Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att snarast tillåta även sjuksköterskor utbildade före 1993 att efter genomgången vidareutbildning förskriva vissa läkemedel.
En majoritet i riksdagen har tidigare sagt nej till att ge de 6.173 legitimerade sjuksköterskor med utbildning före 1993 och som i dag arbetar inom äldreomsorgen möjlighet till viss förskrivningsrätt vad gäller läkemedel.
Här har det talats om personalbrist, att läkarna inte hinner titta till patienterna i de särskilda boendena och ännu mindre i deras hem och ändå avstod riksdagen från att ge en stor grupp sjuksköterskor möjlighet till vidareutbildning.
Att säga nej till denna kvalitetshöjande åtgärd inom äldreomsorgen är samma sak som att fortsatt acceptera att äldre inte får tillgång till en än mer välutbildad personal. Det gäller ytterst patientens rättighet och säkerhet.
Det handlar alltså om att ge också sjuksköterskor utbildade före 1993 rätt att efter genomgången vidareutbildning och eventuell praktik, efter Socialstyrelsens anvisningar, skriva ut vissa läkemedel. Denna grupp sjuksköterskor lämnades utanför när riksdagen senast gav övriga sjuksköterskor, verksamma inom äldreomsorgen, denna möjlighet.
Bakgrunden är den rätt att skriva ut vissa läkemedel som startade som en försöksverksamhet 1988. Läkemedelsverket utvärderade och man konstaterade att detta resulterat i en utvidgad egenvård. Den var också av stor vikt framför allt för äldre och långvarigt sjuka. Förskrivningsrätten kom därför att utvidgas till att gälla alla distriktssköterskor efter genomgången vidareutbildning.
Den senaste utvärdering Socialstyrelsen gjorde och som föregick riksdagens senaste beslut om ytterligare utvidgad förskrivningsrätt, talar sitt tydliga språk. Bättre omvårdnad, bättre överblick över patienternas läkemedelsbehandling, bättre bemötande liksom en bättre dialog med patienten. Mycket mer positivt finns att läsa i Socialstyrelsens utvärdering.
Dessa tusentals sjuksköterskor inom äldreomsorgen – utbildade före 1993 – arbetar nära sina äldre och har stora möjligheter att se effekter och eventuella biverkningar av medicinering. Kunskapen om att många sjukdomar och läkemedel ökar behovet av god näringstillförsel är en annan värdefull insikt. Genom daglig kontakt och en större iakttagelseförmåga skulle mycket av undernäring kunna undvikas.
Det handlar inte om några mängder av läkemedel som Socialstyrelsen ger sjuksköterskorna rätt att skriva ut. Tittar men i föreskrifterna (SOSFS 2001:16) finner man läkemedel för sårbehandling, hudinfektioner, halsbränna, förstoppning, vitaminer slemhinnebesvär, muntorrhet, smärta, förstahandspreparat för ögon, öron, näsa, hals och illamående.
Inga farligare mediciner alltså, men vinsten är att också dessa sjuksköterskor efter utbildning har en kunskap om orsak, verkan och samband som skulle komma väl till pass inom äldreomsorgen.
|
Stockholm den 16 oktober 2002 |
|
|
Cristina Husmark Pehrsson (m) |