Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att även kvinnor skall vara forskningsobjekt i vetenskapen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökad forskning och kunskap om kvinnors symtom och sjukdomsbild.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om könsspecifik information på läkemedel.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om genusperspektiv på klinisk läkemedelsprövning och analys.
Ofta kommer kvinnors egen hälsa långt ned på deras egen prioriteringslista. Läkare kan vittna om att kvinnor kommer till läkare med sjukdomar och symtom på sjukdomar för sent – ibland med för tidig död som följd.
Till sammanhanget hör också att en man oftast är forskningsobjektet i vetenskapen. Diagnoser utgår alltså från forskningsresultat som har en mans anatomi som underlag.
Statistiskt sett söker kvinnor vård oftare än vad män gör. Detta faktum har slarvigt tolkats som att kvinnor i mindre utsträckning uthärdar smärta och behandling. Den verkliga och enkla orsaken kan i stället vara att kvinnor i mindre utsträckning får rätt hjälp när de uppsöker vården.
Men ökad kunskap hos kvinnorna själva, hos vårdande personal och inslag av rubricerade problem i utbildning av personal på alla nivåer, kan många sjukdomar förebyggas och svårare sjukdomstillstånd undvikas.
Kvinnors och mäns hälsa får och kan inte isoleras från rådande familjestruktur eftersom man måste se den ur ett socialt perspektiv. Sjukdomsskillnader mellan kvinnor och män visar b.la. att kvinnor upplever sjukdomar starkare och att de söker läkarhjälp oftare än vad män gör.
Vård på lika villkor bör utgå från det befintliga behovet. Det är inte enbart vårdbehovet som styr utnyttjandet utan även andra faktorer som ekonomi och utbildning. Kunskaper och attityder kan också påverka efterfrågan på både individ-, grupp- och befolkningsnivå. Utnyttjandet påverkas även av hur lätt- eller svårtillgänglig vården är för patienterna. Utbudet är också en variabel. Utbudet i sin tur styrs av hur stora resurser som avsätts och hur de fördelas.
Män tenderar att gå till specialistmottagningar på sjukhus medan kvinnor ofta går hos husläkare. Kvinnor har alltså ett större öppet vårdutnyttjande än män. Faktorer som kan förklara detta är livslängden och vård till följd av kvinnors reproduktiva funktioner. Könsroller och olika livsvillkor kan vara andra faktorer.
Läkares avsaknad av könsspecifik kunskap, bemötande och behandling påverkar hälso- och sjukvårdens möjligheter att prestera goda resultat. Det är inte tillfredsställande att kvinnor blir behandlade efter en manlig norm.
Kvinnor och män skall inte alltid ha samma vård för att få likvärdig vård. Det är dock viktigt att när vården utformas olika för kvinnor och män måste detta ha sin grund i kunskaper om kvinnors och mäns olika sjukdomsbilder och olika behov. Den kunskapen saknas fortfarande på många områden. Kvinnors symtombild stämmer ibland inte med sjukvårdens kunskaper, vilka ofta utgår från mäns symtom. Kunskaperna inom sjukvården om kvinnors symtom och sjukdomsbilder måste öka.
Beskrivningar med underlag för olika doser medicin till kvinnor och män är få, och endast några få läkemedel rekommenderar doseringen relaterat till kroppsvikt eller kroppsvolym. Mycket sällan förekommer information om hurvida kvinnor och män har samma eller olika förmåga att tillgodogöra sig läkemedlet. Det saknas alltså könsspecifik information om vad som utgör optimal läkemedelsbehandling vid olika tillstånd. Önskvärt är att både kvinnor och män skall inkluderas i klinisk läkemedelsprövning och resultaten analyseras könsspecifikt.
Det finns kvinnor som sökt vård och hjälp som blivit läkemedelsberoende trots att de bett om en annan typ av behandling. Det är i stor utsträckning socialt utsatta kvinnor som allt oftare får sömnmedel- och lugnande medel i brist på andra mer adekvata insatser. Vanligast sker det i kontakt med en manlig läkare som på grund av svårigheter att hantera känslor lämnar ut ett recept som universalåtgärd till patienten. Det finns uppenbarligen mycket att göra beträffande läkarnas bemötande av kvinnliga patienter i sjukvården.
Nu måste det till krafttag för att utforma bästa tänkbara vård åt både kvinnor och män. Rättvisa och jämställdhet skall skapas så långt det är möjligt – trots att livet i grunden är varken rättvist eller jämlikt.
|
Stockholm den 18 oktober 2002 |
|
|
Catharina Elmsäter-Svärd (m) |