Motion till riksdagen
2002/03:Sk410
av Siw Wittgren-Ahl och Ronny Olander (s)

Fastighetstaxering av kolonistugor


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att se över reglerna för fastighetstaxering när det gäller kolonistugor och att detta bör göras i samband med den pågående utredningen av fastighetsskatten.

Motivering

I de flesta städer i Sverige finns det kolonilotter, med eller utan stugor. Det sammanlagda antalet kolonistugor är ca 23 000, enligt en aktuell rapport från Sveriges lantbruksuniversitet. Med ganska få undantag står de på mark som kolonisten antingen arrenderar direkt av kommunen eller av en koloniträdgårdsförening, som i sin tur arrenderar koloniområdet av kommunen. Ett mycket stort flertal av kolonistugorna är således byggnader på annans mark och betraktas därmed som lös egendom.

När det gäller fastighetstaxering är dock även en sådan byggnad ett särskilt taxeringsobjekt. Den som äger en kolonistuga är skyldig att till skattemyndigheten lämna fastighetsdeklaration om stugans taxeringsvärde kan beräknas till minst 50 000 kr. Det motsvarar vanligen ett försäljningsvärde om ca 130 000 kr, eftersom taxeringen påverkas av att kolonilotten normalt inte är avstyckningsbar.

Många kolonistugor åsätts ändå taxeringsvärden som är på tok för höga i förhållande till de verkliga försäljningspriserna i respektive koloniområde. Det kan ibland bero på att kolonistugan ligger i samma värdeområde som annan småhusbebyggelse med snabbt stigande marknadsvärden. Men överlåtelsepriset på en kolonistuga påverkas knappast alls av de marknadsvärderingar som avgör priset på en näraliggande villafastighet. Villan är helt enkelt inte jämförbar med en kolonistuga som enbart används under sommarhalvåret och inte ens då fungerar som tillfällig bostad utan de komplement som finns för gemensamt bruk i koloniområdet.

Särskilt orättvist kan taxeringsvärdet bli i de koloniområden där hembudsförfarande med priskontroll tillämpas. I sådana områden baseras priset på en kolonistuga helt på en byggnadsteknisk värdering, som inte på något sätt påverkas av hur priserna på småhusmarknaden fluktuerar.

Många kolonister lever med små marginaler i sin privatekonomi och kan uppleva det som djupt orättvist att få ett taxeringsvärde på sin stuga som kanske överstiger överlåtelsepriserna för likvärdiga stugor i samma koloniområde.

För att kolonistugornas taxeringsvärden ska bli rättvisa bör koloniområdena utgöra egna värdeområden. Vid beräkningen av taxeringsvärdet bör man utgå från de faktiska överlåtelsepriserna och inte från hur priserna förändras i annan småhusbebyggelse i närheten.

I den mån detta inte är möjligt med nuvarande regelverk bör det ses över.

Stockholm den 18 oktober 2002

Siw Wittgren-Ahl (s)

Ronny Olander (s)