Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av goda förutsättningar för enskilda vårdgivare.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om principer för vårdens finansiering.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om socialminister Lars Engqvists förslag att förbjuda s.k. blandfinansierad vård.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om patienters rätt att fritt välja vårdgivare.
Socialdemokraterna har under flera år gjort sitt bästa för att diskutera allt utom kvaliteten och tillgängligheten i vården.
Regeringen Persson har gjort utspel efter utspel för att stoppa nya driftsformer inom vården och hindra fler vårdgivare från att växa fram. Ett exempel är socialminister Lars Engqvists förslag att förbjuda så kallad blandfinansierad vård. Som om förekomsten av alternativa driftsformer där personalen har större inflytande över verksamheten skulle vara vårdens stora problem.
Samtidigt som regeringen försöker leda debattens blickar åt andra hållet lider tusentals svenskar i månads- och årslånga köer i väntan på att få vård. Det är vårdköerna som är vårdens största problem och som drabbar människor i deras vardag. Det är på väntetider och bristande tillgänglighet som debatten måste fokuseras.
I mitt hemlän, Örebro, är vårdköerna för många diagnoser oacceptabelt och orättfärdigt långa. Normalväntetid för en gråstarrsoperation är över tio månader vid USÖ. Åderbråck och ljumskbråck tar det över ett år innan USÖ har möjlighet att operera. Det handlar om tusentals människor, bara i Örebro län, som får sin livskvalitet sänkt betydligt genom att tvingas vänta på den vård man redan har betalt för genom skatten.
Det är möjligt att Socialdemokraterna i diskussionen om vårdens former tror att människor skräms av ordet ”privata” vårdgivare. Men direkt när exempel på vad regeringen vill stoppa nämns vid namn så försvinner rädslan och ersätts av upprördhet. Regeringen får också fullt sjå med att försöka förneka effekterna av den egna politiken.
I Örebro hotas Läkargruppens omtyckta verksamhet när regeringen vill förbjuda ”blandfinansierad” vård.
Socialminister Lars Engqvist tänker förbjuda vårdgivare där skattepengar och privat finansiering av vården blandas. En lag om detta avses träda i kraft år 2004. Ur Aktuellt 28/3: ”De sjukhus som driver verksamhet på uppdrag av landstingen ska följa landstingens regler. Det innebär att man inte får ta emot patienter som finansieras via försäkringsbolagen.” I fjol infördes den så kallade stopplagen, ett förbud för landstingen att överlåta driften av akutsjukhus till enskilda aktörer som vill driva verksamheten i bolagsform. ”Men lagen räcker inte. Det krävs också ett regelverk som förhindrar att offentligt finansierad vård blir en plattform för de privata försäkringsbolagen. Den regel som finns i Kanada och som helt enkelt förbjuder att man blandar pengarna bör tas som utgångspunkt för ett nytt regelverk också i Sverige.” Det skrev socialministern i DN den 28/3. ”Han anser att de båda systemen inte ska få blandas. Den privata vårdgivaren måste välja, antingen bedriva offentligt eller privat finansierad vård”, skrev SvD om socialministerns förslag. ”Man helt enkelt förbjuder att man blandar pengarna”, enligt socialministern i DN den 28/3.
Läkargruppen i Örebro är blandfinansierad och har både patienter som betalas av landstinget och försäkringsbolag. Verksamheten dimensioneras av omfattningen på vårdavtalet med landstinget.
”Den privata vårdgivaren måste välja, antingen bedriva offentligt eller privat finansierad vård”, skrev SvD om socialministerns förslag. Läkargruppens grund är att man både kan jobba åt landstinget och åt försäkringsbolag. ”Det handlar om verksamheter där ett landsting träffar avtal om vård av en viss omfattning och garanterar deras ekonomi”, enligt Lars Enqvist till TT 3/9.
Läkargruppens vård åt landstinget har stor omfattning. År 2000 kom 77 procent av Läkargruppens finansiering från landstinget.
En förbudslag hindrar fortsatt vårdavtal. Det är också socialministerns vilja.
”Det är tanken att det ska gälla alla sjukhus som driver verksamhet på uppdrag av landstingen, de ska följa detta. Nu kan de här sjukhusen ha avtal som sträcker sig längre och så där, men så snart dessa avtal upphör så är det det här som ska gälla”, enligt Lars Engqvist i Aktuellt den 28/3.
Läkargruppen skulle alltså få vara kvar till 2007, då vårdavtalet mellan Läkargruppen och Örebro läns landsting löper ut. Sedan får avtalet inte förlängas, och verksamheten måste upphöra i nuvarande form.
De alternativa vårdgivarna – som är ”blandfinansierade” – dimensionerar sin verksamhet efter vårdavtalen med landstingen. Detta bidrar till att korta vårdköer. Sedan säljer dessa vårdgivare överkapacitet till försäkringsbolagen. Vården blir härigenom effektiv, marginalkostnaden låg, vilket gynnar båda patienter och skattebetalare. De fullbetalande försäkringsbolagen blir i praktiken medfinansiärer av den landstingsfinansierade vården.
Men socialministern har inte förstått detta. Han hävdar att den privatfinansierade vården tränger ut landstingsvården. Skall han då också förbjuda landstingsdrivna sjukhus, som det i Bäckefors, att sälja överkapacitet till andra landsting eller andra länder? ”Vi vet att det förekommer att landstingens patienter trängs ut av privatförsäkrade patienter hos privata vårdgivare som är entreprenörer åt den offentligt finansierade sjukvården. Det måste det bli ett slut på”, enligt Engqvist i SvD 30/3.
”Det som har hänt de senaste åren är att vi har fått ett antal privata försäkringar, som ger den som har råd att teckna en privat försäkring förtur framför andra på de privata sjukhus som har avtal med landstinget om att bedriva verksamhet åt landstinget”, säger Lars Engqvist och framhåller att behoven och inte plånboken ska styra. NA 30/3.
Landstingen får exakt det man betalar för när man tecknar avtal med alternativa vårdgivare. Problemet är inte att Läkargruppen eller andra enskilda vårdgivare inte kan vårda fler, utan att landstinget inte vill betala för att fler skall vårdas. Som om det skulle vara bättre att lokalerna står tomma när landstingspengarna är slut. För vem blir det bättre om färre vårdas? Skulle landstingsköerna kortas om fler hänvisades till att stå i dem?
Enligt Engqvist är det acceptabelt om ett privat sjukhus tar emot enstaka patienter från försäkringsbolag, men fel om landstingen ”garanterar” verksamheten. Landsting hindras därmed från nära samarbete och samverkan med enskilda vårdgivare.
Förbudet mot ”blandfinansierad” vård kommer att drabba välkända och uppskattade vårdgivare, som Läkargruppen i Örebro.
Läkargruppen är en alternativ vårdgivare som gett tusentals örebroare högkvalitativ vård under många år. Liksom länets enskilt praktiserande läkare tillför Läkargruppen invånarna kvalitet och tillgänglighet i vården.
Läkargruppen tar emot patienter efter remiss från landstinget, patienter som söker vård med hjälp av egna pengar och patienter som kommer med stöd av privat sjukvårdsförsäkring. Det innebär att ett förbud mot vårdgivare med ”blandfinansiering” kommer att leda till en avveckling av Läkargruppen i dess nuvarande form.
Enligt riksdagens utredningstjänst fördelades Läkargruppens försäljningsandelar till olika kunder på följande sätt år 2000:
|
Örebro läns landsting |
77 procent |
|
Företagsanslutna |
8 procent |
|
Vaccinationer |
6 procent |
|
Andra landstingspatienter |
4 procent |
|
Försäkringsbolagspatienter |
3 procent |
|
Privatbetalande patienter |
2 procent |
Fördelningen är relativt konstant mellan olika år.
”Läkargruppen i Örebro finansieras till 70 procent genom det vårdavtal man har med Örebro läns landsting. De resterande 30 procenten består till ungefär lika delar av patienter från andra landsting, patienter vars vård betalas av företag och patienter vars vård betalas av försäkringsbolag”, enligt Nerikes Allehanda, 6/4 2002.
Det vårdavtal som Läkargruppen har säger att man skall erbjuda öppen specialistsjukvård, enklare slutenvård, dagkirurgi inom gynekologi, allmän kirurgi, ortopedi, urologi, öron-näsa-hals- samt ögonkirurgi. Läkargruppen skall också tillhandahålla allmänmedicin, kardiologi, sjukgymnastik och psykologmottagning, allt enligt riksdagens utredningstjänst.
En pikant detalj i sammanhanget är att Läkargruppen, som ingår i Capiokoncernen, också har Örebro läns landsting som delägare. Landstinget har nio procent av aktierna.
Regeringen underkänner alltså Socialdemokraternas i landstinget delaktighet i privatvården och förbjuder dem att förbättra verksamheten.
Förslaget att förbjuda ”blandfinansierad” vård bottnar i en vilja att stoppa alternativ inom vården i Stockholm. Det har också presenterats såsom en andra ”stopplag”. Det är i sig fel att söka motverka alternativ inom vården i Stockholm, men lika illa är att alternativa vårdformer utanför Stockholm drabbas. Och tydligen utan att någon förstått innebörden.
Landstingsrådet i Örebro, Sören Gunnarsson (s), har grundlöst avfärdat risken för att Läkargruppen i Örebro skall stoppas just med argumentet att förbudsförslaget är tänkt att hindra viss vård i Stockholm.
Nerikes Allehanda beskrev Gunnarssons argumentation så här den 6/4: ”Han menar att socialministerns uttalande riktas mot situationen i Stockholm, där bland annat akutsjukhus sålts till privata intressen.”
Men Sveriges lagar gäller inte bara i Stockholm. Införs förbudet så gäller det i hela landet. Och då drabbas Läkargruppen. ”Situationen i Örebro är väsensskild från Stockholm. Jag är helt trygg när det gäller Läkargruppens verksamhet. Eftersom landstinget är minoritetsägare i bolaget har vi full insyn. Vi har noggrant reglerade avtal som garanterar kvalitén”, säger han.
Socialministerns förslag skiljer inte på vem som äger eller deläger alternativa vårdgivare, utan fokuserar på finansieringen av vården. Antingen gäller socialministerns förslag att förbjuda ”blandfinansiering” eller så gäller det inte.
Allehanda skrev också: ”Sören Gunnarsson ser inga problem med att Läkargruppen till 91 procent ägs av det börsnoterade bolaget Capio AB och att de, förutom landstingspatienter, också tar emot privata patienter vars vård betalas av försäkringsbolag eller företag.” Men det är precis detta Lars Engqvist velat förbjuda.
Att Läkargruppen eller andra enskilda vårdgivare idag har vårdavtal med landstinget gör ingen skillnad, om Engqvist får som han vill. Sådana avtal skall nämligen inte få förnyas. Ett förbud i lag gör att ett sådant avtal heller inte kan förnyas. Detta är också socialministerns uttalade avsikt med förbudsförslaget.
I Aktuellt den 28/3 sade Lars Engqvist: ”Det är tanken att det ska gälla alla sjukhus som driver verksamhet på uppdrag av landstingen, de ska följa detta. Nu kan de här sjukhusen ha avtal som sträcker sig längre och så där, men så snart dessa avtal upphör så är det det här som ska gälla.”
Läkargruppen och andra enskilda vårdgivare skulle alltså få respit fram till och med 2007, då vårdavtalet mellan Läkargruppen och Örebro läns landsting löper ut. Sedan får avtalet inte förlängas och Läkargruppen i sin nuvarande form måste avvecklas.
Läkargruppen har totalt ca 90 anställda. 15 av dessa är läkare och fem sjukgymnaster.
Varje år erbjuder Läkargruppen 35 000 läkarbesök, 2 500 operationer, 13 000 vaccinationer och 14 000 sjukgymnastbesök, enligt riksdagens utredningstjänst. Det är en lika viktig som betydelsefull del av vården i länet.
Skulle Läkargruppen tvingas upphöra med verksamheten måste landstinget utföra motsvarande vård. De patienter som betalar för vården via företagsavtal, försäkringar eller ur egen ficka skulle antingen återföras till landstingets vårdköer, som skulle bli motsvarande längre, eller söka vård på renodlade privatkliniker. I det senare fallet hotas jobb och företag i Örebro.
Nedan redovisas beräknad kötid i veckor vid USÖ respektive Läkargruppen, för ett antal diagnoser. Siffrorna inom parentes anger antal väntande patienter vid årsskiftet 2001/02, vilket är den mest aktuella statistiken.
USÖVäntetid i veckor/antal väntande |
LGVäntetid i veckor/ antal väntande |
|
|
Åderbråck |
52 (106) |
40 (85) |
|
Ljumskbråck |
52 (119) |
4 (25) |
|
Gråstarr |
40 (610) |
26 (376) |
|
Septumplastik |
104 (96) |
13 (10) |
|
Operation av godartad prostataförstoring |
30 (41) |
5 (7) |
Örebro läns landsting tillhör de sämst skötta i landet. De senaste tio åren har man redovisat stora underskott, i genomsnitt 200 miljoner kronor per år. 2001 års resultat blev -93 miljoner kronor, något som majoriteten uppfattade som ett oerhört positivt resultat. Det var trots allt drygt 20 miljoner kronor mindre dåligt än vad man hade budgeterat. Innevarande år ökar underskottet ytterligare. Faktum kvarstår – landstinget dras med stora underskott. Dessutom har man den näst högsta långfristiga låneskulden i landet per invånare. I genomsnitt tvingas man betala omkring 45 miljoner kronor varje år i räntekostnader. Det motsvarar driften av tre vårdcentraler eller, om man så vill, kostnaden för drygt 5 000 gråstarrsoperationer eller nästan 900 höftledsoperationer.
Örebro tar ut den näst högsta landstingsskatten i landet, och skatten fortsätter att höjas. Trots det lyckas man ändå inte fullfölja kärnuppgiften, nämligen att erbjuda vård i tid till länets patienter.
Vårdköerna är i många fall nästan årslånga. Vårdens tillgänglighet är alldeles för dålig. Många har svårt att nå fram till sin vårdcentral och har än svårare att få träffa en läkare inom rimlig tid.
Vårdcentraler i Örebro hänvisar oroliga patienter till privatpraktiserande läkare, eftersom de själva inte kan ta emot. Det visar att alternativ behövs i vården. Men trots att vården fungerar orättfärdigt illa tvingas örebroarna betala mest för vården i landet genom den näst högsta landstingsskatten.
Stoppas alternativa vårdgivare kommer köerna att växa, och fler människor få vänta längre på att få vård. Regeringens förslag att förbjuda ”blandfinansierad” vård måste avvisas.
Socialministern har först upprepade gånger i medierna berättat att han tänker förbjuda blandfinansierad vård. Han har dessutom gett detaljerade besked om att han främst avser hindra enskilda vårdgivare med omfattande avtal med landstingen. Däremot har han när han konfronterats med effekterna av förbudsförslaget för specifika vårdgivare, såsom Läkargruppen i Örebro, förnekat dessa uppgifter.
För att bringa klarhet i vad som gäller skrev jag i somras till socialministern och ställde frågan: ”Kan du garantera att Läkargruppen blir kvar och att verksamheten i dess nuvarande form inte stoppas av din planerade lag om förbud mot blandfinansierad vård?”
Socialministern lämnade i brevsvaret inga som helst garantier för att Läkargruppen inte kommer att drabbas av den kommande förbudslagstiftningen mot blandfinansierad vård.
Detta är desto mer anmärkningsvärt eftersom Engqvist i ett pressmeddelande hävdat att moderaterna ljuger om Läkargruppen. Varför vågar han då inte garantera att Läkargruppen skall kunna bli kvar? Han måste väl veta konsekvenserna av det lagförslag han själv vill lägga?
Men inga svar lämnades alltså, av Engqvist. I stället sa han att det först i slutet av året är ”möjligt att ta ställning till hur regelverket ska se ut”.
Finansieringen av vården skall vara gemensam, men människor skall själva ha rätten att fritt välja vårdgivare. Om vårdgivaren är offentlig eller privat är oväsentligt. Det intressanta och viktiga är att alla som behöver får en högkvalitativ vård. Vården skall vara så kvalitativt bra och ha så god tillgänglighet att ingen skall behöva teckna privata sjukvårdsförsäkringar. Däremot är det ointressant vem som äger eller driver en vårdgivare. Bara vårdens kvalitet och tillgänglighet är intressant för patienterna. Alla som vill medverka till att ge människor en god vård skall få göra det på lika villkor. Läkargruppen i Örebro, liksom andra enskilda vårdgivare, behövs. Det visar inte minst deras popularitet bland patienterna.
|
Stockholm den 8 oktober 2002 |
|
|
Sten Tolgfors (m) |