Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om översyn av socialtjänstlagen.
Efter en skön och vacker sommar där många haft möjlighet att förlänga sin sommarvistelse i sin sommarbostad så har tyvärr också en tråkig baksida av detta kommit upp till debatt. Diskussionerna berör dem som på ett eller annat sätt har behov av och rätt att erhålla samhällsstöd i form av hemsjukvård eller annan socialtjänst. Det är en tråkig diskussion som har sin utgångspunkt i vilket ansvar sommarkommunen, alltså vistelsekommunen, har att verkställa beslut som är behovsprövade i annan kommun. Hjälp och stöd till den enskilde som är avgörande för att man, liksom övriga icke hjälpbehövande, skall kunna leva ett så normalt liv som möjligt men som naturligtvis ekonomiskt belastar den sommarkommun där man vistas. Ekvationen med både ökad efterfrågan utifrån samtidigt som den egna kommunens normala planering går in i sommarplanering går inte ihop varken personellt eller ekonomiskt.
Enligt socialtjänstlagens senaste ändringar (betänkande 1996/97:SOU 1994:80) 2 § svarar varje kommun för socialtjänsten inom sitt område, och enligt 3 § samma lag har kommunen det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver. Situationer har nu uppstått i flera kommuner, som är turistkommuner och oftast är mindre kommuner, att vistelsetider på 3–6 månader inte är ovanliga.
I det hårda ekonomiska läget som många kommuner befinner sig i, inte minst inom den sociala budgetramen, leder det till konflikter mellan resurser för den fast boende befolkningen och sommarboende. Detta är mycket olyckligt. Det är viktigt att människor ges bästa möjliga förutsättningar och villkor att leva ett så normalt och rikt liv som möjligt även vad avser sommarvistelser och ferieverksamheter. Vår uppgift är att ge människor lika förutsättningar, och visst ska det vara en självklarhet för en person som har behov av vård och omsorg att få möjlighet till rekreation på annan ort.
Dock måste det anses orimligt att en kommuns behovsprövning får genomslag i en annan kommuns budget, vilket är aktuellt när det gäller långa sommarvistelser som kan röra sig om flera månader. Det är också tveksamt om lagstiftaren räknade med denna form av livsstilsförändring som har skett de senare åren och som kommer att bli än mer aktuellt framöver. Därför behöver socialtjänstlagen ses över och omarbetas i syfte att den behovsprövande kommunen också ansvarar för kostnaderna oberoende av vistelseort.
|
Stockholm den 14 oktober 2002 |
|
|
Åsa Torstensson (c) |