Motion till riksdagen
2002/03:So341
av Margareta Andersson och Lena Ek (c)

Barn till föräldrar med problem


Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett uppdrag till Socialstyrelsen att skärpa tillsynen av den psykiatriska vården angående barn till psykiskt sjuka.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att satsa mer resurser för barn till föräldrar med problem.

Motivering

Dagens samhälle är hårt, särskilt om man är liten och ens föräldrar saknar förmåga att ta hand om en. Barn till föräldrar med psykiska sjukdomar, som sitter i fängelse, som har alkoholproblem eller är utsatta på annat sätt är idag osedda barn.

På flera ställen i landet bedrivs verksamhet för några av de här barnen. För barn som växer upp med föräldrar som har psykiska sjukdomar finns en verksamhet som kallas Källan och som startade i mitten av 90-talet i Stockholm. Nu finns den på ett trettiotal platser men den behövs i alla landsting och i alla kommuner. Barnen som finns med i verksamheten kommer via skolan och socialtjänsten men sällan eller aldrig via vuxenpsykiatrin som enligt lag har skyldighet att anmäla till sociala myndigheter om det finns barn i en familj där en förälder är intagen för psykiatrisk vård. Regeringen bör snarast ge Socialstyrelsen i uppdrag att skärpa tillsynen över den psykiatriska vården på detta område. Detta bör ges regeringen till känna.

Barn med en förälder som sitter i fängelse får ibland bära förälderns sociala straff. De vågar inte tala om var deras förälder finns, vågar inte ta hem kamrater m.m. För dem skulle en verksamhet där de får träffa andra barn i samma situation vara av stort värde.

Även vuxna anhöriga kan ha hjälp av en motsvarade verksamhet. Att känna sig totalt ensam om sin upplevelse är mycket påfrestande och kan leda till ytterligare slitningar i familjen.

Även familjer där en förälder har alkoholproblem är utsatta. I vissa behandlingsformer, t.ex. Anonyma Alkoholister, finns särskilda program för anhöriga, både barn och vuxna. Tyvärr erbjuds inte detta stöd till alla familjer och det innebär att många barn och vuxna får sociala svårigheter på grund av en förälders missbruk.

Samhället bör inom sina ramar för missbruksvård och kriminalvård avsätta särskilda resurser för att stödja de intagnas familjer särskilt för barnens skull. Detta bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 21 oktober 2002

Margareta Andersson (c)

Lena Ek (c)