Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till en nationell handlingsplan för rökavvänjning i enlighet med vad som anförs i motionen.
Att röka är en av de absolut största hälsoriskerna. Idag röker mer än var femte svensk och en fjärdedel av dessa kommer redan i medelåldern att dö på grund av sin rökning. Totalt kommer mer än en halv miljon rökare att dö i förtid om de inte slutar i tid. Har vi råd att inte hjälpa dem?
Vi vet idag att 115 000 människor i Sverige mellan 16 och 54 år röker varje dag. Vi vet också att 90 % av dem började röka som tonåringar. Och tyvärr vet vi också att hälften av dem som började röka som tonåringar kommer att dö i förtid av sin rökning. Det betyder ca 520 000 människor som idag är yngre än 55 år.
Vi vet också att de flesta inte dör en plötslig död. Sjukdomar i hjärta och blodkärl är absolut vanligast. Nästan vart tredje dödsfall i cancer orsakas av rökning. Dessa sjukdomar har ofta utdragna och plågsamma förlopp som pågår i många år med stort lidande för den sjuke och hans/hennes familj.
De allra flesta av rökarna i Sverige kommer de närmaste åren att som patient träffa en läkare, sköterska, tandläkare eller tandhygienist. Det betyder att personalen inom hälso- och sjukvården har stora möjligheter att rädda liv och hälsa på rökande patienter. Under ett års tid passerar uppskattningsvis 250 000 patienter som är bekymrade över sin rökning en vårdcentral eller ett sjukhus.
Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik (SBU) presenterade för några år sedan en rapport som granskade resultatet av olika metoder för att sluta röka. Den visade att rådgivning från läkare och sjukvårdspersonal är en både enkel och effektiv metod. Men sjukvården är idag inte särskilt bra på den här typen av enkel generell rådgivning till rökare. Mindre än hälften av patienterna fick frågan om de rökte vid sitt senaste läkarbesök och bara var fjärde hos tandläkare enligt en aktuell svensk enkät.
Svenska staten får in ca 8,5 miljarder kronor varje år i tobaksskatt (förutom moms på tobaksförsäljningen). Samtidigt satsar staten 10 miljoner kronor på tobaksförebyggande åtgärder, och landstingen anslog sammanlagt 15 miljoner kronor för att hjälpa människor att sluta röka.
För samhället är de rökrelaterade kostnaderna mycket stora. Av de svenskar som nu är yngre än 55 år kommer mer än en halv miljon att förlora många år av inkomst och kräva många års avancerad sjukvård, sjukskrivningar och förtida pensioner. 80 procent av alla hjärtinfarkter hos människor under 50 år orsakas av rökning. Var femte rökare drabbas av kronisk bronkit och kan inte andas på egen hand. Vart tredje dödsfall i cancer orsakas av rökning. Nio av tio som drabbas av förträngningar i benens blodkärl är rökare, eller före detta rökare.
Enligt en artikel i Vetenskap & Praxis uppskattas kostnaden per räddat år av liv med hjälp av rådgivning till 5 000–15 000 kronor. Varje räddat livsår med nikotinpreparat kostar 30 000 till 80 000 kronor. Detta kan t ex jämföras med kostnaden 150 000–200 000 kronor för behandling av högt blodtryck. Beloppen kan också jämföras med den vedertagna kostnaden för livsbefrämjande trafiksäkerhetsåtgärder. Den uppgår till 14 miljoner kronor per räddat liv. Och svenska staten satsar tillsammans med landstingen knappt 25 miljoner kronor för att hjälpa människor att sluta röka!
Få förebyggande åtgärder skulle bevisligen kunna rädda så många liv och spara så mycket lidande som just rådgivning och hjälp att sluta röka.
I England beräknas 120 000 dödsfall per år bero på rökningsrelaterade sjukdomar, vilket kostar det engelska samhället 20 miljoner SEK per år. Nu har Englands regering nyligen kommit ut med ett ”White Paper on Tobacco – Smoking kills” där man tillkännager att man satsar mer än 100 miljoner pund (ca 1,3 miljarder svenska kronor) de närmaste tre åren för att hjälpa den engelska befolkningen att sluta röka.
Det engelska ”Health Education Authority” presenterar riktlinjer och rekommendationer till alla som möter patienter i sjukvården att de rutinmässigt ska: 1) fråga patienten om han/hon är rökare; 2) råda rökaren att sluta; 3) erbjuda hjälp, råd och stöd och 4) följa upp hur det går. Dessutom fastslås att NRT, nikotinersättningsterapi, rutinmässigt ska rekommenderas till rökare som vill ha hjälp att sluta. Målet är att antalet rökare i England ska minska med minst 75 000 årligen genom den nationella strategin för rökavvänjning.
Några av de brittiska satsningarna:
Höjning av tobaksskatten.
Aktioner mot tobakssmuggling.
Utökad rådgivning till ett belopp motsvarande 700 miljoner svenska kronor.
Fri nikotinersättning till de mest utsatta grupperna.
Utökat samarbete mellan läkemedelsindustrin och apoteken.
600 miljoner svenska kronor på tre år satsas på en speciell hälsokampanj.
I Sverige satsar vi försiktigt med 90 extra miljoner fördelat på tre år samtidigt som vår nordiska granne satsar hela 100 miljoner per år i fem år. Detta har den norska regeringen beslutat under 2002. Målet är att halvera andelen rökare bland norska ungdomar fram till år 2006. Höjda cigarettpriser, licensiering av tobakshandlare och återkommande mediekampanjer med skrämmande innehåll blir de vapen som ska användas för att nå målet. Alltså satsar norska regeringen ca 500 kr per rökare, jämför med vår svenska satsning som är ca 70 kronor per rökare.
Det är stora skillnader mellan samhällsklasser vad det gäller rökningen. Rökning är nu dubbelt så vanligt bland arbetare som bland högre tjänstemän. Fler och fler välutbildade män slutar att röka, medan rökningen ökar kraftigt bland lågutbildade kvinnor. Allra mest röker kvinnor i norra Sverige och i Stockholm. Det är betydligt vanligare att kvinnor röker än att män gör det.
Tobaksbrukets negativa effekter påverkar även den svenska samhällsekonomin negativt.
Institutet för hälso- och sjuvårdsekonomi i Lund gjorde 1981 en beräkning av tobakens negativa effekter på ekonomin. Dessa siffror uppdaterades 1991 av Lars M. Ramström, forskningschef på Institutet för tobaksstudier.
Enligt dessa beräkningar slår tobakens hälsoskadliga effekter igenom i produktionen genom att ett stort antal arbetsdagar går förlorade. Människor i arbetsaktiv ålder tvingas sjukskriva sig till följd av rökrelaterade sjukdomar, många av dessa dör i arbetsför ålder och andra förtidspensioneras.
Bortfallet på grund av dödsfall och förtidspensioner motsvarar tillsammans 28 850 arbetsår och antalet sjukskrivningsdagar på grund av rökrelaterade sjukdomar motsvarar 9 miljoner sjukpenningdagar.
Sammanlagt, enligt detta sätt att räkna, minskade detta produktionsbortfall Sveriges bruttonationalprodukt (BNP) med 9,7 miljarder kronor 1991.
Dessutom drabbas det offentliga av de sjukvårdskostnader som orsakas av behandlingen av rökrelaterade sjukdomar. Dessa kostnader uppskattades till runt 1 miljard kronor 1991. Dessutom tillkommer kostnader för sjukpenning och förtidspensioner.
Bakom ”Sluta-röka-linjen” som startade för ett år sedan står Apoteket AB, Cancerfonden, Folkhälsoinstitutet och Hjärt-Lungfonden. Rökavvänjningskurser finns också att tillgå på en rad orter i landet.
Men det är inte tillräckligt. Det krävs ökade resurser både i form av tid och pengar. Sjukvården har idag varken tid eller resurser – och heller inte tillräcklig kunskap för att kunna bedriva en effektiv rökavvänjning, som rekommenderas i SBU-rapporten. Rapporten visar att en kort och strukturerad rådgivning från vårdpersonal till rökare är ett effektivt sätt att minska rökandet.
Flera vetenskapliga studier pekar på att en tydlig, konsekvent och personligt anpassad rådgivning är en kostnadseffektiv och framgångsrik metod för rökavvänjning. Sjukvården är idag inte tillräckligt bra på den här typen av generell rådgivning till rökare. Mindre än hälften av patienterna fick vid sitt senaste läkarbesök frågan om de rökte och bara var fjärde hos tandläkaren enligt en svensk enkät. En anledning är att det vanliga samtalet är en underskattad metod och att sjukvårdspersonalen inte tror på sin förmåga att kunna påverka. Tidsbrist är en annan orsak. Vad som krävs är tydliga riktlinjer, ändrade attityder och nya rutiner.
Regeringen bör ges i uppdrag att återkomma till riksdagen med en nationell handlingsplan för rökavvänjning.
|
Stockholm den 21 oktober 2002 |
|
|
Mikael Oscarsson (kd) |