Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att slå fast principer för en långsiktig skattestrategi för alternativa drivmedel.
Producenter och investerare behöver en lång planeringshorisont, och detta gäller i hög grad för processindustri där investeringskostnaden är relativt dominerande. Vid alltför osäkra förhållanden blir investeringar helt enkelt inte av. Utrustning i processindustri kan ha en ekonomisk livslängd på omkring tio år och en teknisk livslängd på flera tiotals år. Om det är fråga om investeringar i nya, oprövade teknologier behövs än längre planeringshorisont på grund av den tekniska osäkerheten.
Drivmedel och energi har höga punktskatter och skiljer sig på så vis från övriga industriprodukter. Skatter är t ex helt avgörande för lönsamheten hos alternativa drivmedel då de utgör en så stor del av slutproduktens pris samtidigt som skattenivån är relativt oförutsägbar för enskilda aktörer. Staten har därför extra stort ansvar för att skapa långsiktiga och stabila villkor. Detta gäller i synnerhet för utvecklingen av koldioxidneutrala drivmedel.
Ingen part kan garantera exakt hur skattevillkoren ska se ut om fem till tio år. Men det vore mycket värt om riksdagen kunde enas om och slå fast några principiella ståndpunkter, dock utan att föregripa utvecklingen i detalj eller ställa upp bindande löften. Ett förslag till ett principiellt ställningstagande är:
Att helt skattebefria samtliga koldioxidneutrala drivmedel under en övergångsperiod på minst fem år. Jämför med koldioxidneutral energiproduktion där biomassa är tillfälligt energiskattebefriad. Skattebefrielsen skulle räcka för att säkra avkastningen hos existerande produktionsanläggningar och det ger också eventuella nya aktörer full skattebefrielse under en inledningsfas.
Att efterhand införa och förfina en definition av koldioxidneutrala drivmedel som tar hänsyn till de samlade nettoutsläppen av växthusgaser under hela livscykeln för drivmedlen. Det är dock viktigt att redan nu förbereda aktörerna på att livscykelperspektivet kommer att vägas in, även om detaljutformningen inte är klar.
Att drivmedelsskatten på sikt bör bestå av minst tre, förslagsvis fyra komponenter:
Koldioxidkomponent, som utgår för fossila drivmedel. Idealt bör koldioxidskatten vara proportionell mot de samlade nettoutsläppen av koldioxid under drivmedlets livscykel.
Energikomponent, som är proportionell mot energiinnehållet hos drivmedlet oavsett om det har fossilt ursprung eller inte.
Miljökomponent, som är differentierad efter miljöegenskaper hos emissionerna.
Trafikkomponent, som tar hänsyn till trängsel, buller, olyckor etc.
Att även helt koldioxidneutrala drivmedel bör räkna med skatt efter övergångsperioden, och att denna skatt bör bestå av energikomponenten samt även en miljökomponent som är differentierad utifrån miljöegenskaperna hos emissionerna och en trafikkomponent. Jag förutsätter att koldioxidskatten kommer att bli en större del av den totala energibeskattningen. En utgångspunkt skulle kunna vara att skatten på rena, koldioxidneutrala drivmedel blir hälften till en fjärdedel av dagens nivå.
Ett ställningstagande enligt ovan skulle ge signaler till producenter och investerare att de bör dimensionera sina insatser så att de klarar en framtida skattebelastning på slutprodukterna, alternativt att de får avkastning på sin investering relativt snabbt. Risken minskar då för att vi i framtiden ser ett antal aktörer och arbetstillfällen försvinna på grund av missriktade förespeglingar. Det är kanske inte rimligt att koldioxidneutrala drivmedel för all framtid helt ska slippa alla skattekomponenterna. I vart fall är det mycket viktigt att producenter och investerare får ett rimligt investeringsklimat med någorlunda förutsägbara villkor.
Ett långsiktigt ställningstagande skulle också ge viktiga signaler till pågående arbete inom EU med att ta fram direktiv för biodrivmedel. Det skulle också ge en tydligare linje gentemot utredningar och initiativ som pågår och som säkert kommer att starta i framtiden inom detta och angränsande områden. Utredningar och initiativ innebär samtidigt ett slags osäkerhet och därför en hämsko på utvecklingen så länge de pågår.
Stockholm den 23 oktober 2002 |
|
Ingegerd Saarinen (mp) |