Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till ändring av lagen om behandling av personuppgifter i socialtjänsten (2001:454) i enlighet med vad som anförs i motionen.
Där en verksamhet innebär att känsliga uppgifter om enskilda personer registreras är det viktigt att eftersträva att lagens bestämmelser blir detaljerade och preciserade. Gränserna för vilken behandling av personuppgifter som är tillåten skall i möjligaste mån anges i den av riksdagen stiftade lagen och inte tillkomma på andra sätt.
Det här blir inte mindre viktigt då det gäller socialtjänsten. Den är en mycket integritetskänslig verksamhet. Där förekommer mycket känsliga uppgifter om enskilda personers privatliv och ekonomiska och sociala svårigheter. Det är dessutom ett stort antal personer som har kontakt med socialtjänsten på ett sådant sätt att den använder känsliga personliga uppgifter som underlag för beslut av olika slag.
Det borde därför vara av särskilt stor vikt att den lagreglering som finns på detta speciella område är så detaljerad som möjligt. I ett tidigare riksdagsbeslut (1990/91:KU11) finns också en uttalad målsättning att sådana myndighetsregister där det finns ett stort antal registrerade och ett särskilt känsligt innehåll skall regleras särskilt i lag.
Men när lagen om behandling av personuppgifter i socialtjänsten tillkom 2001 gavs den i hög grad karaktär av ramlag. De fåtaliga bestämmelser i lagen som verkligen reglerar själva behandlingen av personuppgifter består, som Lagrådet också påpekade, närmast av undantag från sådana regler som gäller för det som faller under personuppgiftslagen. Bortsett från hänvisningar till annan lagstiftning går lagen i huvudsak ut på att regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, ges rätt att meddela föreskrifter. När det gäller mycket av det som har störst betydelse för integritetsskyddet säger den här lagen, som den nu ser ut, egentligen inte annat än att reglerna skall ges i förordningsform eller rent av såsom myndighetsföreskrifter. Enligt vår mening har lagen om behandling av personuppgifter i socialtjänsten nu en mycket olämplig utformning.
Frågan blir då om den ändring som föreslås i prop. 2002/03:36 är tillräcklig för att tillgodose kritiken och få bort karaktären av opreciserad ramlag med gummiparagrafer.
Propositionens förslag lämnar dock huvuddragen i lagen om behandling av personuppgifter i socialtjänsten oförändrade. Efter ett riksdagsbeslut från 2001 föreslår regeringen visserligen nu en precisering som den från början inte ville ha. Denna precisering gäller sammanställningar av uppgifter, och i den delen får lagen enligt förslaget mer av ett materiellt innehåll. Denna partiella reträtt från regeringens ursprungliga linje är alltså något som riksdagen åstadkommit.
Förändringen blir dock, så som förslaget i propositionen ser ut, inte tillräcklig för att den här lagen skall upphöra att ha karaktären av en mycket opreciserad ramlag, som överlåter åt regeringen eller åt myndigheter att bestämma vad som i själva verket skall gälla. Förändringen tillgodoser bara delvis den kritik som Lagrådet framförde vid lagens tillkomst.
Riksdagen bör begära att regeringen återkommer med förslag till en mer genomgripande lagändring, så att lagen om behandling av personuppgifter i socialtjänsten innehåller fler bestämmelser med materiellt innehåll, och så att karaktären av utpräglad ramlag försvinner. Det handlar då ofrånkomligen om en avvägning, där mer preciserade lagbestämmelser bör införas men där allt inte kan fastslås i lag för en verksamhet med så komplicerat innehåll som socialtjänsten har.
Men vid omarbetningen av lagtexten bör regeringens tidigare förkärlek för ramlagstiftning överges. Till ledning bör i stället tas det synsätt som Lagrådet uttryckte i samband med lagens tillkomst.
|
Stockholm den 5 februari 2003 |
|
|
Kerstin Heinemann (fp) |
|
|
Gabriel Romanus (fp) |
Marita Aronson (fp) |
|
Christer Winbäck (fp) |
Linnéa Darell (fp) |