Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en förnyad kampanj med förbättrad information om organdonationer.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att inrätta speciella team för att ta hand om anhöriga till organdonatorer.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att informera mer om vilka rättigheter arbetstagare och arbetsgivare har vid levande donation av t.ex. en njure.
De insatser som gjorts för att få människor att ta ställning till organdonation efter döden har inte gett önskat resultat. Människor dör idag i transplantationsköer. Antalet organdonationer har snarare minskat de senaste åren på grund av att allt för få människor under sin livstid meddelat sina anhöriga om de vill donera sina organ när de avlidit. På grund av detta kommer många patienter att dö i väntan på organ från en avliden donator. Sverige kan heller inte vänta sig att andra länder löser de svenska problemen med för få donatorer.
Att kräva av anhöriga att de ska ta ställning för eller emot donation när de drabbats av ett plötsligt dödsfall i familjen är inte rimligt. Då finns alltid risken att man för att inte gå den dödes vilja emot hellre avstår från att ge sitt medgivande till donation än att medge detta. På grund av detta uteblir ett antal transplantationer som annars skulle gjort livet drägligare för dem som står i transplantationskö.
Socialstyrelsen gick för ett antal år sedan ut med en kampanj för att få människor att fylla i ett donationskort som man skulle bära med sig i plånboken eller väskan för att alla skulle veta vad personen hade för vilja i frågan om en olycka eller annat snabbt dödsfall som gjorde personen lämplig som donator skulle inträffa. Kampanjen var inte lyckat utformad utan alltför många kände sig illa till mods och en del blev kanske rädda att inte alla resurser skulle satsas på livsuppehållande insatser för dem själva om de sagt ja till donation. Det är därför nödvändigt att Socialstyrelsen får ett nytt uppdrag att utforma en bättre kampanj för att fler ska ställa sig positiva till organdonation efter att man avlidit. Detta bör ges regeringen till känna.
Ett bättre omhändertagande av de anhöriga till den som blivit donator är viktigt för att man ska få fler donatorer. I t ex Spanien har man särskilda team som tar hand om de anhöriga efter en donation. De som genomför transplantationsoperationen ska inte ges detta ansvar utan det är på det sjukhus donatorn avlidit som detta omhändertagande ska ske. Att få veta både innan och efter donationen att inget ytterligare kunnat göras för att rädda donatorns liv och att tillsammans med teamet få bearbeta både sorgen över den man mist och den press det innebär att veta att delar av personens kropp tagits bort för donationen är angeläget för att inte anhöriga ska drabbas av skuldkänslor i framtiden. Socialstyrelsen bör tillsammans med sjukvårdshuvudmännen få i uppdrag att utforma hur team för omhändertagande av anhöriga till donatorer ska ske. Detta bör ges regeringen till känna.
Alltför få människor vet vilka villkor som gäller när man som levande donator av t ex en njure är sjukskriven och att arbetsgivaren har rätt till ersättning från första sjukskrivningsdagen. Även frågor av den här arten kan göra att människor avstår från att donera organ och det medför svårigheter för dem som står i transplantationskö. Även detta bör tas upp i en kampanj för att utsikterna för dem som behöver nya organ ska bli bättre. Detta bör ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 17 oktober 2002 |
|
|
Margareta Andersson (c) |
Viviann Gerdin (c) |