Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om de utmaningar Nationella folkhälsokommittén formulerat.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett lagförslag om förbud mot kvarvarande tobaksreklam.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett långsiktigt säkerställande av adekvata resurser för tobakspreventivt arbete på alla nivåer.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av snusforskning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett strukturerat förberedelsearbete för att nå målet om rökfria serveringslokaler till januari 2004.
1 Yrkande 2 hänvisat till KU.
Tobaksbruket har generellt sett minskat under de senaste årtiondena. En kontinuerlig minskning av rökningen har dock avstannat senaste åren, och fortfarande finns mer än en miljon dagligrökare i riket. Vid fortsatt rökning kommer hälften av dem att dö i förtid, hälften av dessa kommer att förlora 20–25 år av sitt liv. Minst 7 000 svenskar dör i förtid varje år i rökrelaterad sjukdom. Samtidigt vill två av tre rökare sluta röka, hälften av dem säger sig vilja ha hjälp att komma ur sitt nikotinberoende – men tillgången på sådan hjälp är långt ifrån tillfredsställande i hälso- och sjukvården.
Bland gravida kvinnor har rökvanorna minskat markant, mycket p.g.a. medveten och skicklig satsning inom mödrahälsovården. Fortfarande röker dock 12 % av kvinnorna när de kommer till MVC och endast hälften av dem lyckas sluta. Arbetet med att även få papporna rökfria har varit framgångsrikt, men 1999 var det fortfarande 14 % som rökte under barnets första månader.
Rökvanorna bland 16-åringar har de senaste åren varit tämligen stationära: 34% av flickorna och 25 % av pojkarna i årskurs 9 år 2002 säger sig röka. Pojkarna är totalt större nikotinanvändare än flickor genom sitt uttalade snusbruk. Pojkars snusande har sedan 1997 ökat från 21 till 25 % 2002, bland flickor är motsvarande siffror 3 och 5 %. Fortfarande anger dessa 16-åringar att ett av de vanligaste sätten att komma åt tobaksprodukter är att köpa dem själv, trots den lagstadgade 18-årsgränsen för försäljning.
Marknadsföringen av snus har intensifierats, på senare tid särskilt som rökavvänjningsmedel. Det finns dock ingen vetenskaplig dokumentation för snusets effekt i detta avseende. Ur medicinsk synpunkt finns inga rationella skäl att föredra snus framför befintliga nikotinläkemedel. Kunskapen om snusets långsiktiga effekter på hälsan är otillräckligt kända. Med hänsyn till tillverkarens globala ambitioner är det ett nationellt ansvar att sådana studier möjliggörs med det snaraste.
Dokumentationen över den skadliga effekten av passiv rökning har ökat markant under senaste decenniet, bl.a. genom svenska undersökningar. Rökning under graviditet ökar risken för plötslig spädbarnsdöd. Mammans rökning under graviditet eller under spädbarnstiden ökar barnets risk att få astma med 60 %. Risken för hjärt-kärlsjukdom och lungcancer ökar med omkring 30 % hos icke-rökare som lever ihop med rökare. Trettio minuters vistelse i rökig miljö räcker för att minska blodflödet i hjärtat hos en icke-rökare. Av den svenska befolkningen uppger sig 10 % vara dagligen exponerad för tobaksrök.
Bland restaurangpersonal är denna siffra så hög som 32 %. Regeringens mål är att rökfria serveringslokaler ska vara en realitet i januari 2004. Detta är ur arbetsmiljösynpunkt ett minimikrav. Utan intensifierad opinionsbildning och ett strukturerat och stödjande förberedelsearbete, baserat på lagstiftning, kommer dock inte målet att kunna uppnås.
Nationella folkhälsokommittén har sett tobaksområdet som ett av de mest angelägna att angripa. Bland ett stort antal nationella folkhälsomål har kommittén föreslagit följande mål på tobaksområdet:
En tobaksfri livsstart från år 2010.
En halvering till år 2010 av antalet ungdomar under 18 år som börjar röka eller snusa.
En halvering till år 2010 av andelen rökare bland de grupper som röker mest.
Ingen skall utan eget val utsättas för rök i sin omgivning.
Kommittén har också preciserat ett antal ”utmaningar” till aktörer på olika nivåer som ett sätt att peka på behovet av ett brett, konsekvent och kontinuerligt tobakspreventivt arbete för att nå de föreslagna målen. Ingen komponent i strategin ersätter den andra. Rökfria miljöer är stödjande miljöer. Inget motsatsförhållande finns mellan strävan att få ungdomar att inte börja röka och satsning på stöd för den som vill sluta. Det är dokumenterat att även fleråriga och väl genomförda program som huvudsakligen riktar sig mot barn och unga har en mycket marginell effekt på tobaksvanorna. Om inte vuxenvärlden tar sitt ansvar och minskar sina rökvanor kan vi inte förvänta oss ”underverk” i det förebyggande arbetet bland barn och ungdom.
Bland utmaningarna märks:
Till nationella aktörer
Tobakslagen bör skärpas avseende rökning i serveringslokaler och avseende licensiering av tobakshandeln.
Statens folkhälsoinstitut bör ges uppdrag att samordna det nationella och lokala tobaksarbetet.
Skolverket bör verka för att förbättra skolans ANT-undervisning.
Till landstingen
Ökad satsning på mödra- och barnhälsovården.
Ökat ansvar för rökslutarstöd.
En helt rökfri hälso- och sjukvårdsverksamhet.
Integrera tobaksprevention med annat folkhälsoarbete.
Till kommunerna
Förbättra information och undervisning kring tobak i skolan.
En helt rökfri barn-, ungdoms- och vårdverksamhet.
Till fackliga organisationer och invandrarorganisationer.
Satsa på rökslutaraktiviteter för medlemmarna.
Till arbetsgivare
Erbjud anställda olika former av rökslutarstöd.
Den hösten 2002 aviserade folkhälsopropositionen bör snarast följas upp med preciserade mål inom tobaksområdet.
Nationella folkhälsokommittén uttalade sig inte om tobaksreklam. Detta har sin förklaring i att det vid den aktuella tidpunkten förelåg ett EU-direktiv om förbud mot direkt och indirekt tobaksreklam och sponsring med tobakspengar. Hösten 2000 underkändes dock detta direktiv av EG-domstolen. Ett nytt förslag från kommissionen tycks bli mycket urlakat, varför ett nytt nationellt initiativ torde behövas för att åstadkomma ett förbud mot all marknadsföring av tobaksvanor.
Kommittén pekar slutligen på en avgörande faktor för att de nationella målen ska nås: att adekvata resurser ställs till förfogande för de insatser som behövs. Regeringen har i budget aviserat 30 miljoner kronor per år i tre år med början 2002 för detta arbete som ska ledas från Statens folkhälsoinstitut. Detta är en bra början, men två saker förtjänar att påpekas. Det är viktigt att Statens folkhälsoinstituts ansvar för ett sammanhållet tobakspreventivt arbete upprätthålls under perioden 2002–2004 så att intresset inte enbart fokuseras på uppdraget att leda ”projektarbetet” med den nationella tidsbegränsade satsningen. Det är också viktigt att påverka synsättet kring sådana medel och principiellt diskutera och besluta om hur hälsofrämjande och förebyggande arbete ska finansieras. Tobakspreventivt arbete torde vara en av de mest kostnadseffektiva verksamheter som vi kan investera i.
|
Stockholm den 18 oktober 2002 |
|
|
Annelie Enochson (kd) |