Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en framtidsinriktad kartläggning av hur äldre människor lever samt hur systemen möjliggör aktivt åldrande och självbestämmande.
Antalet äldre i befolkningen förväntas öka kraftigt under kommande decennier. Detta kommer att medföra en ökning av de samlade vård- och omsorgsbehoven. Detta gäller särskilt om inte ökade ansträngningar görs för att förbättra hälsan, satsa på det friska. Utvecklingen har till följd av det mycket kärva ekonomiska läget i kommuner och landsting under 90-talet alltmer kommit att fokusera på vård och biståndsbedömd verksamhet och allt mindre mäktat med att utveckla förebyggande insatser. Socialstyrelsens uppföljningar av försöksverksamhet med uppsökande arbete bland äldre visar att en framgångsrik verksamhet inom detta område kan fördröja och förhindra uppkomsten av sjukdom och ohälsa, vilket inte minst är oerhört värdefullt ur den enskildes perspektiv. I många fall förekommer dock uppsökande verksamhet först i gruppen äldre 75–80 år. Om detta istället kunde genomföras tidigare, skulle planeringen för ett aktivt åldrande underlättas.
Äldreberedningen visar i sitt diskussionsbetänkande SENIOR 2005, vikten av att regering och riksdag bidrar till att skapa strukturella förutsättningar för att ta till vara erfarenheterna från det omfattande arbetet med uppsökande verksamhet och anhörigstöd. Dessa förslag måste sikta till att stödja olika aktörer att planera för mångfald, de måste genomsyras av ett tydligt underifrånperspektiv. Förslag i dessa delar förutsätts föreläggas riksdagen.
En tydligare inriktning mot planering för aktivt åldrande ska självfallet sikta till att öka självbestämmandet även på äldre dar. Det handlar inte om att samhället ”tar över” ansvar från enskilda utan om att i det man gör skapa möjligheter för aktivt åldrande. Det förutsätter medvetenhet, nytänkande och ökad kunskap om hur äldre lever. Statliga myndigheter, kommuner och landsting, liksom en lång rad andra aktörer, kommer att beröras av frågor om åldrande och ett aktivt vardagsliv. Här krävs således även ett utvecklingsarbete och byggande av partnerskap för att så långt möjligt sträva efter lika villkor för aktivt åldrande. För att ta fram ett bättre underlag för hela detta arbete bör en framtidsinriktad kartläggning göras av hur äldre människor lever, men också av hur dagens system hindrar eller möjliggör aktivt åldrande. Samverkan med pensionärsorganisationerna är här självklart av stort värde.
|
Stockholm den 16 oktober 2002 |
|
|
Kerstin Lundgren (c) |