Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en översyn av de olika momssatserna.
På grund av nuvarande momslagstiftning inom områdena kultur, turism och nöje har undantagen blivit regel och de gällande skattesatserna sådana att en svår snedvridning av konkurrensen skett. Museer, teatrar, biografer, djurparker, liftanläggningar, hotell och camping har alla reducerade, men olika, momssatser. Situationen blir inte lättare av de gränsdragningsproblem som uppstått inom restaurangnäringen där momsen dubbleras när man sätter sig ned vid ett bord och äter exempelvis en hamburgare, jämfört med om man tar med sig den i handen när man lämnar en fast-food-restaurang.
Snabbmat gynnas skattemässigt i nuvarande system! Samma typ av problematik finns inom området dans-, konsert- och showverksamhet.
Under 90-talet har momssatserna inom alla dessa områden hoppat upp och ner och området har därmed skattemässigt blivit en snårskog. Nöjesparkerna har dock alltid haft kvar den höga momssatsen på 25 procent. Möjligheten för Sveriges nöjesparker att utvecklas med rättvisa konkurrensvillkor finns därför inte. Situationen förvärras dessutom av att Sveriges nöjesparker konkurrerar om internationella gäster.
Momssatserna är avsevärt lägre i övriga Europa (där anläggningarna ofta grupperats i den lägsta skatteklassen) och i vårt närmaste grannland Norge, där skattesatsen är noll procent.
Nöjesparkerna spelar en viktig roll för att skapa resande till och inom landet och för att erbjuda billig underhållning till flertalet av landets innevånare. Utan livskraftiga nöjesparker minskar vi landets kulturliv och riskerar att minska turismen. Det ekonomiska bidraget till turistnäringen är ofta många gånger större än parkernas egen omsättning genom de effekter som genereras i hotell, restaurang och handel på den ort de är verksamma. Ett tydligt exempel på denna effekt är resultatet av nöjesparken Lisebergs satsning på julöppet, där man fyllt stadens hotell och restauranger i en period där de tidigare stått halvtomma.
Nöjesparkerna är stora arbetsgivare, inte minst för ungdomar, på de platser där de verkar och de är beroende av sina stora gästvolymer för att få investeringskraft att utvecklas på samma sätt som anläggningar i angränsande länder.
|
Stockholm den 18 oktober 2002 |
|
|
Siw Wittgren-Ahl (s) |
Claes-Göran Brandin (s) |