Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om agerande för undantag för vägmoms i Danmark.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skapa sund och rättvis konkurrens på turistbussområdet i Europa.
När svenska bussföretag kör turistbusstrafik i Europa avkrävs de vägskatter, vägavgifter och vägmoms i många länder. Detta hindrar naturligtvis den fria rörligheten i Europa och den europeiska integrationen. För en vanlig bussresa i Europa är det inte ovanligt att dessa skatter och avgifter uppgår till flera tiotusentals kronor per buss.
Redan i Danmark möter de svenska bussföretagen det första kravet på vägmoms (för närvarande 0,0625 DKK/pass/km). Fri rörlighet och goda transportmöjligheter över gränsen mellan Danmark och Sverige är helt avgörande för integrationen i Öresundsregionen. För att kunna knyta ihop södra Sverige/Malmöområdet och östra Danmark/Köpenhamnsområdet måste vanliga människor billigt och smidigt kunna åka över Öresund för att gå på teater, restaurang och shoppa eller för att komma hem från charterresan. Företag och organisationer måste på ett enkelt sätt kunna köra sina anställda till konferensanläggningar, hotell och restauranger samt ordna transfer till och från flygplatserna på ömse sidor om sundet.
Alla dessa typer av resor är beroende av en väl fungerande busstrafik över sundet. I dag försvåras den fria rörligheten, och därmed också integrationen i regionen, av att Danmark har ett byråkratiskt, kostsamt och tidsödande system för vägmoms, riktat enbart mot utländska bussföretag. Svenska bussföretag måste vara registrerade för och redovisa moms till de danska skattemyndigheterna för varje bussresa de kör in på dansk mark. Detta gäller oavsett om det handlar om korta resor mellan Malmö och Köpenhamn eller Helsingborg och Helsingör, rundresor i landet eller transit till färjorna i Gedser eller Rödby.
Det finns dock ett undantag från reglerna, men det gäller bara bussföretag som genomför maximalt 4 resor per år i Danmark och under förutsättning att resorna anmäls i god tid och att bussföretaget dessutom medför ett skriftligt tillstånd från dansk skattemyndighet som visar att det har rätt att utföra en busstransport i Danmark utan att vara momsregistrerat. Detta är naturligtvis helt orimligt eftersom ett bussföretag sedan bron öppnades kan ha tiotalet köruppdrag per dag över sundet. Någon möjlighet att betala momsen kontant finns inte.
Det danska systemet snedvrider konkurrensen mellan företagen på flera sätt. För det första har kontrollerna av att bussföretagen verkligen håller sig till de danska skattereglerna i det närmaste helt upphört sedan Öresundsbron öppnades. Detta utnyttjas naturligtvis av mindre seriösa bussföretag som helt struntar i att betala momsen. För det andra snedvrids konkurrensen mellan danska och svenska bussföretag eftersom svenska bussföretag tvingas betala vägmoms i Danmark samtidigt som danska bussföretag inte betalar några som helst avgifter eller skatter när de kör i Sverige.
För att den fria rörligheten, och därmed också integrationen, i Öresundsregionen inte ska hämmas och försvåras bör regeringen agera för att danska myndigheter ska undanta svenskregistrerade bussar från skyldigheten att betala vägmoms i Danmark, i första hand vid korta och upprepade resor i gränsområdena.
Ett liknande system finns redan i Tyskland. Vid busstransporter inom en radie av 20 kilometer från gränsen finns undantag från skyldigheten att betala tysk vägmoms. Ett undantag från vägmoms för resor 50–100 km in i Danmark kommer att ha stor betydelse för svenska bussföretag att på ett lagligt sätt stimulera ökad integration och ekonomisk tillväxt i Öresundsregionen.
Danmark är inte unikt. I Tyskland ska svenska bussföretag via momsregistrering vid tysk skattemyndighet betala 16 % moms på den del av omsättningen för köruppdraget som hänför sig till körsträckan i Tyskland. De tyska myndigheterna är synnerligen noggranna och kräver ofta kompletterande uppgifter och kvitton av alla slag. På liknande sätt fungerar det runtom i hela EU.
Skatterna och avgifterna får naturligtvis en rad negativa konsekvenser. Som redan nämnts hindrar dessa skatter och avgifter den fria rörligheten och integrationen i Europa. Ett tydligt exempel på detta är integrationsproblemen i Öresundsregionen.
Ett annat stort problem som redan tagits upp är att skatterna och avgifterna snedvrider konkurrens såväl mellan svenska bussföretag som mellan svenska och utländska bussföretag. Konkurrenssnedvridningen mellan svenska bussföretag beror på att det finns en mängd oseriösa företag som inte alls kan de olika regelsystemen i Europa eller som mer eller mindre medvetet inte bryr sig om att betala. De får därmed en stor konkurrensfördel framför de seriösa företagen som känner till reglerna och följer dem. Detta har utnyttjats av vissa mindre nogräknade researrangörer som genom att anlita dessa oseriösa företag har kunnat sänka sina priser med upp till femtusen kronor för en enstaka turistresa till exempelvis södra Tyskland. Denna snedvridning av konkurrensen har ökat under de senaste åren.
Konkurrensen mellan svenska och utländska bussföretag snedvrids genom att utländska företag som kör i Sverige inte drabbas av de vägskatter, vägavgifter och motorvägsskatter osv. som svenska företag tvingas betala ute i Europa.
För att skapa en sund och rättvis konkurrens på turistbussområdet bör Sverige inom EU driva att ett vinjettsystem ska införas för busstrafiken på de större vägarna, motsvarande det som redan finns för lastbilstrafiken.
Ett tredje problem är den omfattande byråkratin som drabbar bussföretagen. Många skatter och avgifter ska betalas på plats i olika EU-länder, bland annat i Danmark, Tyskland och Österrike, enligt en mängd byråkratiska regler. För att genomföra en turistresa till något av de populära resmålen i Centraleuropa räcker det inte med att vara momsregistrerad i Sverige. Bussföretaget måste dessutom momsregistreras separat i tre till fyra olika länder.
För att klara av byråkratin ansluter sig seriösa svenska bussföretag med utlandstrafik till något av de företag som specialiserat sig på att fylla i momsdeklarationer och hantera redovisningar, sammanställningar och inbetalningar samt momsåterhämtningar. Detta kostar naturligtvis också pengar. Dessutom tar det ofta flera år innan momsredovisningar blir slutredovisade och godkända.
Tyvärr har benägenheten att införa nya avgifter bland EU:s medlemsländer ökat under senare år. Även de öst- och centraleuropeiska staterna som förhandlar om medlemskap i EU har visat en benägenhet att följa efter och införa olika former av skatter och avgifter.
|
Stockholm den 23 oktober 2002 |
|
|
Christina Axelsson (s) |
Eva Arvidsson (s) |