Tillväxt och välståndsökning i ett land skapas genom ett dynamiskt näringsliv. Investeringar i såväl real- som humankapital är grunden för all ekonomisk tillväxt genom att produktiviteten höjs. Sparandet bland hushållen är nödvändigt för att skapa de finansiella resurserna för investeringarna. Staten kan medverka till ett positivt företagarklimat genom bland annat ett skattesystem som stimulerar företag att utvecklas. I denna motion föreslås en rad åtgärder inom beskattningsområdet som syftar till att ge svenskt näringsliv bättre förutsättningar. Det handlar om skapande av riskkapital genom sänkta kapitalinkomstskatter – avskaffande av förmögenhetsskatt och dubbelbeskattningen av aktieutdelningar. Slopande av statlig skatt på inkomst av tjänst, förändrade regler för beskattning av optioner och royaltyinkomster är andra förslag.
Vidare föreslår vi slopad förmånsrätt för skatter vid företagskonkurser, slopade skatter på energi, avskaffande av reklamskatten samt ändrade regler för beskattningen av fåmansbolag. Vidare föreslås förändringar när det gäller mervärdesskatten och beskattningsregler för hotell- och restaurangföretag.
1 Sammanfattning 25
2 Innehållsförteckning 26
3 Förslag till riksdagsbeslut 27
4 Inledning 29
5 Nya växande företag – företagsflytt 30
6 Brist på riskkapital 31
7 Våra förslag 31
7.1 Förmögenhetsskatten 31
7.2 Kapitalinkomstskatterna 32
7.3 Arvs- och gåvoskatten 32
7.4 Humankapital 33
7.5 Inkomstskatter 34
7.6 Royalty från patent 34
7.7 Förmånsrätt för skatter vid företagskonkurser 34
7.8 Energiskatter 34
7.9 Reklamskatten 34
7.10 Uppskjuten beskattning för nystartade företag 35
7.11 Näringsbetingade andelar 35
7.12 Fåmansbolagen är fortfarande diskriminerade 35
7.13 Aktieutdelning och realisationsvinst i fåmansföretag 36
7.14 Realisationsvinster i fåmansbolag 36
7.15 Inkomstfördelning i ett fåmansbolag 38
7.16 Harmonisering av mervärdesskatten och den inre marknaden 38
7.17 Övriga förslag 39
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kapitalinkomstskatterna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett stegvis slopande av förmögenhetsskatten.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett stegvis slopande av arvs- och gåvoskatten.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om beskattningen av optioner.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om beskattningen av royaltyinkomster.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om slopad förmånsrätt för skatter vid konkurser.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skatter på energi.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om avskaffande av reklamskatten.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om uppskjuten beskattning för nystartade företag.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kapitalvinster på näringsbetingade andelar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ändrade regler för beskattningen av utdelning från fåmansbolag.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att slopa den statliga skatten för inkomst av tjänst.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om slopande av värnskatten.
Riksdagen beslutar att försäljning av fåmansbolag där likvid erhållits i aktier med villkor om att aktierna inte får säljas förrän vid senare tidpunkt från och med inkomståret 1999 fullt ut beskattas i inkomstslaget kapital.2
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till avskaffande av den så kallade kontantbegränsningsregeln i IL 49:2.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om avskaffande av särreglerna för beskattning av realisationsvinst i fåmansbolag.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om beskattning av till företagsledare närstående anställda i fåmansbolag.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om beskattningen av optioner ägda av anställda i ett fåmansbolag.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om mervärdesskatt för digitala tjänster.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förändring av sjätte momsdirektivet vad gäller vissa tjänster.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om mervärdesskatten.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förenklade regler för mindre företag.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om avdragsrätt för arbetslokal i bostaden.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökade möjligheter för avdrag för representationskostnader.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av översyn av energiskatterna för hotell- och restaurangbranschen.
1Yrkande 6 hänvisat till LU.
2Yrkandena 8, 14 och 15 hänvisade till FiU.
I Sverige råder det i dag närmast politisk konsensus om småföretagens stora betydelse. Trots det vet mycket få något om företagarnas vardag. På samma gång har stora delar av det regelverk som omgärdar företagande konstruerats för en näringsstruktur med ett fåtal stora företag. Dessa företag har exempelvis lättare att hantera den ökande regelmängd som skapar stora problem för småföretagare. Denna insikt om småföretagandets speciella villkor har dessvärre inte omsatts i praktisk politik. Det är inte brist på förslag som är problemet, det är en oförmåga att fatta politiska beslut.
Att starta, driva och utveckla ett företag ställer stora och särpräglade krav. I dagens Sverige är företagandet ett för många främmande sätt att försörja sig på. Att vara anställd och erhålla lön är den helt dominerande formen för att tjäna sitt uppehälle, men så har det inte alltid varit.
Fram till för drygt 100 år sedan, när industrialismen och det moderna samhället skapades, dominerade jordbruket som näringsgren och mer än 80 procent av alla medborgare var sysselsatta inom jordbruket. De flesta var inte självägande bönder och därmed inte egna företagare. Ändå var företagande i någon form den förhärskande normen för framgång och möjligheten att skapa drägliga levnadsvillkor. Det tog sig många uttryck.
I snart sagt varje by utvecklades nya företag, allt från diversehandlare till mindre industriföretag. De senare skapades ofta av praktiskt begåvade personer, som kopierade importerade nyttoprodukter för jordbrukets utveckling och som därmed kunde tillfredsställa en regional marknad med produktivitetsförbättrande maskiner. Drivkraften att starta det egna företaget var en kombination av viljan att pröva den egna förmågan att uppfinna, utveckla och tillverka nya produkter och strävan efter att skapa sig en bättre ekonomisk och social ställning. Det var lätt att starta företag. Vi hade Europas mest liberala näringslagstiftning. Etableringsfrihet, frihandel, konkurrens och ett lågt skattetryck var de viktigaste orsakerna till att människors kreativitet kunde få fritt spelrum.
Det var på denna grund som Sverige under åren 1870 till 1970 förändrades från ett av Europas absolut fattigaste länder till ett av de tre rikaste i världen. Men sedan har utvecklingen vänt. Socialdemokraterna har under efterkrigstiden infört allt fler regleringar och höjt skattenivån så kraftigt att utvecklingskraften i Sverige avtagit.
Sverige ligger på 17:e plats i OECD:s välståndsliga. Världsekonomin präglas av stora omvandlingar. Tullar och andra handelshinder har inte helt försvunnit men kraftigt minskat i betydelse. Ny teknik har introducerats på många områden. På något decennium har några av världens största företag skapats från ingenting.
Om industrisamhället krävde stordrift och stora lösningar kännetecknas dagens näringsliv av flexibilitet, närhet och betydligt mindre fasta organisationer. Detta ställer givetvis också andra krav på politiken.
Utbildningsnivån stiger snabbt på de flesta håll i världen och det är lätt att komma på efterkälken om humankapitalet missköts. Men en satsning på utbildning räcker inte för att få till stånd en tillväxt. Det måste också gå att omsätta vetenskapliga rön till kommersiella produkter.
För att man ska kunna behålla kompetensen i landet får skattenivåerna heller inte avvika för mycket gentemot omvärlden.
Ett bra företagarklimat och nya, växande företag är en ytterligare grundförutsättning för tillväxt.
Det är därför oroande att det inte bara är välutbildade specialister som flyttar utan även företag. Det rör sig om både små och stora företag. Hela eller delar av verksamheter som t.ex. huvudkontor och forskningsavdelningar flyttar utanför Sveriges gränser. Närmare 30 procent av de 250 största företagens huvudkontor var år 2000 placerade utomlands mot bara 10 procent år 1997. Utflyttningen är inte bara en effekt av utländskt förvärv eller fusion, i 15 procent av fallen har utflyttning av huvudkontoren skett utan någon förändring i ägandet. I nuläget finns inte mycket som tyder på att flyttlassen från Sverige kommer att bli färre. Under 1990-talet har Sverige haft ett nettoutflöde av investeringar. I spåren av denna utveckling flyttas en allt större del av svenska huvudkontor ut från Sverige.
När en allt större del av det svenska näringslivet återfinns i utländsk ägo, samtidigt som nyföretagandet är lågt, hotas den svenska välståndsutvecklingen. Sverige riskerar att bli en dotterbolagsekonomi, där de kvalificerade arbetsuppgifterna i form av företagsledning och forskning i allt större utsträckning återfinns i utlandet. Detta leder även till att efterfrågan på kvalificerade kringtjänster minskar. Sammantaget blir det en minskad bas för svenskt företagande. I mitten av 80-talet arbetade exempelvis majoriteten av de anställda i svenska börsföretag i Sverige. I dag återfinns sextio procent av dessa företags anställda i utlandet. En fjärdedel av svenska multinationella företags forsknings- och utvecklingsarbete sker i utlandet, och siffran stiger snabbt.
Vart fjärde storföretag räknar med en utlandsflytt av forskning och teknisk utveckling, vart fjärde storföretag kommer troligen att flytta delar av produktionen eller all produktion utomlands senast år 2004 och vart sjätte storföretag räknar med att flytta koncernledning, staber eller juridisk hemvist till utlandet inom fem år.
Vart sjätte företag anger det svenska företagsklimatet som flyttskäl och vart tionde företag uppger brist på kvalificerad personal som skäl till en framtida flytt av forskning och teknisk utveckling.
Handelns utredningsinstitut (HUI) har visat på konsekvenserna för bl.a. underleverantörer när storföretagens huvudkontor flyttar ut ur landet. Arbetstillfällen inom kunskapsintensiva yrken som jurister, ekonomer och tekniker minskar och kan sätta i gång en ny flyttningsvåg. Denna utveckling liknar mycket den omvandling som redan skett inom landet med en stark tillväxt i några få områden och en avfolkning i övriga landet.
Till en början syns inte så stora regionala problem, men när det inte längre går att erbjuda tillräckligt många och spännande arbetsuppgifter flyttar den yngre generationen. En sådan utveckling för Sverige skulle vara förödande för medborgarna.
Den ekonomiska historien visar på många nationer som av strukturella skäl sjunkit från högt välstånd till fattigdom. Vill vi undvika en fortsatt sådan utveckling i Sverige måste vi slå vakt om företagarna. Det räcker inte med allmänna uttalanden. Det krävs mer handling.
Många företagare och främst nya småföretagare framhåller att bristen på riskkapital är ett hinder för expansion. Staten har genom olika insatser, t.ex. Almi och Nutek, försökt förbättra situationen på riskkapitalmarknaden. Ett antal privata riskkapitalföretag har också bildats. Det har dock visat sig mycket svårt att den vägen skapa ett genuint riskkapital, vilket definitionsmässigt är detsamma som eget kapital.
Det bästa sättet att skapa en stark marknad för riskkapital är att stimulera stora befolkningsgruppers strävanden att spara i aktier. Den höga beskattningen av riskkapital i Sverige är direkt kontraproduktiv och leder till kapitalflykt till andra länder. Dessutom gynnas utländska intressenters möjligheter att köpa upp svenska företag. Utländskt kapital kan för en lägre kostnad än inhemska intressen förvärva svenska företag. Denna utveckling fortgår med den svenska regeringens goda minne. När kritik mot den svenska ägarbeskattningen vädras talar regeringsföreträdare om ett nationalistiskt tänkande och att det är positivt med utländska investeringar i Sverige. Visst är det positivt med en ökad internationalisering av det svenska näringslivet, men detta skall inte ske på grund av att inhemska intressen missgynnas via skattesystemet.
Slutresultatet på medellång sikt kan bli färre företagare och fler utlandsägda företag. Därför är en förändrad skattepolitik av största vikt för Sveriges framtid som företagarland.
Förmögenhetsskatten är en extraskatt på kapital och motverkar den nödvändiga kapitalbildningen. Ett mångfasetterat näringsliv i ett viktigt omstruktureringsskede behöver riskkapital, och det är ur många synvinklar mycket angeläget att kapitalbildningen kan ske i större delen av befolkningen. Det är egentligen den enda relevanta definitionen av ekonomisk demokrati. Som det är i dag belastas skilda tillgångar olika hårt, vilket leder till snedvridande effekter som ytterligare försämrar ekonomins funktionssätt. Förmögenhetsskatten är dessutom mycket godtycklig. Ägare av småhus kan tvingas lämna sina hem på grund av kombinationen hög fastighetsskatt och förmögenhetsskatt.
Förmögenhetsskatten bör därför stegvis avskaffas i Sverige i likhet med vad som gjorts i Tyskland, Finland, Danmark och flertalet övriga länder inom OECD.
Beskattningen av kapitalinkomster i Sverige försvårar kapitalbildningen och är därmed också en hämsko på nyföretagandet. Kapitalinkomstskatterna är alltför höga jämfört med nivån i andra länder. Lågt räknat har under senare år cirka 500 miljarder kronor lämnat landet utan att svenska skattemyndigheter har någon insyn. Huvudorsaken till detta stora utflöde är givetvis de höga skatterna på kapital. De bör därför successivt sänkas till genomsnittlig EU-nivå vilket skulle medföra en vitalisering av svenskt näringsliv. Dessutom skulle med stor säkerhet en stor del av det flyktade kapitalet komma åter.
Beskattningen av ett bolags vinstutdelningar innebär att riskkapital beskattas i det närmaste dubbelt så högt som riskfria placeringar. I företaget beskattas vinsten med 28 procent och sedan beskattas utdelningen hos ägarna med 30 procent. I stället för att dela ut en större del av avkastningen i bolaget och därmed betala hög skatt plöjs vinstmedel ner i bolagets verksamhet. Detta skapar inlåsningseffekter som försvårar en nödvändig omstrukturering av näringslivet.
Svenska aktieägare missgynnas i förhållande till utländska ägare, vilka i de flesta fall inte drabbas av någon beskattning av utdelningarna. Detta medför också att det utländska ägandet i svenska företag ökar, vilket i sin tur medför att benägenheten att flytta företagen eller delar av verksamheten ökar.
Det allvarligaste resultatet är emellertid att den svenska riskkapitalmarknaden blir mindre än vad den annars skulle behövt vara. För att åstadkomma en anpassning till nya förutsättningar krävs att riskkapitalet kan flyttas till de växande företagen i stället för att låsas inne i företag med låg tillväxt. Dubbelbeskattningen av aktieutdelningar skall därför avvecklas.
Arvs- och gåvoskatten försvårar generationsskiften i familjeföretag. I Sverige har vi mycket låga skattefria belopp för arvsskatt jämfört med flertalet länder inom OECD och EU. Skattesatserna i Sverige är dessutom höga i jämförelse med snittet inom såväl EU som OECD. I kombination med övriga kapitalinkomstskatter är arvs- och gåvobeskattningen en viktig orsak till kapitalflykten från Sverige. Det kapital som skall fördelas efter ett dödsfall har beskattats både två och tre gånger tidigare. Det har varit inkomstskatt, avkastningsskatt, förmögenhetsskatt, fastighetsskatt och realisationsvinstskatt. Det är därför en berättigad fråga varför staten skall ha så mycket som en tredjedel av vad som återstår vid arvskiftet. När det gäller familjeföretag kan arvskiftet innebära att ingen av arvingarna kan driva företaget vidare utan att det måste säljas.
För den förutseende medborgaren finns det olika mer eller mindre komplicerade sätt att planera arvskiftet så att skatten minimeras. Men ett skattesystem som ger de i skattelagarna bevandrade en sådan fördel i förhållande till vad vanliga medborgare kan uppnå är inte acceptabelt. Arvs- och gåvobeskattningen bör därför avskaffas. I ett första steg bör fribeloppet för arvs- och gåvobeskattningen höjas så att de motsvarar det i förmögenhetsbeskattningen.
Det är en truism att säga att den mänskliga hjärnans förmåga är en av de främsta orsakerna till den exceptionella välståndsökningen under de senaste 150 åren. Stora uppfinningar och upptäckter har gjorts, som sedan har kunnat omsättas inom olika sektorer av samhället. En del tycks tro att människorna har blivit mer begåvade under senare tid. Så är det inte. Däremot har utvecklingsklimatet blivit öppnare, fler människor har tränats i att använda en större del av hjärnkapaciteten, nyheter om upptäckter har spritts mångdubbelt snabbare än tidigare. Innovativt tänkande har därmed stimulerats.
Humankapitalet, d.v.s. den inneboende kraften hos enskilda människor, har blivit alltmer uppmärksammat som den främsta drivkraften för den ekonomiska utvecklingen. Begreppet humankapital används för att visa att detta bör likställas med realkapitalet.
Att kunna engagera och motivera personer med såväl kompetens som vilja och lust att vara med och förverkliga nya idéer är en grundförutsättning för att lyckas. Problemet är att de små nya företagen, som oftast endast är embryon till framgångsrika bolag, inte har resurser att konkurrera med höga löner.
Ett sätt för många nya företag att försäkra sig om kompetenta medarbetare är att skapa optionsprogram. Det innebär att medarbetarna visserligen inte får särskilt mycket betalt i lön under ett uppbyggnadsskede, men i gengäld får de ett löfte om att senare förvärva aktier i företaget. Man kan säga att medarbetarna riskerar sitt humankapital på liknande sätt som andra satsar penningkapital. Blir företaget ett misslyckande förlorar man allt, blir det en framgång kan avkastningen bli stor. I USA, som är huvudaktör inom tillväxtbranscherna, är attraktiva optionsprogram en mycket viktig konkurrensparameter vid rekrytering av personal. Beskattningen är i flertalet delstater dessutom förmånlig. I Sverige har vi fått en viss förbättring av beskattningen av personaloptioner, men det är nödvändigt att utreda vilka ytterligare åtgärder inom skatteområdet som erfordras för att svenska optionsprogram skall bli konkurrenskraftiga. Detta skulle sannolikt medverka till att utflyttningen av kompetenta unga personer minskade. I bästa fall skulle det också kunna utgöra en möjlighet att rekrytera kompetens från utlandet.
I Sverige skall vi ha en individbeskattning som är internationellt konkurrenskraftig. Det har vi inte i dag. Lagen om sänkt inkomstskatt för utländska experter visar hur snett vi hamnat. Det borde vara minst lika viktigt att behålla svenska experter i landet som att importera utländsk kompetens.
Inriktningen bör vara att inkomstskatten blir helt proportionell mot inkomsten. Progressiva inslag bör avskaffas då de innebär en skatt på utbildning och kompetens. Därför bör den statliga inkomstskatten på sikt helt slopas, så att vi närmar oss en inkomstskattenivå som är internationellt konkurrenskraftig. Till att börja med föreslår vi att brytpunkten höjs för den statliga inkomstskatten samt att värnskatten avskaffas.
Inkomster från royalty på patent skall kunna beskattas som inkomst av kapital. Här framstår tydligt likheterna mellan humankapitalet och realkapitalet. I dag beskattas royaltyinkomsterna som inkomst av tjänst, vilket driver uppfinningsrika innovatörer i landsflykt i stället för att slå vakt om deras kompetens för att utveckla nya idéer i Sverige.
Den förmånsrätt som skattefordringar har vid företagskonkurser bör inte tillerkännas staten. Skatteförmånsrätten är en väsentlig omständighet när företag skall räddas genom en rekonstruktion. Ett mer jämbördigt regelsystem för samtliga fordringsägare, inklusive staten, skulle vara till fördel för alla parter. Om staten tvingades att bevaka sina fordringar på samma villkor som andra fordringsägare, skulle dessutom oseriösa företagare kunna upptäckas snabbare än i dag.
Energiskatterna slår inte bara mot jord- och skogsbruk. Sverige har en internationellt sett stor energikrävande industrisektor, som har drabbats hårt av de särskilda produktionsskatterna på el. Enligt vår uppfattning bör inga fiskala energiskatter överhuvudtaget tas ut i produktionsledet.
Skatt på annonser och reklam infördes i början av 1970-talet för att finansiera ökningen av presstödet och för att få en enhetlig beskattning av annonser och reklam. Svårigheter i tillämpningen och kontrollen av skatten på annonser och reklam har lett till att den del av skatten som avser reklamtrycksaker har avskaffats fr.o.m. den 1 januari 1999.
Skattesatsen för annonser i allmän nyhetstidning är 4 procent av beskattningsvärdet och i övriga fall 11 procent.
Det faktum att skatten tas ut i procent av beskattningsvärdet gör att den till sin konstruktion är att jämföra med mervärdesskatt. Detta innebär att den inte torde vara förenlig med EG-rätten. Skatten är inte heller konkurrensneutral och de svårigheter i tillämpningen och kontrollen som var skälet till att reklamskatten på reklamtrycksaker avskaffades gäller i precis lika stor utsträckning för de delar av reklamskatten som finns kvar.
Riksdagen har fattat beslut om att reklamskatten skall avskaffas och att regeringen skall prioritera detta i årets budgetarbete. Så har icke skett.
De första åren efter nystart av ett företag är ofta mycket kritiska för företagets fortlevnad. En ökad rätt för nystartade mindre företag att sätta av mer till periodiseringsfonder kan vara ett sätt att öka möjligheterna för företaget att klara sig. En sådan åtgärd eller någon annan form av skatteuppskov för att stödja nystartare behöver övervägas i en utredning, i syfte att förbättra företagens möjligheter till kapitalbildning.
Riksdagen har beslutat att begränsa kvittningsrätten för kapitalförluster på näringsbetingade andelar i avvaktan på att kapitalvinster på dessa skattebefrias. Än så länge lyser förslag om skattebefrielse med sin frånvaro. Att endast införa den del av regelförändringen som ökar skatteintäkter och att dröja med den del som ger skattelättnader är ohemult. Ett förslag där kapitalvinster i näringsbetingade andelar skattebefrias bör snarast läggas fram för riksdagen.
Småföretag är viktiga delar av svenskt näringsliv. Flera småföretag ägs och drivs av en person eller en familj. För många är företaget både ett levebröd och en livsstil. Under riksmötet för två år sedan slopades flertalet av de stoppregler som skapats enbart för fåmansföretagen och som till sin natur var diskriminerande. Vi moderater kan med tillfredsställelse konstatera att våra motioner äntligen hörsammats. I dessa motioner har vi påvisat att flertalet stoppregler var direkt onödiga och kunde slopas. En insikt som till sist också delades av riksdagen och regeringen.
Det finns dock kvar områden där fåmansbolagens delägare diskrimineras.
Utdelning av aktier i ett fåmansföretag beskattas för aktiva delägare och närstående i inkomstslaget tjänst till den del utdelningen överstiger vad som anses utgöra normal utdelning. Från och med 1998 års taxering är en begränsad skattefrihet för utdelning och reavinster på aktier i onoterade företag införd. Dessa regler är komplicerade. Förenklat uttryckt skall man först lägga samman anskaffningskostnaden för aktierna plus ovillkorade kapitaltillskott plus 100 procent av lönesumman, minskad med dels löneförmåner för aktiv delägare, dels tio basbelopp. Till detta belopp skall man lägga sparad skattefri utdelning av det s.k. lättnadsutrymmet multiplicerad med 65 procent av statslåneräntan den 30 november året före beskattningsåret. Kvarstående sparad utdelning från föregående år läggs till, räknas upp med statslåneräntan plus fem procentenheter, och från detta dras så lättnadsutrymmet.
Utdelningen sönderfaller i tre delar: en skattefri utdelning (lättnadsutrymmet), en kapitalbeskattad utdelning (30 procent skatt) och återstoden beskattas som inkomst av tjänst (32 procent alternativt 57 procent skatt).
Den egna företagaren har tagit en mycket högre risk än en passiv kapitalplacerare. Vackra ord om småföretagarnas betydelse kan inte dölja verkligheten. Fåmansbolagen motarbetas genom att fåmansföretagaren får högre skatt än andra företagare. Detta minskar hans kalkylerade vinstmöjlighet, och risken höjs i motsvarande mån. Det är därför inte konstigt att Sverige har så få familjeägda små och mellanstora företag. Det är inte heller underligt att de mindre företagen inte växer i Sverige.
Förklaringen till att så få nya småbolag etableras i Sverige kan till stor del hänföras till krångliga bestämmelser inom skattelagstiftningen. Det är heller inte förvånande att många av de nystartade företagen väljer att flytta utomlands.
Huvudregeln vid beskattning av utdelning till aktiv ägare i ett fåmansbolag bör vara att all utdelning från bolaget anses som kapitalinkomst om ägaren tagit ut en lön som motsvarar den som en anställd person på motsvarande nivå har.
För fåmansbolag finns särskilda regler när det gäller beskattningen av realisationsvinster. För realisationsvinster, som överstiger s.k. normal utdelning, skall en viss del (50 procent) av reavinsten beskattas som tjänst och resten som kapital. Om någon delägare säljer några aktier blir beräkningarna ännu mer komplicerade, för då skall hälften av vinsten beskattas som tjänst, dock högst 100 basbelopp inklusive de reavinster på aktier i bolaget som under de senaste fem åren har beskattats som inkomst hos envar av delägarna och deras närstående.
Detta är enligt vår mening krångligt i överkant. Även utan detta komplicerade beräkningssätt är lagen diskriminerande. En fåmansföretagare får betala 43,5 procent i reavinstskatt när han eller hon säljer av sina aktier, medan den för andra är 30 procent. Den svenska reavinstskatten på 30 procent är internationellt sett hög. Att ha skattelagar som minskar avkastningen efter skatt ytterligare för de personer som satsar eget kapital och gör en egen arbetsinsats är direkt utmanande.
Särbestämmelserna för fåmansbolagsdelägare när det gäller beskattning av realisationsvinster vid försäljning av aktier i bolaget bör också avskaffas.
Anställda i fåmansföretag diskrimineras när det gäller optionsprogrammen. En anställds innehav av aktier i det fåmansbolag som han är anställd i är skattemässigt missgynnat i förhållande till om han varit anställd i och haft aktier i ett börsnoterat företag. Det är återigen 3:12-reglerna som styr beskattningen. För att avgöra om företaget är ett fåmansföretag såvitt gäller utdelning och realisationsvinst skall nämligen alla aktieägare som är anställda i bolaget räknas som en enda person. Detta medför en högre skattebelastning på utdelning och reavinst än om aktieägaren varit anställd i ett noterat bolag. Den skattefria utdelningen på aktier i onoterade bolag enligt de nu gällande komplicerade reglerna är en helt otillräcklig kompensation. Vi anser att samma regler skall gälla för anställda såväl i noterade som i onoterade företag när det gäller försäljning av aktier och aktieoptioner.
Realisationsvinstbeskattningen i fåmansbolag har lett till absurda konsekvenser. Skatt måste betalas på fiktiva vinster. Många nya bolag inom t.ex. IT-branschen har köpts upp av andra bolag. Aktielikviden har oftast varit i form av aktier i det köpande bolaget. Säljarna har förbundit sig att behålla de nya aktierna en viss tid. Reavinsten beräknas efter likviddagen, men säljarna kan få visst uppskov med att betala reavinstskatten. Sjunker värdet på det köpande företagets aktier uppstår en kapitalförlust, som säljaren inte har några möjligheter att göra avdrag för, vilket däremot en icke aktiv delägare har. Eftersom fåmansbolagsdelägaren skall beskatta vinsten till 50 procent som inkomst finns ingen möjlighet att kvitta kapitalförlusten mot denna del av den fiktiva realisationsvinsten. Detta innebär att skatteskulden kan bli mycket stor med små möjligheter för säljaren att betala. En privat konkurs kan bli resultatet!
Ett enigt skatteutskott begärde under våren 2002 att regeringen skulle komma med förslag till en lagändring så att denna pomperipossaeffekt förhindras. Regeringen har dock inte följt det, vilket är mycket allvarligt. Resultatet är att riksdagen nu tvingas ta över lagstiftningsarbetet på denna punkt för att undanröja denna orättvisa.
Vår utgångspunkt är att i bolag där likvid erhållits i aktier med villkor att dessa inte får inlösas förrän efter ett tag skall dessa enligt vår mening beskattas som inkomst av kapital fullt ut. Ändringen bör tillämpas från den tidpunkt andelsbyteslagstiftningen trädde i kraft, det vill säga 1999. I den mån regeringen inte lägger fram förslag till lagändring, vilket ett enigt skatteutskott begärde under våren 2002, skall det ankomma på skatteutskottet att utforma erforderlig lagtext.
En annan pomperipossaeffekt är den så kallade kontantbegränsningsregeln i IL 49:2. Denna begränsning innebär att uppskov med beskattning i samband med fusion eller utbyte med aktier i onoterade bolag endast får ske om eventuell kontantersättning i samband med transaktionen motsvarar högst 10 procent av de mottagna aktiernas nominella värde. Denna regel ger upphov till sådana marginaleffekter i beskattningen att den måste avskaffas. Vi föreslår därför att regeringen bör återkomma med förslag om avskaffande av kontantbegränsningsregeln med retroaktiv verkan från och med 1 januari 1999.
Beskattningen av en företagsledares familjemedlemmar för deras ersättning från bolaget följer särskilda regler. Make/maka beskattas för marknadsmässig ersättning. För den del som bedöms som liggande över en marknadsersättning skattar företagsledaren. Barn under 16 år som arbetar i bolaget beskattas hos den av makarna som har den högsta inkomsten från företaget. Detta gäller även ersättning till barn över 16 år, ”till den del ersättningen överstiger marknadsmässigt vederlag för arbetsinsatsen”. Om barnet är delägare i bolaget beskattas företagsledaren för den kapitalinkomst som överstiger ”skälig ersättning för i bolaget gjord kapitalinsats”.
Bakgrunden till dessa bestämmelser är att söka i den höga, progressiva inkomstskatten samt att endast lön upp till 7,5 basbelopp ger rätt till socialförsäkringsförmåner. Det är direkt diskriminerande och t.o.m. ett brott mot jämställdhetssträvanden att betrakta make eller maka som ett bihang till företagsledaren. Fåmansföretag skall därför jämställas med övriga bolag.
Regeln om hur företagsledares barn under 16 år skall beskattas bör också slopas. Det finns ingen anledning att straffbeskatta ungdomars feriearbeten i familjeföretaget och därmed sätta i gång ett byte av arbeten mellan olika familjeföretag för att undvika straffskatten. I stället borde insatser i familjeföretaget uppmuntras, om man menar någonting med allt tal om småföretagens betydelse. Det borde ligga i allas intresse att ungdomarna tidigt får erfarenheter från arbete i familjeföretaget. Det är så man kan skapa förutsättningar för en nation präglad av företagsamhet och framtidstro.
Sverige har jämte Danmark den högsta mervärdesskatten i Europa. Allt eftersom den inre marknaden utvecklas blir det ett allt större problem för svenska företag.
Försäljningen av kapitalvaror, exempelvis bilar och köksmaskiner, ökar över gränserna. Skillnaden mellan svensk och tysk moms är nio procentenheter och i kombination med en lägre prisnivå i Tyskland medför det att svenska företag har svårt att konkurrera med privatimport från Tyskland och flera andra länder. Detta är naturligtvis bra ur kundernas synvinkel, men om skillnaden beror på skilda skattesatser blir det svårt för svenska företag att genom ökad effektivitet eliminera underläget.
Det finns ett förslag inom EU att digitala leveranser av t.ex. programvara, databearbetning och radio och TV-sändningar från företag utanför EU skall momsbeskattas inom EU när de konsumeras här. Företag från tredje land behöver endast momsregistrera sig i ett EU-land och för alla leveranser gäller det landets skattebestämmelser och skattesats. Detta kommer med säkerhet att innebära att konsumtion av dessa tjänster endast till begränsad omfattning kommer att beskattas i Sverige. Det finns redan många svenska företag som har etablerat sig i andra EU-länder med låga mervärdesskattesatser. Detta kommer att medföra sänkta skatteintäkter för Sveriges del.
Inom EU pågår ett arbete med att förenkla rutinerna för hanteringen av ingående moms för företag. Principiellt anser kommissionen att medlemsländerna skall börja tillämpa ursprungsprincipen. Det kommer därför i längden inte vara möjligt att tillämpa en från övriga Europa kraftigt avvikande mervärdesskatt.
Ett annat problem med mervärdesskatten inom EU är sjätte momsdirektivet. I dess artikel 13 regleras vilka verksamheter som är undantagna från mervärdesskatt. Det är sjukhusvård, tandvård, undervisning, social omsorg m.m. Syftet med att inte belägga dessa verksamheter med moms är givetvis att inte höja kostnaderna för medborgarna. Konsekvenserna blir emellertid att ingående moms inte får dras av utan blir en kostnad i verksamheten. Offentliga institutioner har emellertid full kompensationsrätt för den ingående momsen. På detta sätt kommer privata alternativ alltid i ett sämre konkurrensläge.
Den ökade effektivitet och förbättrade kvalitet som konkurrens medför borde vara ett tillräckligt starkt incitament för riksdag och regering att verka för en annan tingens ordning. I första hand bör möjligheter till undantag från regelverket undersökas. Det borde inte vara omöjligt, då sådana förändringar skulle förbättra utbudet i landet utan att snedvrida konkurrensen med andra länders aktörer. Samtidigt bör Sverige inom EU agera för en förändring av det sjätte momsdirektivet så att konkurrensen stimuleras i stället för att motarbetas.
Ett annat problem, som inte direkt är relaterat till EU-förhållanden, gäller de gränsdragningsproblem som uppstår när den svenska mervärdesskattesatsen är olika hög för olika varor och tjänster. En förändrad mervärdesskattesats på ett område får omedelbart inverkan på en bransch med angränsande utbud. Det är därför dags att göra en total översyn av mervärdesskattens konstruktion i Sverige, både med hänsyn till interna svenska förhållanden och i relation till hur det ser ut inom Europeiska unionen. Regeringen bör ta initiativ till en sådan utredning i syfte att kartlägga vilka förändringar som kan komma att behöva göras för att minska momsrelaterade konkurrenssnedvridningar på marknaden, samt till vilken nivå de svenska genomsnittliga mervärdesskattesatserna bör anpassas till.
Nuvarande redovisnings- och skatteregler för företag är i princip desamma för stor- och småföretag. Det kan ifrågasättas om det skall vara så. Vi anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag till förenklade regler för mindre företag.
Småföretag startar oftast i blygsamma förhållanden och har inte sällan verksamheten i lokaler som tillhör den egna bostaden. Avdragsmöjligheterna för dessa kostnader är emellertid små och vi anser därför att regelverket bör ses över. Regeringen bör återkomma med förslag till förändringar.
För många företag och då inte minst inom de med internationell verksamhet är representation ett väsentligt inslag i uppbyggande av nya affärer. De tjänsteproducerande företagen säljer på förtroende och det är då viktigt för parterna att lära känna varandra väl. Representationskostnaderna är därför en del av säljkostnaderna och de borde därför vara avdragsgilla som alla andra kostnader för intäkternas förvärvande. Vi anser därför att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till betydligt mer generösa regler för avdrag för representationskostnader i företag.
Ett av de stora problemen i dagens Sverige är att sjuktalen ökar alltmer. Det är främst långtidssjukskrivningarna som ökar. I viss mån kan sjukskrivning förhindras och bli obehövlig genom att arbetsmiljön är god. Det gäller inte minst den sociala miljön.
Besöksnäringen är en viktig och växande näringsgren i hela världen. I flertalet länder betraktas också näringen som viktig, medan den i Sverige har svårigheter att bli betraktad som en med tillverkningsindustrin jämbördig aktör. Alltför mycket av regelverket som belastar restaurangbranschen verkar ha tillkommit av okunnighet om branschens verksamhet och betydelse för nationens samlade konkurrenskraft. Bland annat diskrimineras restaurangerna gentemot livsmedelsaffärerna när det gäller mervärdesskatten. Hotell och restauranger får betala konsumentskatt på energi, medan livsmedelsindustrier betraktas som tillverkande enheter och har lägre skattetariff.
Köttbullar tillverkade i fabrik eller restaurangkök är avsedda för konsumtion och borde inte ha olika förutsättningar. Vi anser därför att denna konkurrenssnedvridning bör undanröjas.
Elanders Gotab, Stockholm 2002
|
Stockholm den 17 oktober 2002 |
|
|
Lennart Hedquist (m) |
|
|
Anne-Marie Pålsson (m) |
Ulf Sjösten (m) |
|
Cecilia Widegren (m) |
Anna Lilliehöök (m) |
|
Per Bill (m) |