Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om uppmuntran till att familjecentraler bildas.
Förändringar av samhället har skapat nya villkor för föräldrar och barn vilket lett till att känslan av vilsenhet och osäkerhet ökat hos många barn. Psykosociala problem är en alltmer växande orsak till barns hälsoproblem.
Barn är beroende av vuxna. En stark och god kontakt mellan barnet och föräldrarna är en förutsättning för att barn ska må bra, också senare i livet. Ingenting kan vara mer avgörande för barnens framtid än att de ges trygghet och omvårdnad, att de fostras till harmoniska och ansvarskännande människor med livstro och tilltro till medmänniskorna. Föräldrar behöver i detta tillfälle att också stärka sin egen självkänsla som föräldrar och få stöd i sina föräldraroller.
En familjecentral är en mötesplats för barnfamiljer där det på ett och samma ställe finns tillgång till olika tjänster som har betydelse för barnens och därmed deras familjers hälsa och välbefinnande. Basen i familjecentralen är mödra- och barnhälsovården. Även kommunal kompetens som socialsekreterare och psykologer finns vid familjecentralerna liksom gärna verksamheter som öppen förskola, oavsett vilken regi de bedrivs i. När olika verksamheter samverkar för samma mål får familjerna bättre service, och resurser kan också på sikt sparas.
Till familjecentralen kan föräldrar gå med sina barn lika självklart som till förskolan eller biblioteket. De får träffa andra och får råd, tips och idéer. Det blir också enklare att be om råd innan små bekymmer hinner växa till stora problem.
Samverkan mellan kommuner och landsting öppnar därmed stora möjligheter till ett närmare och tryggare samarbete med och runt barnfamiljerna. Staten har i detta en strategisk roll. Genom berörda myndigheters försorg bör staten avsätta medel för att uppmuntra kommuners och landstings samverkan med familjecentraler. Frågan är av vital betydelse inte minst ur folkhälsosynvinkel. Om inte de uppväxande barnen mår bra riskerar folkhälsan att bli lidande på såväl kort som lång sikt.
|
Stockholm den 21 oktober 2002 |
|
|
Torsten Lindström (kd) |