Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att medicinsk forskning snarast bör initieras för att ta fram doseringsnormer för medicin till kvinnor baserade på den kvinnliga kroppen.
I vårt förändrade samhälle intar kvinnorna allt högre tjänster på arbetsmarknaden. Kvinnor konkurrerar med männen på männens villkor. För att klara detta måste i allmänhet kvinnor arbeta hårdare, och de ställer ofta högre krav på sig än män i samma ställning. Trots att kvinnor blir alltmer jämställda ligger ansvaret för hem och barn fortfarande i huvudsak på kvinnan.
Detta dubbla ansvar innebär att kvinnor blir mer utsatta för stress med flera stressfaktorer, vilket medför en ökande mängd stressjukdomar. Undertecknad fortsätter att motionera med stor envishet, eftersom det fortfarande efter flera år inte har skett någon större förändring. Medvetenheten har dock ökat om att kvinnan måste vara normgivande för de medicindoser, som skrivs ut för henne.
Hjärtinfarkter hos kvinnor ökar, men det visar sig att kvinnor har svårare att klara en infarkt än män. Mycket beror på att kvinnor uppvisar annorlunda symptom än vad män gör, men en orsak är troligen att det är svårt att få rätt medicindosering för kvinnor för bl.a. hjärtbesvär.
Normer för medicindosering baserade på kvinnokroppen finns ännu inte. Doseringen av medicin vid olika sjukdomstillstånd utgår från den manliga kroppen och undersökningar har gjorts på hur väl en man tål olika mediciner och doseringsmängden, medan motsvarande för kvinnor saknas.
Trots att vi redan har hunnit ett par år in på 2000-talet tycks det inte hända mycket på området. Arbetet med kvinnors hälsa och en helhetssyn på kvinnors situation är nödvändig. Kvinnor har tillskansat sig ett stort ansvar för arbete och har även fortfarande huvudansvaret för hem och familj, men detta till trots har kvinnor för lite makt över sina liv.
Den vetenskapliga forskningen, speciellt då den medicinska, är helt inriktad på män. Det är unga män, som är norm för alla standardvärden. I många fall är det unga män som gör sin värnplikt, som ingår i undersökningar och utgör underlaget för forskningen.
Förklaringen ligger i att forskare har tyckt att kvinnor är svårare att pröva och att de är ojämna i sina livscykler och att hormoncyklerna innebär ett hinder vid fastställande av medicindoseringsnormer.
Eftersom kvinnor kan få barn så är detta också en orsak till att det är lättare att fastställa medicinska värden efter manskroppen. Forskningen drivs av män, för män och på män. När det gäller försök med möss och råttor används t.o.m. också här handjur p.g.a. samma orsaker. Det är viktigt att både kvinnor och män utgör grunden för normering inom främst den medicinska forskningen. Detta kommer att bidra till att minska ohälsotalet och medverka till en bättre helhetsbild av kvinnan samt uppmärksamma skillnader mellan män och kvinnor av betydelse för både arbete och fritid.
|
Stockholm den 14 oktober 2002 |
|
|
Barbro Feltzing (mp) |