Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en tydlig lagstiftning som reglerar utredningsförfarandet i socialtjänsten.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om legitimering av socionomer.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om rätt till medborgarvittne eller stödperson vid kontakt med socialtjänsten samt vid rättsliga förhandlingar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inrätta sociala förtroendenämnder.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utvärdera resultatet av länsstyrelsens riktade kritik mot socialnämnder.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inrätta en social ansvarsnämnd.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tillsätta en kommitté för att utveckla socialtjänsten.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om rätten att välja eller byta socialsekreterare.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ersätta ordet bör med skall i 5 kap. 11 § socialtjänstlagen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om socialsekreterares arbetsförhållanden.
I DN debatt den 26 januari 1999 under rubriken ”Personalen skyddas – inte klienterna” slog Socialstyrelsens generaldirektör Kerstin Wigzell larm om att vården för de svagaste inom socialtjänsten inte är säker. Det är ett tänkvärt debattinlägg som Wigzell gör och som alla politiker med ansvar för sociala frågor borde ha liggande på sina skrivbord som en påminnelse om svagheterna och bristen på säkerhet i socialtjänsten.
Wigzell gör jämförelser mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten och konstaterar bland annat att det finns ett stort intresse för sjukvårdsfrågor, medan det är en stor frånvaro av både politiskt engagemang och professionalitet inom socialtjänsten.
Enligt Wigzell behövs det många förändringar innan vi får en socialtjänst värd klienternas förtroende och respekt. Fortfarande efter snart 3 år är situationen i stort oförändrad.
Under de senaste årtiondena har utvecklingen inom hälso- och sjukvården medfört en del förändringar för patienterna. Målet är att deras ställning skall stärkas. De har fått något ökat inflytande över sin egen behandling, rätt till information och möjlighet till en förnyad medicinsk bedömning när det är frågan om särskilt allvarliga sjukdomar. Patienten kan utan större svårighet få ut de handlingar som berör honom/henne. Om patienten är missnöjd med behandlingen eller informationen då har patienten rätt att klaga och kan då vända sig till landstingets patientnämnd. Patientnämndens uppgift är att försöka reda ut orsaken till missnöjet och se om det går att rätta till på något sätt. Patienten kan också vända sig till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd om han/hon anser att någon som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen har gjort sig skyldig till fel eller försummelse i sin yrkesutövning och vill att den personen skall tilldelas disciplinär påföljd. För många arbetsuppgifter inom vården krävs dock legitimation och rättssäkerheten inom vårdsektorn är relativt hög.
Socialtjänstens arbetsuppgifter är att ge hjälp och stöd till människor som av olika orsaker hamnat i en svår situation. Det kan vara ekonomiska problem, missbruk, barn och ungdomar som utsätts för våld eller sexuella övergrepp. Det kan också vara sjukdom som orsakar behov av sociala samhällsinsatser. Socialtjänstens ingripande och insatser eller uteblivna sådana påverkar många människors hela liv. Socialtjänsten har en makt i sitt yrkesutövande som går utöver allt annat. Deras agerande och beslut kan hjälpa eller totalt ödelägga en människas liv.
Under en lång tid har det funnits en återkommande kritik mot socialtjänsten, kritik som kommit från klienter, Socialstyrelsen, länsstyrelser, enskilda socialsekreterare, lärare på Socialhögskolan, barn som varit omhändertagna och anhöriga. Det har genom åren funnits så mycket kritik att förtroendet för socialtjänsten allvarligt skadats. Det har handlat om dåliga utredningar, bristande eller utebliven information, att människor upplevt total maktlöshet inför socialtjänsten, rädsla för att söka hjälp eftersom man inte vet om man kommer att bli hjälpt eller stjälpt. Skrämmande är att det hos många människor växt fram ett hat mot den instans som skall stå för stöd och hjälp till människor i en svår situation. Kritiken har olyckligt nog också skadat alla de duktiga socialsekreterare och chefer som på ett seriöst sätt arbetar med sina klienter. Dessutom påverkar detta på ett negativt sätt dem som arbetar för en förändring inom socialtjänsten för att ge klienten och anhöriga inflytande och möjlighet att påverka beslut och behandlingar.
När till exempel barn far illa i hemmet är det samhällets skyldighet att ingripa. Givetvis måste ett sådant ingripande ske med stor försiktighet och på ett rättssäkert sätt. Ett felaktigt ingripande kan skapa livslånga konsekvenser och misstro gentemot social-tjänsten. Barnets, familjens och de anhörigas och omgivningens tro på rättssamhället kan för alltid gå förlorad. Som vi ser det får ett tvångsomhändertagande och placering i jourhem endast ske när annan hjälp och stödåtgärder inte räcker till.
Vi har fått många signaler om socialtjänstutredningar som görs på ett oacceptabelt sätt, där utredaren tar upp det som talar mot klienten och utelämnar det som talar till klientens fördel. Socialtjänsten har en makt som i många fall överstiger polisens maktbefogenheter. Det är därför viktigt att socialtjänsten på samma sätt som polisen har en lagstiftning som reglerar hur en utredning skall gå till och vad den skall innehålla. Det måste vara mycket hög kvalitet på de utredningar som så drastiskt kan förändra människors hela liv.
Utredningar som rör barn måste göras av personer med stor kunskap om barn och barns utveckling (se motion So 488, 2000/01 Kvalitetssäkring av utredningar rörande barn).
Vi är övertygade om att det har blivit en förbättring på det här området. Alltfler kommuner har givit de berörda ett inflytande genom att de infört familjerådslag som arbetsmetod och att det är många inom socialtjänsten som påbörjat ett förändringsarbete genom att ta tillvara de resurser som finns hos familj och släkt i stället för att bara fokusera på bristerna. Men det räcker inte, ingen skall behöva drabbas av en dålig utredning, vi fortsätter att kräva en lagstiftning som reglerar utredningsförfarandet inom socialtjänsten.
Socionomer utför ett viktigt och ansvarsfullt arbete och handhar många gånger ärenden som kräver specialkompetens. Det behövs en legitimation som visar att de är kompetenta för det arbetet.
Socionomutbildningen är 3,5 år lång med både teoriavsnitt och praktik med varierande längd, beroende på utbildningsort. Efter utbildningen kan hon eller han få utföra vilket socialt arbete som helst som anställningen gäller. Som det är idag arbetar många nyutexaminerade socionomer i unga år med svåra och uppslitande familjedramer som vardag. I en del kommuner arbetar de även utan handledning. Vi menar inte att det alltid är svårt att vara en ung socialsekreterare, men vi vill framhålla tyngden i dessa ärenden och deras handläggning.
Ett sätt att komma tillrätta med svårigheterna, höja kvaliteten och skapa ett större förtroende för socialsekreterarna är att införa en socionomlegitimation. Det säkerställer att den som arbetar med mycket svåra ärenden har en grundläggande utbildning och erfarenhet av socialt arbete. Det är av yttersta vikt både för klientens tillit och rättssäkerhet i sin kontakt med socialtjänsten, men också för den enskilde handläggaren att uppleva säkerhet i sin yrkesutövning. Då de handhar en myndighetsutövning är också en legitimation en kvalitetsgaranti för de ansvariga politikerna.
Akademikerförbundet, SSR, har inrättat ett system för auktorisation, öppet för samtliga socionomer oberoende av facklig tillhörighet att söka. Det bygger på tanken om behov av någon form av garanti för att socionomer ska ha formell eller teoretisk kompetens, praktisk erfarenhet och lämplighet för arbetet i direkt patient- eller klientarbete. Detta är däremot inte tillräckligt enligt Miljöpartiets mening utan det behövs en statlig legitimering.
Det är inte Miljöpartiets uppgift att utforma kraven för en sådan legitimation men vi vill att regeringen återkommer med förslag angående detta.
Den som kallas till ett sammanträde hos en socialförvaltning och ställs inför en grupp socialtjänstemän, känner sig många gånger liten, svag och utlämnad. Många har tydligt uttryckt känslan av underläge. Därför måste den som är kallad till ett sammanträde hos socialförvaltningen, länsrätt eller kammarrätt alltid ha rätt att förutom advokat ha stöd av ett medborgarvittne eller annan stödperson.
I en fråga till socialministern om han avser att verka för allas rätt till stödperson/medborgarvittne vid kontakten med socialtjänsten samt vid rättsliga förhandlingar blir svaret från socialministern att det idag inte finns lagbestämmelser som hindrar en person att ha en stödperson närvarande vid möten hos socialtjänsten eller när ett ärende behandlas av socialtjänsten under förutsättning att samtalet handlar enbart om klienten. Socialministern nämner också klientens möjligheter till offentligt biträde.
I Miljöpartiet anser vi att en klient skall ha rätt till ett medborgarvittne eller stödperson, det måste tydligt framgå av lagstiftningen. Idag förekommer det att den som kallats till en förhandling önskar stödperson/medborgarvittne men stödpersonen avvisas för att socialtjänsten begär lykta dörrar. Det är olyckligt om samhället förvägrar den som behöver en stödperson en sådan möjlighet. Det skapar otvivelaktigt frågor om vem de lykta dörrarna skall skydda.
För många är mötet med socialtjänsten svårt. Här precis som på många andra områden i samhället kan det uppstå problem i kontakten mellan den enskilde och tjänstemannen. Det är inte ovanligt att den som söker hjälp eller blir kallad till socialtjänsten känner sig kränkt och/eller utelämnad. Många gånger upplever den som söker hjälp att denne har fått ett dåligt bemötande. De kan vara missnöjda dels med den hjälp de får och vad som erbjuds, dels att de anser att något uteblivit. Det kan till exempel ha uppstått en allvarlig konflikt vid ett omhändertagande av barn.
Inom vården har det länge funnits förtroendenämnder, numera patientnämnder. Vi anser att det även behövs liknande nämnder när det gäller socialtjänstfrågor. Det är ett allvarligt fel när socialtjänstemännen måste låsa in sig av rädsla för sina klienter och klienterna många gånger upplever socialtjänsten som ett hot i stället för en möjlighet till hjälp. Om den som söker stöd och hjälp hos socialtjänsten eller har blivit föremål för socialtjänstens ingripande är missnöjd med behandlingen eller informationen skall han eller hon ha rätt att klaga. Det måste vara enkelt att framföra sina klagomål och att inhämta information för den som söker hjälp och för den som blivit föremål för ett ingripande.
Det kan även vara så att den som skall besöka socialkontoret vill informera sig om ett ärendes gång och om sina rättigheter före besöket. De hjälpsökande eller de som av någon annan anledning har en kontakt med socialtjänsten har idag ingen instans dit de enkelt kan vända sig för att få information om sina rättigheter eller för att framföra sina klagomål. Det saknas en säkerhetsventil i det sociala systemet. Vi är övertygade om att det behövs en nämnd som kan förbättra kontakten/förhållandet mellan de hjälpsökande/klienten och personalen inom socialtjänsten. En social förtroendenämnd skulle med all säkerhet fungera som en viktig säkerhetsventil. Den skulle i många fall också underlätta för tjänstemännen vid socialkontoren, samt ge de berörda möjligheten att bli hörda på ett mycket bättre sätt än idag. Vi föreslår att riksdagen ger regeringen i uppdrag att återkomma till riksdagen med ett förslag om att inrätta sociala förtroendenämnder.
Länsstyrelsen har enligt nya socialtjänstlagen en utvidgad tillsynsfunktion. Det är dock tveksamt hur den fungerar på området individ och familjeomsorg. Det finns exempel på att länsstyrelsen vid ett flertal tillfällen fattat beslut om att rikta kritik mot en socialnämnd när det gäller utredningar av barn och ungdomsärenden. Uppenbarligen har inte kritiken lett till att förhållandena förbättrats. Det finns inte några sanktionsmöjligheter på detta område, till skillnad från andra. Det är angeläget att länsstyrelserna eller någon annan får i uppdrag att undersöka i vilken utsträckning deras kritik leder till positiva förändringar. Därefter bör man överväga om sanktionsmöjligheter är nödvändiga att införa eller ej.
Inom det sociala området behövs det i likhet med inom hälso- och sjukvården även en ansvarsnämnd, dit den som anser att någon inom socialtjänsten har gjort sig skyldig till fel eller försummelse i sin yrkesutövning kan vända sig med sin anmälan. Vi anser att det skall inrättas en social ansvarsnämnd.
Det behövs omfattande förändringar för att utveckla socialtjänsten, så att kvaliteten förbättras och inflytandet ökar för alla som berörs av socialtjänstens tjänsteutövning. Vi föreslår att regeringen snarast tillsätter en tvärpolitisk kommitté med uppdrag att utveckla socialtjänsten.
En förtroendeingivande kontakt mellan socialsekreterare och dem som är föremål för socialtjänstens ingripande eller i behov av socialtjänstens stöd och hjälp är nödvändig för att resultatet av en insats skall bli godtagbar för alla parter. Att kunna välja läkare, tandläkare, advokat, terapeut är en självklarhet. Det finns en allmän medvetenhet om hur viktigt det är att ha förtroende. Det är inte rimligt att man när man är som mest utsatt och sårbar inte skall ha denna möjlighet att välja eller byta socialsekreterare. Naturligtvis är det speciellt med myndighetsutövning, och man måste utforma regler som är rimliga. En person skall inte kunna sätta i system att ”hoppa från den ena till den andra”. Det är fullt rimligt att vilja veta något om en socialsekreterares utbildningsbakgrund, yrkeserfarenhet, eventuella språkkunskaper och synsätt. Det gör t.ex. stor skillnad om en socialsekreterare har en antirasistisk medvetenhet, könsperspektiv, HBT-kunskap etc. Givetvis måste man även kunna känna om en socialsekreterare verkar empatisk, att man vågar lita till denne. Det kan också finnas skäl varför man skulle vilja gå till ett annat ”socialkontor”. Det kan vara tidigare dåliga erfarenheter, att en granne arbetar där etc. Socialtjänstens arbete går i första hand ut på att ge hjälp och stöd till individer som behöver detta, och i vilken utsträckning detta lyckas speglar sig i antalet ingripanden som är nödvändiga.
Denna paragraf innehåller bestämmelser om ”att socialnämnden bör verka för att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp i hemmet får stöd och hjälp för att förändra sin situation”.
Det framgår av kartläggningar att det ser väldigt olika ut inom socialtjänsten ute i landet. Kunskapen, arbetssätt och utbud av möjligt stöd skiljer sig åt. Fortfarande är kvinnor på många håll hänvisade till eventuella systersjälar på orten och deras ideella engagemang. Problematiken är omfattande och kvinnorna och deras barn behöver ett starkt och ihålligt stöd för att klara att förändra sin situation. Männen behöver särskild hjälp för att förändra sitt beteende. Vi vet också att det finns ett inbyggt motstånd mot att se problemens omfattning.
Vi anser det därför befogat och nödvändigt att ordet bör byts ut mot skall.
Många socialsekreterare vill arbeta på ett annat sätt än vad man kan inom de strukturer man verkar. Ett skäl är att socialtjänsten liksom många andra samhällsinstitutioner drabbats av nedskärningar. Tid har blivit en bristvara, vilket är mycket illa när det gäller arbete med människor. Som på vilken annan arbetsplats som helst är ledningsfunktionen central. Man kanske dock kan säga att den är särskilt viktig här. Ledningens syn präglar klimatet, och anger tonen. Ett stödjande och mänskligt klimat råder på vissa socialkontor, medan andra uppfattas som mer strikta, kyliga och fördömande i sin hållning. Socialarbetarkåren hör till dem som har höga sjukskrivningstal och många erfarna socialsekreterare väljer att lämna yrket. En engagerad och positiv atmosfär bidrar till färre sjukskrivningar och bättre kontinuitet bland personalen.
|
Stockholm den 22 oktober 2002 |
|
|
Kerstin-Maria Stalin (mp) |
|
|
Helena Hillar Rosenqvist (mp) |
Ingegerd Saarinen (mp) |