Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att under avsnittet 5, målområde 1, Delaktighet och inflytande, bör skrivas in att tillgång till koloniträdgårdar positivt kan bidra till propositionens mål om delaktighet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att under avsnittet 5, målområde 5, Sunda och säkra miljöer, bör ingå koloniernas betydelse för målet om gröna och återhämtande miljöer på nära håll.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att under avsnittet 5, målområde 9, Ökad fysisk aktivitet, även trädgårdsodling bör finnas med bland de uppräknade fysiska aktiviteterna på allemansrättslig grund.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att under avsnittet 5, målområde 10, Goda matvanor, bör betonas vikten av tillkomsten av fler koloniområden för att fler skall få möjlighet att odla.
Att odla eller bara vistas i en trädgård har flera positiva effekter på hälsa och välbefinnande. Sådana samband har på senare tid belagts i ett flertal forskningsarbeten och undersökningar. Trädgårdarna ger oss frisk luft, lagom motion, sunda och miljövänliga kosttillskott och ett levande intresse att dela med andra, över alla gränser mellan generationer och kulturella identiteter. Detta har stor betydelse för många medborgares hälsa, större än de flesta kanske anar. I sitt beslut om proposition 2002/03:35 Mål för folkhälsan, bör riksdagen därför beakta trädgårdarnas och trädgårdsodlingens betydelse för uppfyllandet av flera av de mål som regeringen har formulerat.
Något mer än hälften av befolkningen bor i småhus och har därmed nästan alltid tillgång till en trädgård. Men även bland alla dem som bor i flerbostadshus och som till mycket stor del inte har någon trädgård är det mycket vanligt att man har intresse för odling och trädgård. Många skulle vilja ha bättre odlingsmöjligheter än de som erbjuds på fönsterbrädor och balkonger.
Med ökad tillgång på koloniträdgårdar skulle man kunna tillgodose många önskemål på ett sätt som är ekonomiskt överkomligt för de flesta. Riksdagen har vid flera tillfällen noterat koloniträdgårdarnas betydelse för människors hälsa och rekreation och vikten av att människor i våra tätorter ges möjlighet att på sin fritid bedriva odling. Så sent som i riksdagsdebatten den 5 juni 2002 instämde socialutskottets föredragande i att betydelsen av koloniträdgårdar och lokal odling måste beaktas vad gäller folkhälsan.
Av proposition 2002/03:35 Mål för folkhälsan går det emellertid inte att utläsa att trädgårdar och trädgårdsodling har någon uttalad betydelse för folkhälsan. Regeringens förslag till en sektorsövergripande målstruktur för det samlade folkhälsoarbetet är i huvudsak ändamålsenlig, men i flera av de elva utpekade målområdena (enligt avsnitt 4.1 och 5.1–5.11 i propositionen) borde trädgårdarnas och trädgårdsodlingens betydelse ha lyfts fram.
Under målområde 1 noteras att delaktighet och inflytande i samhället är en av de mest grundläggande förutsättningarna för folkhälsan. Alla som har kännedom om koloniträdgårdsrörelsen vet att det gemensamma förvaltningsansvaret och den sociala gemenskapen på ett koloniområde kan ha utomordentligt positiva effekter på alla dessa ”politikområden”, effekter som säkert också har stor betydelse för människors hälsa och välbefinnande. Nationella folkhälsokommittén har i sitt slutbetänkande noterat att kolonilotter kan skapa social gemenskap i närområdet. Det bör uppmärksammas även i riksdagens behandling av den nu aktuella propositionen.
Under målområde 5, Sunda och säkra miljöer och produkter, anförs att framtida insatser bland annat skall utgå från de beslutade miljökvalitetsmålen. God bebyggd miljö är ett av dessa mål. I den nu aktuella propositionen noterar regeringen att vistelse i parker och grönområden är en viktig del av människornas rekreation och beskriver betydelsen av att ha tillgång till en grön omgivning i det egna bostadsområdet. Vidare refereras undersökningar som visar att ”boende i småhus har en tämligen god försörjning av återhämtande miljöer på nära håll”, medan ”enbart hälften av de boende i flerfamiljshus använder sig av gemensamma grönområden i anslutning till boendet.”
Det är viktigt att även de privata trädgårdarna och koloniområdena lyfts fram i detta sammanhang. De utgör sammantaget mer än 30 % av tätorternas yta och måste rimligen vara en utomordentligt viktig del av de gröna och återhämtande miljöerna på nära håll. I andra sammanhang, till exempel i direktiven till den nu påbörjade översynen av plan- och bygglagstiftningen, framhåller regeringen att tillgång till egen koloni- eller odlingslott är exempel på insatser som främjar god folkhälsa, jämställdhet, integration m m. Enligt vår mening bör detta även ha en naturlig plats i en proposition om folkhälsan. Nationella folkhälsokommittén talade klartext i sitt slutbetänkande Hälsa på lika villkor när den formulerade en utmaning till kommunerna att ”öka möjligheten att odla själv”.
Trädgårdsodlingens betydelse för folkhälsan bör även lyftas fram i propositionens målområde 5, Ökad fysisk aktivitet. Här nämns allehanda friluftsaktiviteter som utövas på allemansrättslig grund, men inte trädgårdsodling, trots att den näst efter promenader är den allra vanligaste fritidsaktiviteten utomhus. Det är inte bara så att väldigt många – ca 70 % av den vuxna befolkningen – ägnar sig åt trädgårdsodling utan det har också stor betydelse att de gör det så ofta: 40 % av den vuxna befolkningen uppger att det sker oftare än 20 gånger per år. Det torde inte heller finnas någon annan friluftsaktivitet, bortsett från promenader, som har så stor spridning i olika samhällsgrupper. Värdet av den fysiska aktivitet som trädgårdsodlingen ger kan knappast överskattas. Nationella folkhälsokommittén nämner i sitt slutbetänkande att många som har tillgång till en trädgård är utomhus och rör sig mer än man förmodligen hade gjort annars.
Goda matvanor (målområde 10) främjas utan tvekan också av att man själv i sin trädgård kan odla frukt och bär, grönsaker, rotfrukter och kryddörter. Dessa produkter av hushållens fritidsodling motsvarar ungefär en tiondel av deras konsumtion av vegetabilier. Fritidsodlarna har inte tillgång till de giftigare bekämpningsmedel som används i yrkesodlingen och är ofta inte alls benägna att bespruta sådant som de själva ska konsumera. De vänjer sig vid att ha tillgång till nyttiga trädgårdsprodukter vilket också kan antas inverka på deras inköpsvanor.
Som vi tidigare har fört fram i flera sammanhang finns det således – utöver andra gynnsamma samhällseffekter som till exempel i miljöhänseende – mycket goda folkhälsoskäl för att på olika sätt främja trädgårdsodlingen som fritidssysselsättning. Dess omfattning och betydelse gör det utan tvekan motiverat att i klartext beskriva dess värde i riksdagens beslut om målen för folkhälsan. Det finns en mycket stor potential i att bättre utnyttja den stora areal som de privata trädgårdarna upptar och det finns all anledning att stödja tillkomsten av fler koloniområden för att fler ska få möjlighet att odla. Bäst av allt är att det finns ett brett folkligt intresse för trädgårdsodling bland befolkningen. Till skillnad från en del andra angelägna insatser för folkhälsan är det således här inte fråga om att med förbud eller påtryckningar ändra på etablerad livsstil utan bara att med enkla åtgärder bättre tillgodose det breda folkliga intresse som redan finns.
|
Stockholm den 22 januari 2003 |
|
|
Ronny Olander (s) |
Siw Wittgren-Ahl (s) |