Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det behövs både metodutveckling, individuella vårdplaner och en bättre uppföljning av dokumentationen för dem som döms till vård i socialtjänsten.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det behövs en bättre och utökad samverkan mellan sociala myndigheter, Statens institutionsstyrelse, barn- och ungdomspsykiatrin och domstolarna för att göra och följa upp vårdplanerna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda hur tillsynen fungerar inom tvångsvården.
När det gäller ungdomar som döms till sluten vård (LSU) eller till vård i socialtjänst har verkställigheten inte blivit vad målsättningen förespråkade. Antalet ungdomar som döms har ökat kraftigt.
Sedan den 1 januari 1999 ansvarar SIS (Statens institutionsstyrelse) för den nya ungdomspåföljden sluten ungdomsvård. När denna verksamhet fördes över från Justitiedepartementet till Socialdepartementet anslogs medel för att driva 10 behandlingsplatser för ungdomar som dömts till sluten ungdomsvård.
Redan under 1999 ökade antalet dömda till sluten ungdomsvård och behovet var 15 platser. Nu finns det 74 platser och de är i stort sett fullbelagda. I skrivande stund (okt. 2002) är 61 pojkar och 3 flickor placerade på dessa vårdplatser. Tidigare har det varit enbart pojkar som varit i behov av dessa platser, men tendensen visar att antalet flickor som behöver vård ökar.
Vården kräver mindre enheter, hög personaltäthet och specialkompetens och dessutom lokaler som uppfyller höga krav på säkerhet. Det har ställt stora krav på myndigheten att konstatera alla dessa behov och sedan inte ha tillräckliga resurser till att täcka dem. Denna verksamhet bringar inga intäkter utan bara kostnader. Den har tagit platser i anspråk som egentligen varit avsedda för vård av unga (LVU). Ungdomar som vårdas enligt LVU är placerade i denna vård av kommunerna, och dessa får betala ca 200–4 000 kronor per vårddygn för denna vård. Detta ger intäkter men det gör inte vården av dem som döms till sluten vård (LSU). Detta har fått till följd att det varit svårt för kommunerna att placera ungdomar enligt lagen om vård av unga (LVU). Det har även lett till stora underskott i SIS verksamhet.
När ungdomar begår brott har de förtur i utredning, och åtal ska väckas inom 6 veckor. Detta för att ungdomar ska förstå samband mellan gärning och straff. Då måste verkställigheten också komma omedelbart. Ungdomar som döms till sluten vård måste omedelbart placeras i sluten ungdomsvård.
Justitieutskottet har haft en hearing om ungdomar som döms till vård inom socialtjänsten. Vid denna framkom att det finns brister som behöver rättas till. Enligt Socialstyrelsen är kunskapen vag och det finns för få länsstyrelsebeskrivningar, trots att det är länsstyrelserna som är tillsynsmyndighet. Visserligen är dokumentation en självklarhet, men den fungerar inte. Det behövs både metodutveckling och individuella vårdplaner samt en bättre uppföljning av dokumentationen för dem som döms till vård i socialtjänsten.
Det behövs en bättre och utökad samverkan mellan sociala myndigheter, Statens institutionsstyrelse, barn- och ungdomspsykiatrin och domstolarna för att göra och följa upp vårdplanerna.
Anmärkningsvärt är också att Riksdagens revisorer kritiserar den statliga ungdomsvården (källa: DN 021013). De säger att de statliga vårdhemmen för kriminella ungdomar och missbrukare inte baseras på tillräckligt mycket vetenskap, att vården inte följs upp ordentligt och att tillsynen är otillräcklig. Regeringen bör därför utreda hur tillsynen ska gå till och se över tvångsvården.
Lagen om vård av unga ska ses över under riksdagsåret 2001/2002 enligt ett löfte från justitieminister Bodström. Det ser idag väldigt olika ut i olika kommuner, det ges olika signaler. Det behövs en ökad samsyn och ett klarare signalsystem. Begreppet ungdomstjänst måste få ett innehåll, annars får det inte avsedd effekt. Det är viktigt att ge ungdomarna tydliga signaler för på vad som gäller för att både förebygga och stävja ungdomsbrottligheten.
|
Stockholm den 16 oktober 2002 |
|
|
Birgitta Sellén (c) |
Sofia Larsen (c) |