Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ansvarsfördelning kring SiS finansiering och sjukvårdsinsatserna inom SiS verksamhet.
Riksdagens revisorer har i rapport 2002/03:1 Med tvång och god vilja – vad gör Statens institutionsstyrelse redovisat vissa slutsatser kring Statens institutionsstyrelse, SIS, som sedan bildandet 1993 ansvarat för tvångsvården av unga med sociala problem och av missbrukare. Synpunkter kring brister i vårdkedjeplaneringen och resultatuppföljningen, principerna för tillsynen av verksamheten samt behovet av forskning och utveckling betonas på ett konstruktivt sätt.
Rapporten redovisar vissa uppgifter kring SiS ekonomi. I slutsatserna saknas emellertid kommentarer kring dessa frågor t.ex. när det gäller hur kostnaderna mellan anslag och avgiftsintäkter fördelas, hur ansvaret och kostnaderna för sjukvården vid vårdenheterna fördelas m.m.
Inför SiS tillkomst var utgångspunkterna att kostnaderna för ungdomsvården skulle fördelas lika mellan det statliga anslaget och avgiftsintäkter från kommunerna. Enligt färska siffror för SiS budget 2003 beräknas det statliga anslaget för hela verksamheten (LVU, LSU och LVM) uppgå till 42 % och för enbart ungdomsvården (LVU) 31 till 36 % beroende på hur de gemensamma och centrala kostnaderna fördelas mellan de olika verksamheterna.
Vid SiS bildande gällde att ansvaret för hälso- och sjukvårdsinsatserna vid institutionerna alltfort skulle ligga på sjukvårdshuvudmannen landstinget. Det visade sig snabbt att SiS tvingades både organisera och bekosta sjukvårdsinsatserna både inom ungdoms- och missbrukarvården eftersom landstingen inte hade möjlighet att möta det omfattande behovet av exempelvis barn- och ungdomspsykiatrisk kompetens, akutinsatser inom missbrukarvården m.m. Det kan på goda grunder antas att 500–1 000 kr av vårddygnskostnaderna består av sjukvårdskostnader som numer belastar både det statliga anslaget och vårdavgifterna dvs. kommunerna.
Det handlar om kraftiga förskjutningar av de ursprungliga utgångspunkterna för finansieringen av SiS verksamhet. Det är enligt min mening en brist i revisionsrapporten att inte dessa förhållanden uppmärksammas. Förutom det faktum att utvecklingen innebär att kostnaderna på ett felaktigt sätt omfördelats mellan stat, landsting och kommun har bristerna i en stabil tillgång till adekvat hälso- och sjukvård inneburit att SiS uppdrag försvårats avsevärt. Möjligheten att planera för allsidiga och fungerande vårdkedjor försvåras därigenom. De högre avgifterna reducerar utrymmet för kvalitativa insatser från kommunernas sida. Därigenom begränsas även SiS möjligheter till kvalitetsarbete och utrymmet för forskningsinsatser.
Jag anser att regeringen måste klargöra ansvarsfördelningen kring SiS finansiering och sjukvårdsinsatserna inom SiS verksamhet och återkomma till riksdagen med en redovisning av ärendet.
Detta bör ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 6 februari 2003 |
|
|
Annika Qarlsson (c) |