Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa statlig reglering (legitimation) av socionomyrket.
Socionomernas fackliga organisationer har under många år stridigt för en statlig reglering av socionomyrket. Det är kvalitetssäkring som är och har varit det bärande argumentet för detta krav.
I takt med att samhället har förändrats har också de psykosociala arbetsmetoderna förändrats både till innehåll och organisation. Det är idag vanligt att socionomer ”öppnar eget” i ungefär samma verksamhetsormråden som psykologer. Socialt arbete per entreprenad är en annan ny inriktning som innebär att socialförvaltningar upphandlar till exempel utredningstjänster av frilansande socionomer.
Klientsäkerhet är det centrala argumentet för införande av legitimation. Socionomerna använder sig själva som ”arbetsredskap” i situationer som innebär myndighetsutövning. Den enskilde klienten är mer eller mindre i beroendeställning. Socionomens agerande – eller brist på agerande – har en avgörande inverkan på den enskildes liv, hälsa och livskvalitet.
Inom sjukvården finns en helt annan tradition av kvalitetssäkring. Den nivå av internkontroll som anses tillräcklig inom socialtjänsten skulle aldrig accepteras på ett sjukhus. Ingen ifrågasätter heller vikten av sjuksköterskors och psykologers legitimationer.
Förutom klientsäkerhet finns ytterligare aspekter, varför en statlig reglering av socionomyrket vore lämplig. Av tradition är det fler kvinnor än män som utbildar sig till socionomer. Trots högskoleutbildning är löneläget lågt och statusen likaså. Det sociala arbetet behöver metodutvecklas och forskas kring. Både klientgruppen och socionomerna skulle vinna på en statushöjning av yrket.
|
Stockholm den 18 oktober 2002 |
|
|
Ulla Wester (s) |