Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tandvårdstaxan.
Tandvårdsreformen 1999 har lett till stora förbättringar för många med eftersatt tandvårdsbehov. Speciellt gäller det äldre och funktionshindrade som fått möjlighet till subventionerad bastandvård och hembesök av tandläkare och tandhygienist. Men fortfarande är det många som inte anser sig ha råd att låta en tandläkare undersöka sina tänder. De stigande priserna för tandvård är ett stort och allvarligt problem.
När reformen genomfördes var förhoppningen att fri prissättning skulle leda till högre konkurrens mellan tandläkarna och ge lägre priser för patienten. Men konkurrensen inom tandvårdssektorn är låg. Den fria prissättningen har därför bara lett till att tandvårdspriserna ökat och att tandvårdsstödet ätits upp av höjda priser.
Effekterna av tandvårdsreformen har kostnadsmässigt missgynnat vårdtagarna eftersom det är svårt för den enskilde att göra prisjämförelser och därmed också svårt att skaffa sig en överblick över olika alternativ. Dessutom har det visat sig att människors benägenhet att byta tandläkare är låg. Man går gärna till den tandläkare man känner sig trygg med, oavsett om det är dyrare än andra alternativ.
Det är inte acceptabelt att det råder stora prisskillnader mellan olika tandvårdsgivare. En översyn av taxesystemet inom tandvården är därför nödvändig.
|
Stockholm den 15 oktober 2002 |
|
|
Anita Jönsson (s) |
Bo Bernhardsson (s) |