Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vård i vistelsekommun.
Vem ska betala nödvändig omsorg för personer som fått bistånd beviljat till exempel hjälp i hemmet, när den biståndsbehövande ”sommarflyttar”? Förhållandet nu är att hemortskommunen beslutar om biståndsnivå, medan semesterkommunen/vistelsekommunen betalar och utför. Kostnaden blir lägre för hemortskommunen ju längre innevånaren vistas i en annan kommun.
Den gångna sommaren har varit kostsam för ett antal kommuner på grund av den vackra sommarvädret.
Många kustkommuner har vikande befolkningsunderlag och brottas med ansträngd ekonomi.
Ordinarie personal behöver semester och man har svårigheter att rekrytera semesterpersonal med de löner som idag betalas. Läget är allvarligt enligt äldreomsorgschefer och man bävar redan nu för kommande sommar.
Socialtjänstens vistelsebegrepp fungerar bra, utom när det gäller attraktiva semesterkommuner. I socialtjänstlagen regleras kommunens skyldighet när det gäller levnadsstandard och hur biståndet ska utformas.
När en person med varaktigt behov av omfattande vård- och omsorgsinsatser önskar flytta till en annan kommun får enligt SoL ansökan om bistånd ställas till inflyttningskommunen. Ansökan ska då behandlas som om den enskilde var bosatt där.
Idag är situationen så att en semesterkommun utan förvarning kan stå inför fullbordat faktum att omvårdnad måste ordnas direkt till en person som är beviljad dygnetruntstöd i sin hemortskommun.
I en del västsvenska kommuner har man denna sommar nyttjat möjligheten att ta betalt för utförd hemsjukvård, vilket inte är möjligt inom äldreomsorgen.
Individen skall kunna röra sig obehindrad mellan kommunerna och få rätt till det beslutade stödet där han eller hon vistas. Hemortskommunen och vistelsekommunen måste planera vistelsen ihop med de personer det berör, så att god vård kan ges även under vistelsen i semesterkommunen. Vistelsekommunen kan på ”entreprenad” från hemkommunen utföra biståndsinsats. Hemortskommunen betalar biståndsinsatsen.
Detta kan regleras genom frivilliga avtal kommunerna emellan.
Närliggande lagar som LSS och HSL, som hänvisar till landstingets ansvar, är tydliga i detta ansvar. Detta gäller även färdtjänst som utförs i annan kommun.
|
Stockholm den 22 oktober 2002 |
|
|
Rosita Runegrund (kd) |