Motion till riksdagen
2002/03:So211
av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

Hjälpmedel till funktionshindrade


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till erforderliga lagändringar så att funktionshindrade garanteras hjälpmedel för personlig assistans oavsett huvudman i enlighet med vad som anförs i motionen.

Motivering

Även om både socialministern och socialutskottet tidigare framhållit att det jag beskriver nedan inte skall förekomma om kommuner och landsting följer de rekommendationer som Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet enats om, så är verkligheten en annan.

På flera håll i Sverige finns nämligen fall där funktionshindrade fråntagits eller nekats hjälpmedel på grund av att de anlitar alternativa arbetsgivare, dvs. inte kommunen, för sin assistans enligt LSS/LASS. Hjälpmedel som den funktionshindrade redan har fått har hämtats i hemmet. Detta har motiverats med att hjälpmedel som till exempel rullstol och lyftanordning inte är till för den funktionshindrade utan för personalen. Det är ju oftast inte den funktionshindrade själv som kör sin rullstol eller trycker på knappen till lyften. Eftersom kommunen inte är arbetsgivare skall den nya arbetsgivaren stå för hjälpmedelskostnaden. Hjälpmedlet skall då bekostas av assistansersättningen som är till för att anställa, administrera och utbilda personal.

Det framstår som mycket märkligt att resonera på så sätt att hjälpmedel som rullstol och lyftanordning är till för personalen och inte för den enskilde funktionshindrade. En funktionshindrad som inte kan gå har ju rullstolen som sina ben, och en lyft är till för förflyttning mellan till exempel rullstol och toalett.

Eftersom hjälpmedelsbeslut inte kan överklagas är situationen sådan att flera funktionshindrade saknar behövliga och livsviktiga hjälpmedel. Det finns visserligen Image: So211-1.jpg som nämnts inledningsvis Image: So211-3.jpg en överenskommelse mellan Landstingsförbundet och Kommunförbundet som på papperet skall undanröja det jag beskriver, men verkligheten är en annan.

Det är därför enligt min mening helt klart att det behövs en ändring i lagstiftningen så att enskildas rätt att fritt välja assistansanordnare inte in­skränks.

Stockholm den 14 oktober 2002

Marietta de Pourbaix-Lundin (m)