Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om sprutbytesprogrammen i Lund och Malmö.
Sedan år 1987 har narkotikamissbrukare kunnat komma till sjukhusen i Lund och Malmö för att få rena sprutor. Dessa program startades på försök sedan Världshälsoorganisationen, WHO, rekommenderat detta som ett led i kampen mot hiv-smitta.
Omkring 1 100 narkomaner byter sprutor i Malmö årligen. Mellan 50 och 60 personer besöker dagligen mottagningen på universitetssjukhuset, även från andra delar av landet, bl.a. Västsverige.
De missbrukare som söker sig till sjukhusen i Lund och Malmö skrivs in efter särskilda regler. De vaccineras också mot gulsot, och var tredje månad gör de ett obligatoriskt hivtest. Preventivmedel erbjuds missbrukarna, och de får träffa sjuksköterska, läkare, kurator eller barnmorska om de behöver. Ett patientkort upprättas med deras historia, vilket ger god inblick i hur och varför deras missbruk har utvecklats och hur de lever och försörjer sig. Det sista är inte minst viktigt. I motsats till narkotikasituationen i andra städer har sprutbytesprogrammen i Malmö och Lund inneburit goda kunskaper om hur många narkotikamissbrukarna är och hur gruppen förändrats över tid.
Programmen har kritiserats hårt för att de skulle strida mot svensk narkotikapolitik och för att det inte finns tillräckligt med vetenskapliga belägg för att sprutbytena verkligen motverkar spridning av hiv, hepatit och andra sjukdomar. De läkare, sjuksköterskor och kuratorer som är engagerade i programmen har rakt motsatt uppfattning. De är övertygade om att sjukdomsspridningen hålls nere i Malmö–Lund-området jämfört med andra svenska storstadsområden bl.a. med hjälp av sprutbytesprogrammet.
Socialstyrelsen har utvärderat verksamheten och föreslagit antingen en lag som förbjuder sprutbyte eller en fortsättning där projektet övergår i reguljär verksamhet.
Narkotikan finns i vårt samhälle, det vet vi. Sprutbytesprogrammen har bidragit till att narkotikasituationen i södra Skåne blivit överskådlig på ett sätt som annars inte varit möjligt att åstadkomma. Om dessa program förbjuds förlorar vi 15 års erfarenhet av narkotikamissbrukarnas livssituation och den kunskap det givit om hur man kan arbeta drogförebyggande.
Därför vill vi att regeringen och dess narkotikasamordnare verkar för att sprutbytesverksamheten på sjukhusen i Lund och Malmö övergår från tillfällig till reguljär verksamhet.
|
Stockholm den 16 oktober 2002 |
|
|
Morgan Johansson (s) |
|
|
Bo Bernhardsson (s) |
Anita Jönsson (s) |
|
Ronny Olander (s) |