Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om uppföljning av tillgången på utbildad läkarpersonal i primärvården.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ansvarsfördelningen mellan kommuner och landsting beträffande hemsjukvård, rehabiliteringsinsatser och hjälpmedel.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om möjligheter till lokala överenskommelser mellan kommuner och landsting om huvudmannaskapet för primärvården.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kommuners befogenhet att anställa läkare.
Det är mycket angeläget att finna optimala former för samverkan mellan kommuner och landsting med utgångspunkt från den enskildes behov. Centerpartiet ställer sig i huvudsak bakom förslagen i propositionen.
Utarbetandet av vårdplan för utskrivningsklara patienter kan försvåras av brist på läkarresurser i primärvården. Det är därför nödvändigt att regeringen följer utvecklingen och vid behov vidtar ytterligare åtgärder för att säkerställa tillgången på utbildad läkarpersonal i primärvården. Detta bör ges regeringen till känna.
Fortfarande kvarstår en oklar ansvarsfördelning mellan kommuner och landsting beträffande hemsjukvård, rehabiliteringsinsatser och hjälpmedel. Regeringen behöver därför göra en översyn av dessa områden och återkomma med förslag till hur denna ansvarsfördelning bör göras. Detta bör ges regeringen till känna.
Den försöksverksamhet som innebar att fem kommuner övertog huvudmannaskapet för primärvården har upphört i fyra kommuner. Enligt Centerpartiet bör det dock även efter det att möjligheten till gemensamma nämnder för kommun och landsting instiftats finnas möjligheter till lokala överenskommelser beträffande huvudmannaskapet för primärvården. Detta bör ges regeringen till känna.
Regeringsförslaget innebär att kommunerna inte heller i fortsättningen ges befogenhet att anställa läkare. Centerpartiet delar uppfattningen att tillhandahållandet av läkarkompetens ska vara ett landstingsansvar. Det är dock föga sannolikt att en kommunal befogenhet att anställa läkare skulle medföra en glidning i detta ansvar. Intresset från kommunernas sida är sannolikt i allmänhet svalt, särskilt med tanke på att regeringsförslaget minskar problemen med läkarmedverkan i den kommunala hälso- och sjukvården. En flexibilitet i detta avseende har dock sitt värde såväl med utgångspunkt från det lokala självstyret som utifrån att verksamhetsutvecklingen i kommunerna gagnas av en allmän flexibilitet. Därför bör de kommuner som så önskar ha befogenhet att anställa läkare. Detta bör ges regeringen till känna.
Elanders Gotab, Stockholm 2003
|
Stockholm den 24 januari |
|
|
Kenneth Johansson (c) |
|
|
Annika Qarlsson (c) |
Sofia Larsen (c) |
|
Lars-Ivar Ericson (c) |
Birgitta Carlsson (c) |
|
Birgitta Sellén (c) |
Margareta Andersson (c) |
|
Jan Andersson (c) |