Fri etablering för sjukgymnaster

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen beslutar att fri etableringsrätt för sjukgymnaster införs.

Bakgrund

Genom riksdagens beslut i december 1993 (prop. 1993/94:75) överfördes fr.o.m. den 1 januari 1994 finansieringen av ersättningen till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster från sjukförsäkringen till landstingen. Samtidigt avskaffades den etableringskontroll som gällt inom den allmänna sjukförsäkringen.

Riksdagen beslöt sedan hösten 1994 (prop. 1994/95:109) att återinföra etableringskontrollen för läkare och sjukgymnaster. Regeringens skäl var oroande uppgifter om konsekvenser som rätten till etablering för läkare och sjukgymnaster hade haft på landstingens ekonomi. Detta trots att etableringsrätten då bara hunnit finnas i ett drygt halvår. Beslutet innebar att landstingen – till skillnad från tidigare utformning av etableringskontrollen – även fick ”vetorätt” i frågan om ersättningsetablering. Landstingen fick, till skillnad från tidigare, oinskränkt inflytande över praktikers rätt att etablera sig. Detta motiverades av att landstingen har planeringsansvaret och måste kunna styra etableringen utifrån befolkningens behov.

Nulägesbeskrivning

Det finns nu åtskilliga års erfarenhet av denna nu gällande form av etableringskontroll. Försäkringskassorna hade som administratör och utbetalare av ersättning inget eget intresse av att lägga ner privata läkar- eller sjukgymnastmottagningar. Landstingen har egen produktion och en arbetsgivarroll för den personalen, såväl som för all personal inom landstingsadministrationen. De har dessutom rollen som finansiär av egen och externt producerad sjukvård. Dessa olika roller gör att landstingen löper risk att inte kunna förhålla sig strikt neutrala på det sätt försäkringskassorna kunde.

I en situation av ekonomisk knapphet i landstingen där man lägger sparbeting upplever många att rehabilitering och sjukgymnastik kommer i strykklass. Landstingen agerar rationellt utifrån sitt ansvar, sina roller och gör de riskbedömningar som därav följer.

Sjukgymnasterna står många gånger för rehabilitering och en behandling som är ett viktigt alternativ till medicinering. En medicinering som många gånger innebär smärtstillande medicin under lång tid, med risk för läkemedelsberoende och onödigt stora kostnader för samhället.

För att säkerställa resurser för rehabilitering och för att få en bättre täckning av dessa resurser i en tid där centralisering är ledstjärnan i många landsting, föreslår vi att fri etablering för sjukgymnaster införs.

Stockholm den 14 oktober 2002
Barbro Feltzing (mp)	Kerstin-Maria Stalin (mp)