Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av fler vårdplatser inom kommunernas särskilda boendeformer för äldre.
Redan för ca två år sedan sammanställdes rapporten Rättssäkerheten inom äldreomsorgen av Socialstyrelsen och länsstyrelserna. Den undersökning som gjordes var ett led i tillsynen av rättssäkerheten inom äldreomsorgen, och här framgick bl.a. att de äldres boendesituation är oacceptabel. Hälften av landets kommuner förmådde vid denna tidpunkt inte att tillhandahålla den plats i särskilt boende som redan beviljats genom ett s.k. biståndsbeslut. I början av förra året befann sig ca 2 800 äldre i landet i denna svåra kösituation. Ytterligare ca 2 000 äldre hade fått sina ansökningar avslagna trots att de i själva verket bedömdes vara i behov av särskilt boende. Denna situation måste ses som djupt otillfredsställande med tanke på att de nära 5 000 äldre som då väntade på plats i särskilt boende också bedömts ha mycket omfattande vårdbehov. Ingenting tyder på att den situation rapporten beskriver för cirka två år sedan förändrats i positiv riktning sedan dess.
Från regeringens sida har det aviserats en uppföljning för att belysa hur de äldres situation förändrats när det gäller uppfyllda biståndsbeslut och tillgången på boende och vårdplatser i kommunerna. Någon sådan uppföljning har inte presenterats. Antalet sjukvårdsplatser i Sverige har mer än halverats sedan slutet av 80-talet. Minskningen av landstingsvårdens sjukhusplatser har inte ersatts av en utbyggnad av kommunernas särskilda boendeformer i en omfattning som motsvarat behoven. Följderna av dessa kraftiga neddragningar tydliggörs av den relaterade undersökningen och såväl Socialstyrelsen som länsstyrelserna anser att de äldres boendesituation är oacceptabel.
Att tillgodose behovet av en värdig vård och omsorg om de äldre är en samhällsstrategisk fråga av stor vikt. Även om äldres hälsa förbättras och de friska åren blir fler kommer behovet av särskilda boendeformer med god vård och omsorg att vara fortsatt stort när antalet äldre ökar de närmaste årtiondena. Många äldre människor känner idag en förklarlig oro inför framtiden och en situation med bestående, eller till och med ännu allvarligare, brist på platser i kommunernas särskilda boende. Kommunerna är enligt lag förpliktade att inrätta särskilda boendeformer för service och stöd till äldre personer som har behov av det. Kommunerna har dock uppenbara svårigheter att leva upp till sin planeringsskyldighet enligt socialtjänstlagen på grund av brist på resurser. Ingen kommun torde förvägra sina äldre en plats i särskilt boende på grund av bristande förståelse för situationen eller på grund av låg ambitionsnivå. Det verkliga hindret ligger i den ekonomiska verkligheten.
Vi kristdemokrater angav redan 1998 en plan för att skapa nya vårdplatser i hela landet under en tioårsperiod. Vi har sedan dess i våra budgetalternativ anvisat avsevärt större anslag till kommunsektorn än vad regeringen föreslagit. De nya platserna behöver tillkomma inom landstingsvården men också i kommunernas särskilda boendeformer. Det kan handla om ålderdomshem, sjukhem, gruppboenden och korttids- eller växelvårdsplatser.
Det är vår uppfattning att regeringen förhåller sig allför passiv till den alarmerande platsbristen inom kommunernas äldreomsorg och att det främst är en fråga om ökade resurser till kommunsektorn för att tillgodose behoven.
|
Stockholm den 17 oktober 2002 |
|
|
Sven Brus (kd) |