Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att, med en studie som utgångspunkt, utarbeta en strategi för hur man stöder barn till ensamföräldrar.
De flesta barn och ungdomar i Sverige har fått en bättre materiell standard på senare år. Men det gäller inte alla. Skillnaderna i levnadsstandard är fortfarande stora. Barn till ensamstående har inte fått del av den ökade välfärden i samma utsträckning som andra barn.
Skillnaderna mellan barn som har det ekonomiskt och socialt bra och dem som har det mindre bra har ökat. Ett flertal rapporter och utredningar visar att barn till ensamföräldrar är en grupp som fått det sämre. Vi kan se att klyftorna mellan samhällsklasserna ökat. Det är en oroande tendens i vårt välfärdssamhälle.
Var tredje ensamstående mamma får socialbidrag och barn till ensamstående föräldrar är längre dagar på förskolan än barn med föräldrar som hjälps åt att lämna och hämta barnet.
350 000 eller en femtedel av Sveriges barn lever med bara en av sina ursprungliga föräldrar, oftast modern. Många av ensamföräldersfamiljerna lever ett mycket gott liv, men vi vet att ensamma föräldrar ofta har en både ekonomiskt, socialt och praktiskt svårare situation som ytterst drabbar barnet. Kontakten med den andre föräldern kan också skapa svårigheter både för barnet och den förälder som har vårdnaden.
Många ensamföräldersfamiljer saknar den ekonomiska frihet som det innebär att ha råd att åka på semester tillsammans eller att låta barnet åka på ridläger, ishockeyläger eller delta i kommersiella aktiviteter. Därmed får inte barnet samma möjligheter till upplevelse, stimulans, nya kamrater att känna glädje och gemenskap tillsammans med. Känslan av att vara utanför därför att mamma inte har råd kan drabba ett barn hårt.
För att ge barn till ensamföräldrar likvärdiga förutsättningar till en bra barndom som andra barn och till en stimulerande uppväxt behövs en strategi för att minska skillnaderna mellan barn med en respektive två föräldrar.
Idag saknas uppgifter om vilka specifika behov som ensamstående föräldrar har. Detta behöver studeras särskilt. För att vi i Sverige ska leva upp till FN:s barnkonvention behövs också en strategi för att stärka ensamförälderns situation tillsammans med sitt barn. Detta skulle utan tvekan stärka barnets rätt enligt artikel 2 i FN:s barnkonvention som säger att alla barn har samma rätt oavsett föräldrarnas sociala position eller ställning i övrigt.
|
Stockholm den 22 oktober 2002 |
|
|
Kerstin Andersson (s) |
Carina Adolfsson Elgestam (s) |