Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om elöverkänslighet som sjukdom och växande samhällsproblem.
Elöverkänslighet är på väg att bli en folksjukdom. Enligt Socialstyrelsens beräkningar finns idag över 200 000 drabbade, varav ungefär en tiondel har svåra problem – och de blir hela tiden fler.
Ändå erkänns inte elöverkänslighet som den sjukdom det faktiskt handlar om för den som drabbas. Många tvingas flytta från sina hem på grund av de olika sjukdomssymtom strålning av olika slag leder till. Andra måste sluta sina arbeten och blir arbetslösa, långtidssjukskrivna eller förtidspensionerade. De växande problemen med elöverkänslighet är utan tvivel en del av förklaringen till den pågående ohälsoexplosionen. Elöverkänslighet leder till mycket mänskligt lidande, såväl hälsomässigt som socialt.
För att kunna vidta effektiva åtgärder för att hjälpa dem som drabbats av elöverkänslighet och förebygga en utveckling där ännu fler får problem måste samhället erkänna elöverkänslighet som den sjukdom och det stora samhällsproblem det faktiskt handlar om.
Hittills har regering och ansvariga myndigheter stått ganska handfallna inför de växande elöverkänslighetsproblemen såväl när det gäller forskning och förebyggande av elöverkänslighet som hjälp till de drabbade. Det är hög tid att ändra på detta.
Fristående forskare som arbetar med de här problemen har haft problem med att få medel till sin forskning. Det är viktigt att forskningen kring elöverkänslighet och dess orsaker ges ökade resurser, liksom till forskning om hur skador från den nya tekniken ska kunna undvikas.
Likaså bör försiktighetsprincipen gälla när det gäller utbyggnad av sändare för trådlös kommunikation. Antalet master bör minimeras. Kriterier för var master ska kunna placeras med hänsyn till de boende bör utarbetas för att det ska kunna finnas lågstrålande elektromagnetiska frizoner. När det gäller utbyggnaden av 3 G-nätet kan två viktiga principer kollidera, dels vikten av mobiltäckning överallt, dels hänsynen till dem som drabbas av elöverkänslighet, men då måste hälsoaspekterna väga tungt.
Eftersom de elöverkänsliga är drabbade av en sjukdom bör de också ha samma rätt till olika stöd som andra sjuka. Det gäller exempelvis bostadsanpassningsbidrag för att de som tvingas flytta ska få hjälp till ny bostad, liksom att elöverkänslighet ska godkännas som grund för arbetsskada.
|
Stockholm den 11 oktober 2002 |
|
|
Håkan Larsson (c) |
Birgitta Carlsson (c) |