sommargäster har kostnaderna för hemtjänst och hemsjukvård blivit en betungande utgift. Kommuner som drabbas särskilt hårt är de som ligger nära stora orter och som har ett högt antal fritidshus.
Problemet är inte bara av ekonomisk karaktär utan även en fråga om kvalitét för både vårdtagare och personal. I tider av stora sjukskrivningar av personal i offentlig sektor kan det inte vara rätt att behöva be personalen att arbeta övertid och inte kunna ta ut full sommarsemester. I många fall får även bemanningsföretag anlitas. Detta ger inte den kontinuitet och trygghet som våra vårdtagare har rätt att få.
Något som också blir allt vanligare är att äldre personer vistas långa tider, från tidig vår till sen höst, i sina sommarhus och då således belastar vistelsekommunen halvårsvis med omvårdnadskostnader. Då det är lagstyrt att man ska ge den aktuella omsorgen omgående, finns inte heller något utrymme för förändring i kommunen.
Detta bör ses över, då det är en övervältring av kostnader och ett överutnyttjande av sommarkommunens personal. Det bör kunna jämställas med kostnader för sjukvård utanför det egna landstinget. Medborgarna ska ha full frihet men kostnaderna ska ligga där personerna betalar sin skatt.
Detta är ett problem, framför allt i de mindre kustkommunerna, som man ännu inte tagit på fullt allvar.
|
Stockholm den 17 oktober 2002 |
|
|
Catharina Bråkenhielm (s) |
|
|
Mona Berglund Nilsson (s) |
Lennart Nilsson (s) |
|
Jan-Olof Larsson (s) |
Kenneth G Forslund (s) |