Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att låta se över LSS och funktionshindrades rätt till dagverksamhet.
LSS-reformen har varit av avgörande betydelse för många människor. Det är en social reform som är här för att stanna, men som av nödvändighet ständigt måste justeras. Lagen reglerar vilka tre grupper som har rätt till särskilt stöd och särskild service. De är:
personer med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd,
personer med betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom, eller
personer med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande, om de är stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service.
Enligt lagstiftningen har personer i de två första grupperna rätt till daglig verksamhet enligt LSS, något som stärker personernas egenvärde och känsla av tillhörighet. Personer med psykiska funktionshinder har inte rätt till daglig verksamhet enligt LSS. Kommunerna har dock ett ansvar enligt 5 kap. 7 § socialtjänstlagen (2001:453) att medverka till en meningsfull sysselsättning för människor med funktionshinder.
De flesta kommuner betalar någon form av ersättning eller stimulansbidrag till den som deltar i daglig verksamhet. Trots detta är det idag många funktionshindrade som ej har möjlighet att delta i daglig verksamhet, då kommuner ej anser sig kunna prioritera verksamheten. Det är otillfredsställande och leder till stora orättvisor för en grupp medborgare, som redan har stora svårigheter. Regeringen bör i utvärdering av LSS särskilt uppmärksamma behovet av daglig verksamhet för personer med psykiska funktionshinder och av skillnader i rätten till dagverksamhet, beroende på var i landet man bor.
|
Stockholm den 22 oktober 2002 |
|
|
Håkan Juholt (s) |