Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att i hivpreventivt syfte avskaffa den s.k. bastuklubbslagen.
Receptet för en framgångsrik hivprevention är enkelt: målgruppsanpassa budskapet, lokalisera de arenor där hiv sprids och knyta ekonomiska resurser till var viruset finns. Idag har vi en situation som gör det nästintill omöjligt att dels lokalisera vissa av dessa arenor där män som har sex med män finns, dels ej kunna bedriva prevention på vissa kända arenor då detta skulle få till följd att dessa skulle få lov att stänga med hänvisning till rådande lagstiftning.
Vi kan notera att antalet nydiagnostiserade fall av hiv har ökat. Detta
bastuklubbslagen till trots.
Man kan ha moraliska aspekter på hur människor väljer att leva ut sina sexuella lustar. Men ur preventionssynpunkt är det kontraproduktivt att ha en lag som förbjuder de så kallade bastuklubbarna. Bastuklubbar är ställen som en del män – oavsett om de definierar sig som homosexuella, bisexuella eller något annat – besöker för att ha sex med andra män. I preventionsspråket definierar man dessa som män som har sex med män.
Nu ska man inte tro att de tillfälliga sexuella kontakterna har upphört bara för att man förbjudit bastuklubbarna. Män som har sex med män träffas ändå, men på andra ställen. Man träffas anonymt i parker, på videoklubbar (porrbiografer), på toaletter, på uteställen och i andra offentliga miljöer. Problemet med detta är att preventionsarbetet blir så mycket mer komplicerat då man inte har någon naturlig arena för ett direkt arbete med prevention. Som exempel kan nämnas att om myndigheterna upptäcker att det ligger använda kondomer på golvet i en porrbiograf så kan den bli stängd med hänvisning till förbudet mot bastuklubbar. Men vad säger en använd kondom egentligen? Den säger att någon har lagt sig vinn om att skydda sig och sin partner när han haft sex. Detta betyder att de hivpreventörer som verkar i Sverige, bland annat RFSL och Folkhälsoinstitutet, inte kan tillhandahålla kondomer och förmedla sina preventionsbudskap på videoklubbarna då de riskerar att stängas. Av erfarenheter från de flesta andra länder där bastuklubbar finns (det svenska förbudet är unikt inom hela EU och inom andra delar av världen) så kan man se aktiva och målgruppsanpassade preventionsinsatser på institutioner som bastuklubbar och videoklubbar. Man kan med lätthet konstatera att det svenska förbudet är kontraproduktivt.
Återigen, man må ha moraliska invändningar mot bastuklubbar och tillfälliga sexuella kontakter. Men vad som måste vara vägledande är att ha en lagstiftning som gör det möjligt att maximera effekten av en effektiv hivprevention. För oavsett moral så kommer män som har sex med män att träffas, och det är samhällets ansvar att se till att preventionsinsatserna blir så effektiva som möjligt. Att avskaffa förbudet mot bastuklubbar skulle hjälpa till att rädda liv.
Resultatet från den utredning som arbetat med frågan är entydigt. Bastuklubbslagen har idag ingen hivpreventiv effekt, vilket var syftet när denna lag stiftades. Mot bakgrund av detta och mot bakgrund av att lagen i dagens läge till och med förhindrar en effektiv hivprevention bör den avskaffas.
|
Stockholm den 18 oktober 2002 |
|
|
Anders Bengtsson (s) |
Hillevi Larsson (s) |