Motion till riksdagen
2002/03:Sk397
av Ragnwi Marcelind (kd)

Minimiskatt på cigaretter


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att lagstifta om fastställande av minimipunktskatten på lågpriscigaretter till 100 %.

Motivering

Under år 2001 introducerades de så kallade lågpriscigaretterna i Sverige. Cigaretterna säljs för cirka 26 kronor att jämföra med det normala priset på 37,50 kronor. Prisskillnaden har inneburit att lågprismärkena snabbt tagit stora marknadsandelar. Det finns också farhågor om att det låga priset särskilt attraherar unga.

Det finns starka folkhälsoskäl till varför cigarettpriset skall hållas på en rimligt hög nivå. Nya EU-regler gör det sedan i år möjligt för medlemsländerna att införa en minimipunktskatt på cigaretter som säljs till ett lägre pris än cigaretter i den mest efterfrågade priskategorin. Reglerna innebär att lågpriscigaretterna beläggs med samma punktskattebelopp som cigaretterna i den mest efterfrågade priskategorin, vilket gör det möjligt att få upp priset på lågpriscigaretterna. Regeringen har föreslagit att en minimiskatt på 90 procent införs.

Det innebär att ett paket lågpriscigaretter, trots minimiskatten, fortfarande kan komma att vara hela åtta kronor billigare än ett paket i den mest säljande priskategorin. Med ett pris under 30 kronor är risken överhängande att lågpriscigaretterna fortsätter att vara ett attraktivt alternativ för unga rökare.

Sätts däremot minimiskatten till 100 procent ökar priset med ytterligare 2 kronor till cirka 31–32 kronor. Detta innebär inte att prisskillnaden försvinner helt men den väsentligt minskade prisdifferensen gör lågpriscigaretterna betydligt mindre attraktiva. Handlarnas organisationer, däribland Spel- & Servicehandlarnas Riksförbund, gör bedömningen att lågpriscigaretterna på sikt kan försvinna med en minimipunktskatt på 100 procent.

Även skatteskäl talar för att minimiskatten bör sättas till 100 procent. Ökad försäljning av lågpriscigaretter innebär lägre totala tobaksskatteintäkter och nöjer man sig med att sätta minimiskatten till 90 procent finns förutsättningar till fortsatt tillväxt för lågpriscigaretterna.

Det är angeläget av såväl folkhälso- som skatteskäl att lågpriscigaretterna försvinner från butikshyllorna. En minimiskatt på 90 procent löser inte problemet. Det finns således mycket goda skäl att istället utnyttja EU-reglerna fullt ut och införa en minimipunktskatt på 100 procent.

Stockholm den 23 oktober 2002

Ragnwi Marcelind (kd)